Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klefter - Kleimer, Axel - Klein, 1. Gottlieb - Klein, 2. Ernst - Klein, 3. Oskar - Klein, Christian Sophus - Klein, Vilhelm - Klein, Felix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLEIN
Klefter (tjuvar, rövare; av grek. kle’ptein,
stjäla), kallades de grekiska bönder, som på gr.
av turkarnas utpressningar drogo upp till
bergen, främst i n. Grekland, och levde som stigmän.
På sommaren dolde de sig gärna i byarna, där
de med hjälp av befolkningen mestadels
und-gingo sina dödsfiender, de turkiska
ämbetsmännen. Om k:s förbindelse med Joniska
öar-na och deras diktning, se Grekland, sp.
864. Under grekiska frihetskriget blev k. ett
hedersnamn för dessa tappra, men tygellösa
friskaror, som i början försågo upproret med
ledare. Jfr Armatoler. Lm.
Kleimer, Axel Bernhard, målare (f. 31/i
1881). K. var först elev vid Konstakad. och
studerade så i Paris och London; vistades i
U.S.A. 1907—10 och har sedan företagit
upprepade resor till Italien. K. har framträtt som både
landskaps- och porträttmålare, i förra fallet med
motiv företrädesvis från Söderslätt samt med
hamn- och gatubilder från Venedig och Malmö.
Inom föreningslivet är K. en eftersökt
karikatyrtecknare. Representerad i Malmö museum
(”Landskap från Skanör”; ”Hamnbild från
Venedig” m.fl.). A.A-g.
Klein. 1) Gottlieb K., rabbin (1851—
1914), f. i Ungern, 1883 rabbin i Stockholm.
K. utgav flera religionshistoriska arbeten, i sht
rörande urkristendomens samband med
senjudendomen, bl.a. ”Bidrag till Israels
religionshistoria” (1898), ”Über das Buch Judit” (1889),
”Den första kristna katekesen” (1908; ty. övers.
1910), ”Studien über Paulus” (1918). K., som
var en uppskattad föreläsare, erhöll 1896 prof:s
titel. C.V.J.
2) Ernst Immanuel K., den föregåendes
son, etnolog, kulturhistoriker (f. 24/i2 1887), fil.
lic. 1925 i Uppsala; 1911—18
tidn.-korrespondent i Ryssland och Finland; 1921 amanuens
vid Nordiska museet, 1929 museilektor och
föreståndare för museets nyupprättade
undervis-ningsavd., 1932 2:e intendent. Utom uppsatser
i tidskr. och saml.-verk har K. utg. bl.a.
”Revo-lutionsdagar i Ryssland” (1917), ”Vita och röda.
En bok om sista finska kriget” (1918),
”Sten-åldersliv” (1920), ”Runö” (1924), ”Judiska
sagor” (1929), ”Bilder till Sveriges historia” (2
bd, 1931—32), varjämte han övers, bl.a. J.
Frazer, ”Den gyllene grenen” (1925). v.S-w.
3) Oskar Benjamin K., den föregåendes
bror, fysiker (f. 15/9 1894), fil. d:r i Stockholm
1921, docent i Lund 1922, prof, i mekanik och
matematisk fysik vid Stockholms högsk. 1930.
K., som under en följd av år var lärare vid
univ. i Köpenhamn, har utfört teoretiska
arbeten över Bohrs atomteori, över generalisering
av Schrödingerska vågmekaniken, över den
vågmekaniska behandlingen av Comptoneffekten
m.m. Bland populärvetenskapliga skrifter av
K. märkes ”Vad vi veta om ljuset” (i ”Natur
och kultur”, 1925). N.R-e.
Klein [klåin], Christi nSophus, dansk
politiker (1824—1900), 1862—72 president i
Sö-og Handelsretten,
1877—91 assessor i
Höjesteret, 1891—99
överpresident i
Köpenhamn, var en
skarp och kunnig
jurist, vars myndiga
ledning av den nya
Sö- og Handelsretten
blev normgivande.
Politiskt
nationallibe-ral, vältalig och
duglig, var K. medl, av
Folketinget 1858—66,
1866—69, 1870—76, 1876—98, av Landstinget
1866; på talrika lagar har han satt sin prägel.
1872—75 var han justitieminister och, efter att
ha genomfört författningslagen för Island, 1874
—75 även minister för detta land. I K:s
kraftfulla personlighet förkroppsligades senare
inom högern oppositionen mot Estrups
provi-soriepolitik. Fl.D.
Klein [klain], Vilhelm, dansk arkitekt
(1835—1913), elev av Herholdt, Bindesböll och
Meldahl, arbetade företrädesvis i klassicistisk
el. holländsk renässansstil. K. grundade en
hantverkarskola 1868 och en tecknings- och
industriskola för kvinnor 1875. G.S.
Klein [klain], Christian Felix, tysk
matematiker (1849—1925), f. i Düsseldorf, har varit
verksam vid olika
tyska univ. (Erlangen
från 1872, München
från 1875, Leipzig
från 1880), slutl.
(från 1886) i
Göttingen, som han
gjorde till en
centralplats för matematisk
forskning, dit
studerande från Tyskland
o.a. länder samlades
för att få utbildning
och impulser. K. kan
allmänt sägas ha strävat efter enhetlighet
inom matematiken genom att åstadkomma
förbindelser mellan olika grenar därav. Därvid
har han utvecklat idéer, som uttalats av B.
Riemann (se denne), och (parallellt med H.
Poincaré, se denne) åstadkommit en teori för
de s.k. automorfa funktionerna (vilka omfatta
bl.a. även de trigonometriska funktionerna),
som ej ändras, om variabeln x utbytes mot ett
— 517 —
— 518 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
