Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kincardine, The Mearns - Kinch, Karl Frederik - Kinchindjanga, Kinchinjunga, Kandjindjinga - Kinck, Hans - Kind-, -kind - Kinda (stam) - Kinda härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINDA HÄRAD
989 kvkm.; 39,864 inv. (1931). Huvudnäringar
äro jordbruk och boskapsskötsel samt fiske;
industrien är helt obetydlig. Huvudstad är
Stone-haven (4,185 inv.). M.P.
Kinch, Karl F r e d e r i k, dansk arkeolog
(1853—1921), d:r phil. 1883, rektor för Maribo
skola 1895—98, företog med ekonomiskt
understöd av Carlsbergsfonderna vidlyftiga resor i
Grekland, Italien och Turkiet och ledde 1902—
06 jämte Chr. Blinkenberg och Martin P.
Nilsson utgrävningen av Lindos på Rhodos. Bland
hans skrifter märkas ”Quæstiones Curtianæ”
(1883); ”Vroulia” (1914). N.V.
Kinchindjanga, Kinchinjunga,
Kand-j i n d j i n g a, en av de högsta topparna i
Himalaja (se d.o., sp. 7).
Kinck, Hans Ernst, norsk förf. (1865—
1926). K., som växte upp i Setesdalen och
Hardanger, tog
starka intryck av
naturen och befolkningen
där. Student 1884,
studerade han
nordisk filologi i
Kristiania och Halle, blev
cand. mag. 1892, var
lärare och fick 1892
accessit på en avh.
om ”Forholdet
mel-lem middelalderens
balladedigtning og
oldtidens
mythisk-heroiske digtning i Norden” (tr. i ”Edda”,
1932), som innehåller flera av de problem,
varom hans senare förf.-skap rört sig. K:s
vetenskapliga intressen fingo vika för litterära.
Hans första verk, romanerna ”Huldren” (1892)
och ”Ungt folk” (1893), voro psykologiska
studier i ett naturalistiskt maner, som han
övergav fr.o.m. ”Flaggermusvinger. Eventyr
vest-fra” (1895) och ”Fra hav til hei” (s.å.),
noveller med motiv från norskt bondeliv, det
yppersta i K:s produktion, intensiva naturstämningar
och djupgående människoskildringar, givna i
ett starkt personligt språk. Märkliga äro
också K:s erotiska noveller i ”Trækfugle og
andre” (1899), ”Vaarnætter” (1901), ”Naar
kær-lighed dör” (1903), ”Livsaanderne” (1906),
”Masker og mennesker” (1909), ”Kirken
bræn-der” (1917), ”Fra Fonneland til Svabergssveen”
(1922). K:s romaner äro mindre klara i
människoskildringen och tyngre i stilen än hans
noveller. ”Fru Anny Porse” (1900) är en
Vest-landsskildring, ”Doktor Gabriel Jahr” (1902)
en samtidssatirisk konstnärsroman, ”Præsten”
(1905) behandlar motsättningen mellan
stadsmänniskan och bonden, ett av K. djupt
upplevt motiv, som möter i de kulturhistoriskt och
folkpsykologiskt starkt betonade romanerna
”Sus” (1896) och ”Hugormen” (1’898),
hopar-betade till ”Herman Ek” (1923),
”Emigranter-ne” (1904) samt trilogin ”Sneskavlen brast”
(1918—19). Den analys av norskt väsen, som
K. ger här och i en rad senare essayer
(”Ror-manden overbord”, 1920, ”Mange slags kunst”,
1921, ”Storhetstid”, 1922), fick sitt märkligaste
uttryck i dramat ”Driftekaren” (1908). Den
stora betydelse, K. tillmätte rasen,
framkommer särsk. i hans studier över renässansens och
barockens Italien, vilka resulterat i
skönlitterära verk (dramerna ”Agilulf den vise”, 1906,
”Den sidste gjæst”, 1910, ”Bryllupet i Genua”,
1911, ”Mot karneval”, 1915, ”Lisabettas brödre”,
1921) samt avh. (”Italienere”, 1904, ”Gammel
jord”, 1907, ”En penneknægt”, 1911, ”Stammens
röst”, 1919, ”Renæssanse-mennesker”, 1916, sv.
övers. 1928). — Litt.: Chr. Gierlöff, ”H. E. K.”
(1923); ”H. E. K. Et eftermæle” (1927). H.E.
Kind-, -kind, i ortnamn, bl.a. häradsnamn,
t.ex. Kind, Kinda, Bankekind, är etymologiskt
identiskt med lat. gens, gen. gentis, stam, släkt.
Bankekind betyder alltså eg.: Bankes släkt. E.H.
Kinda, en sydarabisk stam, bosatt v. om
Hadramaut, varifrån en furstesläkt under
Hudjr med tillnamnet Akil al-murar o. 450
utvandrare till Nadjd och upprättade ett
konungarike bland där boende nordarabiska
stammar, urspr. som en vasallstat under
him-jarerna. En sonson till Hudjr, al-Harith,
utvidgade väldet mot n. och var för en kort tid
före sin död 529 persernas vasall i al-Hira,
varifrån han fördrivit lachmiderna. Riket
delades mellan hans söner och gick under i deras
inbördesstrider. En yngre gren höll sig kvar i
Hadjar till o. 570. Den i Jemen kvarboende
K.-stammen intog där vid tiden för islams
uppkomst en ledande ställning under sin hövding
al-Asch’ath (se denne). — Litt.: G. Olinder,
”The kings of Kinda of the family of Äkil
al-murär” (1927). G.O-r.
Kinda härad, i s.ö. Östergötlands län, kring
Äsunden, Järnlunden m.fl. sjöar inom Stångåns
flodområde (se karta vid Östergötland),
omfattar socknarna Vårdnäs, Tjärstad,
Kättil-stad, Hägerstad, Oppeby, Hycklinge, Horn, V.
Eneby, Kisa med Kisa municipalsamhälle samt
Tidersrum; 1,427,67 kvkm., därav 1,221,27 land;
17,801 inv. (1932; 15 inv. pr kvkm.); 174,55
kvkm. åker (1927; 14,s°/o av landarealen), 889,so
kvkm. skogsmark. Berggrunden består av
granit och något porfyr, de lösa jordlagren
huvudsaki. av morän och rullstensgrus. K. är en av
de naturskönaste trakterna i Östergötland.
Leende dalar och vidsträckta sjöytor omväxla
med björk- el. barrskogsbeväxta höjder, som
ofta äro mycket branta och delvis kala. 1920
— 413 —
— 414 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
