Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina (Mittens rike) - Fornminnen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
dödas och de levandes keramik varit skarpt
åtskild i fråga om såväl kärlformer som
dekoration. Bl.a. synes rött, livsfärgen, ha varit
reserverad för de döda, tillika med en serie
livgivande magiska tecken. Även ett antal
gravar ha näml, hittats och undersökts av
Andersson, dels i själva boplatslagren, dels på
monumentalt belägna bergstoppar, ofta på stort
avstånd från boplatserna. Gravarna äro
utrustade med ett stort antal lerkärl (se fig.)
men äro icke synliga ovan jord och kunna
Två av Pien Chia Kou-gravens målade urnor.
Efter G. Andersson.
endast hittas genom slump. — Det lider intet
tvivel om att de av Andersson upptäckta
eneo-litiska fornminnena kunna J^etecknas som
lämningar av protokinesiska kulturer, ty talrika
drag i de äldre historiska kulturerna i K. och
t.o.m. i den nutida kinesiska allmogens kultur
kunna återföras på företeelser på de
förhistoriska boplatserna. Så är en i n. Kina brukad
skcrdekniv en direkt avläggare av stenknivar
från boplatserna, och bland de förhistoriska
lerkärlen finnas de karakteristiska tripoderna,
som även förfärdigats långt senare och finnas
avbildade bland de nutida kinesiska
skrivteck-nen. — Litt.: J. G. Andersson, ”Den gula
jordens barn” (1932). I.Sll.
Historia. Att en kultur, tillhörande ett folk,
som var de nuv. kinesernas förfäder, fanns på
nordkinesisk mark redan i 3:e årtusendet f.Kr.,
har visats genom svensken J. G. Anderssons
arkeologiska grävningar. Den stenålder, som
därvid bragts i dagen, har starka
beröringspunkter med Främre Asiens under
motsvarande tid, men man torde böra räkna
snarare med kulturpåverkan än med
folkvandringar västerifrån. Teorier om dylika,
uppställda av v. Richthofen o.a., ha aldrig kunnat
bevisas. De kinesiska fornsagorna tala först om
3 urtidskejsare, Fu Hi, Shen Nung och
Huang-ti, och sedan om 3 guldålderskejsare, Yao, Shun
’och Yü (o. 2300—2200 f.Kr.); den sistn:s
ättlingar bildade sedan Hia-dynastien (till 1766
f.Kr.). Allt detta synes vara helt legendariskt.
Fr.o.m. den följ, dynastien S h a n g, även
kallad Y i n, grundad av Cheng Tang, är man
på historisk mark. Denna regerade enl.
orlo-dox kinesisk kronologi 1766—1122 f.Kr., men
starka skäl tala för att nedflytta den till o.
1500—1000 f.Kr. Traditionerna om
Yin-dynas-tiens härskare ha bekräftats av omfattande
fynd av sköldpadds- och benbitar med
inskrifter, som nämna de flesta av Yin-husets
konungar. Av dessa inskrifter framgår, att
Yin-väldet (inskränkt till ett litet område i nuv.
prov. Honan i Nord-K.) hade en ganska
utvecklad bronsålderskultur, med omfattande
religiösa riter, adelsvälde, befästa städer, ett
utvecklat jordbruk, sidenproduktion m.m.
Denna kultur utvecklades till en verklig högkultur
under C h o u-d y n a s t i e n (1122—256 enl.
ortodox kronologi), om vilken vi ha detaljerad
kännedom genom en mängd textmaterial,
delvis ända från dynastiens början, samt
vidlyftigt arkeologiskt material. Kronologien är fullt
säker fr.o.m. 841 f.Kr. Chou var ett feodalrike
på Shensislätten, och dess furste Wen Wang
reste sig mot den siste Yin-konungen. Hans
son Wu Wang, den förste Chou-konungen,
biträdd av brodern Chou-kung (”fursten av
Chou”), organiserade ett stort feodalvälde, vari
den kungl. klanen Ki och dess olika grenhus
utgjorde stommen. Kungahuset residerade först
på Shensislätten men överflyttade sedan till
Lo-yi i Honan; de förnämsta övriga
Ki-fursten-dömena voro Cheng i ö. Honan, Wei i n. Honan,
Tsin i Shansi och Lu i Shantung. Av
obefryn-dade furstehus voro de viktigaste Sung (strax
ö. om Cheng), Tsi i n. Shantung samt under
senare delen av Chou-epoken Ts’in i Shensi,
Chu i Hupei, Yen runt nuv. Peking, Wu i
Shanghaitrakten och Yüe s. därom.
Feodalis-men vilade på en stark religiös grundval, i det
konungen var ”Himmelens son”, som fått
Himmelens investitur och hade omfattande
sakrala funktioner ss. viktigaste uppgifter, liksom
länsfurstarna voro överstepräster i sina län. En
detaljerad och rigorös hierarki reglerade det
offentliga livet: furstar av 5 rangklasser (kung,
hou, po, tsi, nan), stordignitärer (king),
dignitärer (ta-fu) och adelsmän (shi). Dessa
residerade i befästa städer och underhöllos av
yü-min, ”det dumma folket”, som indelades i
byalag på 8 familjer, vilka hade var sin
jordlapp och gemensamt odlade en 9:e som skatt.
De feodala furstehoven blevo snart
blomstrande kulturcentra, där man levde i prakt och
glans, i ståtliga palats med förnämliga
förfä-derstempel, och där konsten frodades; av
texterna framgår, att målarkonst och skulptur
skattades högt, men av deras alster finnas nu
inga i behåll, medan däremot en myckenhet
bronser, framförallt sakrala kärl av
utomordentlig skönhet, bevarats till våra dagar. Skriv-
— 367 —
— 368 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
