Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina (Mittens rike) - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
hela l:a årtusendet e.Kr. skulle föra allt längre:
skapandet av å ena sidan en utsökt lyrik, å
andra sidan en essaylitteratur, som på dels
rytmisk, dels fri, men stilistiskt ytterst känsligt
avvägd prosa gav såväl reflexioner som
naturskildring och stämningsmåleri. Lyriken
började med S i-m a S i a n g-J u (d. 117 f.Kr.) och
Mei Sheng (d. 140 f.Kr.), utbildades genom
en lång rad smärre skalder, t.ex. YangFang
i 3:e årh., TaoTsien (d. 427), P a o Chao
(d. 466), samt kejsarna W u-t i, Kien-ti och
Y ü a n-t i på 500-talet, och nådde kulmen
under Tang-dynastien genom förnämliga diktare,
ss. C h e n T s i-a n g (d. 698) ,MengHao-jan
(d. 740), Li Po (Li Tai-po, d. 762), Tu Fu
(d. 770), Po K ü-i (d. 846), för att under senare
epoker hamna i ren efterklang. — Essayen,
som även nådde en ansenlig höjd redan under
Han-tiden med P a n Ku (d. 92 e.Kr.) och
Chang Heng (d. 139) och som hade
framstående företrädare under de ”6 dynastierna”,
t.ex. Tsao Tsao, Tsao Chi och T s o Si
under 200-t., W a n g H i-c h i (d. 379) och T a o
Tsien (d. 427), fick likaså sin förnämsta
utveckling under Tang- men även under Sung^
epoken. Man brukar räkna med ”8 stora
namn”, H a n Y ü (d. 824), Liu T s u n g-y ü a n
(d. 819), O u-y a n g Siu (d. 1072), Su Sün
(d. 1066), Su Chö (d. 1112), Su Shi (S u
T u n g-p o, d. 1101), W a n g A n-s h i
(reformatorn, d. 1086) och Tseng Kung (o. 1100).
— Även på den lärda litteraturens område
blevo Tang- och Sung-tiderna epokgörande. En
ny skola för behandling och tolkning av
Chou-tidens klassiker uppstod på 600-talet, företrädd
bl.a. av textfilologen Kung Y i n g-t a och
lingvisten L u T ö-m ing. Ledande bland
Sung-tidens filologer blev filosofen C h u H i (d.
1200), vars klassikertolkningar sedan dess varit
officiellt normgivande i Kina. Lexikografien
hade redan något tidigare tagit ett stort steg
genom L u F a-y e n med verket ”Tsie Yün”
(601) och blomstrade sedan under några årh.
Även historieskildringen fick en pånyttfödelse
genom S i-m a Ku ang (d. 1086), vars
monumentala verk ”Tsi chi tung kien” (”Den stora
spegeln till hjälp vid styrelsen”) är en
fortlöpande, kronologisk, brett lagd skildring i
motsats till de dynastiska historierna; detta verk,
i av C h u H i under titeln ”Tung kien kang mu”
omarbetat skick, är än i dag kinesens
förnämsta historiska läsning. Samtidigt blev
encyklo-pedien en omtyckt vetenskapsgren: ”Tai ping yü
lan” (983) är ett stort sammelverk, bestående
av idel korta klipp ur tidigare källor, och detta
har sedermera blivit mönstret för flera viktiga
kinesiska encyklopedier, av vilka den största
och främsta, ”Ku Kin tu shu tsi cheng”, från
1700-talet, omfattar 1,628 cm.-tjocka häften.
Statsvetenskapligt-historiska encyklopedier hade
uppstått redan genom ”Tung tien” av T u Y u
på 800-talet, och Sung-tiden har två märkliga
sådana att uppvisa: ”Tung chi” av Cheng
T sia o (1100-talet) och ”Wen hien tung kao”
av M a T u a n-1 i n (publ. 1280). Sung-dynastien
blev slutl. en blomstringstid för filosofien, i de)
en rad lärde, sist men främst bland dem C h u
H i, utvecklade den materialistiska s.k. sing-li,
”naturfilosofien”.
Fram till denna tid hade all litteratur
skrivits på det knappa kinesiska litteraturspråket
(se Kinesiska språket), och i
fortsättningen producerades en mängd litteratur, både
vers och essayer, en ren efterklangstyp på detta
språk. Men redan i Sung-tid börjar det framväxa
en skönlitteratur på ett mera talspråksartat
språk. (Vissa tendenser att begagna sådant visar
f.ö. även Chu Hi i sitt filosofiska förf.-skap).
Det var dramatiken, som här gick i spetsen, och
från Sung-tiden äga vi ett av genrens förnämsta
alster, ”Si siangki” av Wang S h i-f u; det var
dock först under Yüan-tiden, som den nådde sin
fulländning, och ett stort antal av dess
dramer (”Chao shi ku er” av K i K ü n-s i a n g,
”Huei lan ki” etc.) höra fortfarande till den
kinesiska teaterns standardpjäser. Även
Ming-dynastien har framstående dramatiska alster att
uppvisa, t.ex. ”Pi-pa-ki” av Kao T u n g-k i a.
Från Yüan-, Ming- och tidig Tsing-tid
förskriver sig vidare en ganska omfattande
roman-och novellitteratur, som i några av sina främsta
alster, t.ex. de historiska romanerna ”San Kuo
chi yen i” och ”Shuei hu chuan”, sederomanerna
”Hung lou meng”, ”Hao kio chuan” och ”Kin
ping mei” samt novellsaml. ”Kin ku ki kuan”,
har ett betydande intresse och är skriven med
frodigt humör och god miljöskildring, däremot
knappast någon karaktärsteckning. En
egendomlig särställning intar den stora volymen
”Liao chai chi i” av Pu S u n g-1 i n g
(1600-talet), som i höglitterär, utsökt lapidarstil ger
en mängd småberättelser av folkloretyp. —
Tsing-dynastiens främsta insats är emellertid
det lärda arbetet med den gamla litteraturen,
som bedrivits av en rad snillrika filologer (t.ex.
Wang N i e n-s un, T u a n Y ü-t s a i, Y ü
Yüe, Sun I-jang), fullt i nivå med
västerländska textfilologer. — Åren närmast efter
världskrigets slut har det förts en stor kampanj
i Kina för en litterär ”revolution”, d.v.s. för
skapandet av en modern litteratur, skriven på
rent modernt nordkinesiskt talspråk. Ledare
för rörelsen är filosofen H u Shi, och en god
början till en ny roman- och novellitteratur har
gjorts. Främsta namn äro Chou Shu-jen
(pseud. L u-s i n) och Kuo M o-j o. B.K.
— 403 —
— 404 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
