Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kjellberg-Juel, Astrid - Kjellén, Rudolf - Kjellin, Carl Erik - Kjellin, Fredrik - Kjellin, Helge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJELLIN
(1917—20), är bäst känd sotn porträtt- och
genremålarinna. G.S.
Kjellén, Johan Rudolf,
statsvetenskaps-man, politiker (1864—1922), fil. d:r 1890,
docent i statskunskap
vid Uppsala univ.
s.å., e.o. lärare vid
Göteborgs högskola
1891, prof, där 1901,
skytteansk prof, i
vältalighet och
statskunskap vid Uppsala
univ. 1916. — K:s
första vetenskapliga
skrifter gällde sv.
för-fattningshistoria:
”Om Eriksgatan”
(1889), ”Studier
rö
rande ministeransvarigheten” (1890),
”Riks-rättsinst:s utbildning i Sveriges historia”
(1895). Vid sidan om dessa större arbeten
publicerade han mindre studier rörande 1809 års
författningsverk: ”Den nationella karaktären i
1809 års grundlagsstiftning” (1893), ”Vem har
stiftat Sveriges regeringsform av 1809?” (1896;
båda i ”Hist. tidskr.”), ”Den sv. grundlagens
anda” (i ”Göteborgs högsk:s årsskrift”, 1897)
samt ”Döda bokstäver i Sveriges gällande
regeringsform” (i ”Statsvetenskaplig tidskr.”,
1902). I den aktuella unionsfrågan
publicerade K. bl.a. ”Unionen sådan den skapades och
sådan den blivit” (1893—94). Dessa arbeten,
vari ej sällan ett starkt inflytande märkes från
•O. Alin, präglas av den i samtidens sv.
statsvetenskap sedvanliga metoden och
statsupp-fattningen. — 1892—1903 bestred K. även
undervisningen och examinationen i geografi vid
Göteborgs högsk. Hans dubbla läraregärning
och hans egna mångsidiga intressen gjorde
honom till en vaken iakttagare av statslivets nya
tendenser: den starka aktiviteten på
utrikes-och kolonialpolitikens, på närings- och
socialpolitikens områden syntes honom
kräva en ny statsvetenskap. Så blev K. i
Sverige den främste förespråkaren för ett
mera omfattande och mera ”realistiskt”
stats-begrepp, under reaktion mot liberalismens
ensidiga rättsstatsbegrepp och den samtida
stats-rättsvetenskapens exklusivt juridiska
statsbe-grepp. I ”Inledning till Sveriges geografi”
(1900) dominera ännu de historiska och
geografiska synpunkterna. Mera mångsidigt blir
perspektivet i ”Stormakterna” (2 bd 1905; 2 uppl.
i 4 bd 1911—13; förkortad uppl. ”Samtidens
stormakter”, 1914, senare omarbetad under
titeln ”Stormakterna och världskrisen”, 1920,
båda övers, till tyska och sistn. verk efter
omarbetning av K. Haushofer m.fl. utg. 1930 som
verkets 22 :a tyska uppl.). Detta arbete är icke
blott K:s mest lästa arbete; det har, vid sidan
om ”Staten som livsform” (1916; 4 ty. uppl.;
senast i ny övers. 1924) mäktigt bidragit till
utvecklingen av geopolitiken (se d.o.) som en
självständig vetenskap. Geopolitiska
synpunkter framträda starkt också i ”Politiska essayer”
(3 bd, 1914—15), ”Världskrigets politiska
problem” (1915), ”Studien zur Weltkrise” (1917),
”Världspolitiken 1911—19” (1920) samt
”Drei-bund und Dreiverband” (1921, först i
Schmol-lers ”Jahrbuch” under titeln ”Die
Koalitions-politik im Zeitalter 1871—1914”). Samtidigt
som K. utvidgade sin statsvetenskapliga
intressesfär, var han fortfarande verksam som förf, i
sv. författningsrätt och författningshistoria:
”Skaraborgs läns kungl. hushållningssällskap
1807—1907” (2 bd, 1907),
”Justitieombudsmannen och författningen” (1911), ”Rösträttsfrågan
1866—1909” (1915). K:s intresse för
statsvetenskapens systematik kommer till uttryck —
förutom i ”Staten som livsform” — i en serie art.
i ”Statsvetenskaplig tidskr.” 1918 och 1919,
övers, och sammanförda i ”Grundriss zu einem
System der Politik” (1920). Hans realistiska
och systematiska betraktelsesätt framträder
också i arbetet ”Sverige” (1917). — K:s
omfattande intressen förde honom över till den
praktiska politiken. 1905—08 var han medl. av
A.k., 1911—17 i F.k. Som politiker betydde
han mera som idégivare och talare än som
kraft i det riksdagspolitiska spelet. Han var
en utpräglat konservativ politiker men intog en
relativt självständig hållning till sitt parti. 1912
—16 var han medl. av Konstitutionsutskottet,
1916 och 1917 av det s.k. hemliga utskottet. —
Litt.: G. Andrén i ”Hist. tidskr.”, 1923, och i
”Sv. tidskr.”, 1932. Gg A.
Kjellin, C a r 1 E r i k, matematiker och
prästman (1776—1844), lärare vid art.-skolan i
Göteborg 1806, prof, i matematik i Lund 1812,
kyrkoherde i Kumla 1825. K. har utg. läroböcker
m.m. H-r.
Kjellin, Fredrik Adolf, ingenjör,
uppfinnare (1872—1910), avgångsex. från Tekniska
högsk:s kemiska avd. 1893, anställd vid
Gy-singe järnbruk 1899—1904, därefter delägare i
Metallurgiska patent-a.-b. Vid Gysinge uppfann
och byggde K. den första användbara elektriska
induktionsugnen för stålsmältning. K.
sysslade även med vetenskapligt arbete, bl.a. rörande
den elektrolytiska dissociationsteorien. I.S.
Kjellin, Tor Helge, konsthistoriker (f. 24/4
1885), fil. lic. 1917, docent i konsthistoria vid
Lunds univ. 1917—29, intendent vid Värmlands
museum 1928, tjänstgjorde som prof, i
konsthistoria vid Dorpats univ. 1921—24 och vid
Riga univ. 1929, har utg. talrika arbeten i
me
— 485 —
— 486 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
