Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klausthal-Zellerfeld - Klausul - Klausur - Klav - Klave - Klavecin - Klaveness, Thorvald - Klaver - Klaverharpa - Klaverutdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLAUSTHAL-ZELLERFELD
Klausthal-Zellerfeld [klåu’stäl-tsä’brfält]
(C 1 a u s t h a 1-), stad i Oberharz, prov.
Hannover, Tyskland, 550—610 m.ö.h., s.s.v. om
Goslar, bildad 1924 genom sammanslagning av
de båda gamla bergverksstäderna Clausthal och
Zellerfeld; 12,451 inv. (1925). De anlades vid
mitten av 1500-talet, men hyttor för smältning
av malmerna från Rammelsberg vid Goslar
fun-nos här sedan 1100-talet. Gruvdriften på
silver-och blyfyndigheterna i K.-Z. hade sin
blomst-ringstid under 1500—1700-talen. Fyndigheterna
äro nu i det närmaste slut, men gruvorna,
däribland den över 1,000 m. djupa
Kaiser-Wilhelms-gruvan, underhållas för studieändamål. I K.-Z.
finns en berömd bergsakad. (sedan 1775),
mycket besökt även av skandinaver, ett bekant
museum och dyrbara mineralogisk-geologiska
samlingar. F.Ss.
Klausul (lat. clau’sula, till clau’dere,
tillsluta), i ett skriftligt avtal, kontrakt, fredsfördrag,
testamente, köpekontrakt el. dyl. ingående
förbehåll, inskränkande villkor,
tilläggsbestämmelse, t.ex. isklausul (se d.o.) i certeparti,
testa-ments-k. E.K.
Klausu’r (till lat. clau’dere, tillsluta),
betecknar avstängandet av ett klosterområde (el.
delar därav) för obehöriga (även själva det
avstängda området) samt föreskriften, att
klostrets medl. icke onödigtvis få lämna
klosterområdet. K. råder i olika grad för olika ordnar. S.N.
Klav (av lat. clavis, nyckel, besläktat med
clau’dere, tillsluta), nyckel. — Mus., ett på en
av linjerna i ett notsystem placerat tecken,
som utmärker, att en på denna linje satt
not gäller en viss till sin höjd bestämd
ton. Härigenom erhålles en utgångspunkt för
läsningen av övriga på systemet placerade
noter. Allteftersom en k. gäller ostruket f,
ett-struket c el. ettstruket g, får den namn av
f-klav, c-klav el. g-klav; flera slags k. brukas
icke. De nu brukliga k. äro alt-k. (se d.o.),
bas-k. (se d.o), diskant-k. (se d.o.), också kallad
violin-k., och tenor-k. (se d.o.). Förr användes
också sopran-k. (se d.o.) och mezzosopran-k.
(se d.o.). K.-tecknen ha framgått ur
bokstavstyperna c, f, g. N.B.
Klave. 1) Lantbr., bindsle för husdjur. Den
äldsta typen bestod av en U-formigt böjd
trädgren el. dyl., vars ändar fästades i ett trästycke;
senare förfärdigades k. av järn. Numera är k.
ofta ersatt av järnkedja. Hj.P.
Klave för uppmätning av trädstammar.
2) Skogsbr., för uppmätningen av trädstam
mars och rundvirkes diam, avsett redskap,
bestående av en graderad linjal med två mot
densamma vinkelräta armar, varav den ena är fast
och den andra rörlig, således ett slags
skjut-mått. K. tillverkas i regel av stål. Se
Diametermätning. F.A.Bn.
3) Om reversen av vissa mynt, urspr.
avseende de på Gustav Vasas kopparmynt
an-bragta korslagda dalpilarna (jfr D a 1 a r n e,
vapen); härtill uttrycket ”spela krona och k.” C.
KIaveci’n, se Klaver.
Kla’veness, Thorvald, norsk präst (1844
—1915), kyrkoherde i Kristiania, ordf, i
kommissionen för
statskyrkans organisation
1908. Tidigare mera
konservativ ss. teolog
och kyrkomän, kom
K. (bl.a. genom ett
omstritt föredrag på
en konferens i Lund
1901, vilket inledde
striden i Norge
mellan modern och
konservativ teologi) att
verka för kyrkans
förståelse för
nutids
människans religiösa behov genom en
modernare orienterad teologi och genom en
förkunnelse på nutidsspråk (predikosamlingen
”Evangeliet forkyndt for nutiden”, 1900; sv.
övers., 1902). I kyrkokommissionen fasthöll
han vid statskyrkan gentemot kraven på fri
folkkyrka. 1894 grundade K. jämte Ch. Bruun
tidskr. ”Kirke og kultur”. S.N.;B.G-w.
Klave’r (fra. clavier, klaviatur), mus.,
betecknar eg. varje stränginstrument med klaviatur;
brukas nu vanl. om hammarklaveret,
pianot (jfr da. klaver, ty. Klavier), vars strängar
anslås med hammare, och om dess närmaste
föregångare: klavicy mbalen, vars
strängar knäpptes med fjäderpennspetsar (lat.
cla-vicy’mbalum, ital. [clavi]cembalo [-[gravicemba-lo],-] {+[gravicemba-
lo],+} fra. clavecin, eng. harpsichord-, jfr ital.
ar-picordo) och klavikordet, vars
strängar anslogos med metallstift (lat. [-clavi-c[h]o’rdium,-] {+clavi-
c[h]o’rdium,+} ital. clavicordo, fra. clavicorde,
eng. clavichord). Se vidare Piano. D.F.
Klave’rharpa (fra. claviharpe), se Harpa.
Klave’rutdrag, mus. Som ersättning för ett
fullst. partitur av en för sång och orkester
skriven komposition (opera, oratorium m.m.)
brukar man utarbeta ett k., d.v.s. en bearbetning
för piano av orkesterpartiet med text och
sångstämmor utsatta i sin helhet. I en annan form
för k. har även det vokala elementet dragits in
— 511 —
— 512 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
