Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinematik - Kinematograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINEMATOGRAF
teckning för en avd. av mekaniken. Med k.
förstås i allm. läran om kropparnas rörelser
utan hänsyn till orsakerna (kraft, tröghet).
Ang. terminologien jfr D y n a m i k. K.i den
här angivna betydelsen sysslar sålunda med
beskrivning av kropparnas rörelser, sådana de
äro, från rent analytiskt-geometrisk synpunkt;
den är en geometrisk rörelselära (ty.
Phorono-mie). Dess grundbegrepp äro läge och tid, dess
viktigaste hjälpmedel den analytiska
geometrien. N.R-e.
Kinematogra’f (till grek. ki’nema, rörelse,
och gra’fein, skriva), apparat för upptagning
och reproduktion av serier av momentbilder av
personer, djur, föremål, etc., som befinna sig
i rörelse. Vid upptagningen användes en
k.-kamera (kinokamera), medelst vilken
på för ändamålet framställd film (se d.o.)
fotograferas en serie bilder, som återge de olika
faserna av rörelsetillståndet. Av filmen
tillverkas kopior, som användas vid reproduktionen,
varvid bilderna i snabb följd projicieras på en
skärm medelst projektionsapparater, k.-p r
o-j e k t o r e r (kinoprojektorer). Man
träffar sådana anordningar, att varje bild
under den tid, den projicieras på skärmen,
befinner sig i vila, medan synfältet under
bildväxlingen är avbländat. Den princip, som
ligger till grund för k., beror därpå, att i det
ögonblick en bild framvisas, kvarstår ännu
intrycket av den föregående, i mindre grad
intrycket av den nästföregående, o.s.v.
Iakttagaren ser alltså i verkligheten samtidigt
bilderna av flera r relsefaser, ehuru i en alltmera
försvagad följd. Detta inträffar i själva verket
även, då en observatör åser en verkligen
försiggående rörelse; dock har han lärt sig att
ab-strahera därifrån. Vad som skiljer de båda
fallen åt, är det, att serien av efterbilder vid
betraktandet av den verkliga rörelsen är
kontinuerlig, medan den vid den kinematografiska
iakttagelsen är diskontinuerlig. Att trots detta
iakttagaren av denna erhåller ett fullst.
förvillande intryck av rörelse, beror på psykologiska
faktorer; med fantasiens tillhjälp
sammansmältas omedvetet de olika delbilderna, så att
illusionen av rörelse blir fullkomlig.
Den till grund för k. liggande principen
torde, såvitt känt, tidigast ha använts i det s.k.
stroboskopet, som (1832) uppfanns av
Plateau och Stampfer. Denna apparat
utgjordes av två parallella, cirkulära skivor av något
ogenomskinligt material, anbragta på en
gemensam axel. På den närmast observatörens
öga varande skärmen voro radiella spalter
utskurna. Genom var och en av dessa kunde
iakttagas på den andra skivan befintliga teckningar
av olika faser av ett rörelsetillstånd, och vid
skivornas rotation fick observatören ett intryck
av rörelse. Analogt var den s.k.
trolltrumman konstruerad, i vilken bilderna befunno
sig på insidan av en ihålig cylinder, försedd
med axelparallella spalter. Mot varje spalt
svarade en diametralt belägen bild. En avart
av trolltrumman var det av Reynaud (1877)
uppfunna praxinoskopet, i vilket
bilderna betraktades i roterande speglar. M.
Muy-bridge var den förste, som upptog fotografiska
seriebilder av rörelsefenomen (1872) och kons-
Fig. 1. Schematisk bild av kinokamera. Ai och
Ä2 förråds- och uppsamlingsspolar, Bi och B2
frammatningsrullar, C bildfönster, D slutare,
E objektiv.
truerade (1879) en apparat för reproduktion
av bilderna. T. A. Edison uppfann (1891) det
s.k. kinetoskopet, med vilket bilder
kunde såväl upptagas, som reproduceras. Bröderna
A. och L. Lumière använde tidigast regelbundet
perforerade filmband, som ryckvis
frammata-des (15—30 bilder pr sek.). De togo 1895
patent på en apparat för såväl upptagning som
kopiering och reproduktion av seriebilder.
Denna apparat, som kan sägas vara den första
användbara k., möjliggjorde det första
offentliga framförandet av rörliga bilder (1895, i
Paris), och sedan bröderna Lumière överlåtit sin
uppfinning på Pathébolaget, började
kinemato-grafien snabbt utvecklas till storindustri, först
Fig. 2. Schematisk bild av den s.K. grtparen I
kinokamera. S roterande skiva.
Fig. 3. Slutare i kinokamera. O objektivöppning.
— 419 —
— 420 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
