Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klein, Felix - Klein, Franz - Kleinenberg, Nikolaus - Kleinkunst - Kleinmeister - Kleinmichel, Richard - Kleio - Kleist, von, släkt - Kleist, 1. Ewald Christian von - Kleist, 2. Friedrich, von Nollendorf - Kleist, 3. Heinrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLEIN
antal (en grupp) uttryck av formen
ax+b
cx + d’
K. var en framstående pedagog; han sökte i
detta avseende uppdela matematiken dels i en
huvudsaki. på åskådningen byggd
approxima-tionsmatematik för undervisning och praktiska
användningar av matematiken, dels en
vetenskaplig precisi onsmatematik. H-r.
Klein [kläln], Fxanz, österrikisk rättslärd
(1854—1926), urspr. advokat, 1895 prof, i Wien,
1891 biträde i justitiedep. och författade utkastet
till Österrikes civilprocesslag 1895 och
checklagen 1906, var 1906—08 samt maj—dec. 1916
justitieminister, mars—okt. 1919 statssekreterare i
utrikesdep. och Österrikes ombud vid
fredsförhandlingarna i Saint-Germain. Bland K:s skrifter
märkas ”Die schuldhafte Parteihandlung”
(1885), ”Sachbesitz und Ersitzung” (1891),
”Mündlichkeitstypen” (1894), ”Vorlesungen
über die Praxis der Zivilprocessordnung” (1900),
”Die psykologischen Quellen des
Rechtsgehor-sams” (1912). E.K.
Kleinenberg [klaTnanbärk], Nikolaus,
tysk-baltisk zoolog (1842—97), docent i Jena,
prof, i Messina och 1895 i Palermo, har bl.a.
utg. förtjänstfulla arbeten över maskars
embryologi, ss. ”Sulle sviluppo del Lumbricus
trapezoides” (1878) och ”Die Entstehung des
Annelids aus der Larve von Lopadorhynchus”
(1886) samt ett klassiskt arbete över ”Hydra”
(1872). O.C-n.
Kleinkunst [klai’nkonst] (ty., småkonst),
alster av konsthantverk och fri konst i litet
format.
Kleinmeister [kläFnmalstar] (ty.,
”småmästare”), en grupp av sydtyska målare och
kop-parstickare under 1500-talet, bröderna Beham,
Aldegrever, Altdorfer, Solis m.fl., vilka slöto
sig till Dürers konst och som grafiker gjorde
sig kända genom minutiöst utförda små blad,
bl.a. en mängd ornamentstick, som för
renässanskonstens spridning blevo av stor
betydelse. E.W.
Kleinmichel [kläVnmiføl], Richard, tysk
tonsättare och pianist (1846—1901), har
skrivit operor, symfonier, sånger, kammarmusik,
värdefulla etyder för piano m.m. N.B.
Kleio (grek. Kleio’-, lat. Cli’o), grek, myt.,
historiens beskyddarinna, en av de nio
sånggudinnorna (se M u s e r n a).
Kleist [klalst], von, uradlig pommersk släkt,
känd sedan 1200-talets mitt, fortlevande på flera
linjer. Den grevliga linjen von K.-N o 11
endo r f, till vilken K.2) hörde, utslocknade
1880. C
1) Ewald Christian von K., skald
(1715—59), debuterade ss. förf. 1749 med ”Der
Frühling”, en naturbeskrivande dikt på
hexameter, påverkad av den engelska
landskaps-poesien (Milton, Thomson). I sitt ”Ode an die
preussische Armee” (1757) anslog han
patriotiska toner, som väckte stark genklang. Ss.
major i preussisk tjänst deltog K. i slaget vid
Kunersdorf, där han dödligt sårades. En
kritisk uppl. av K:s ”Sämtliche Werke” utgavs av
A. Sauer (3 bd, 1884). — Litt.: A. Chuquet,
”De E. Kleistii vita et scriptis” (1887). A.Bd.
2) Friedrich Heinrich Ferdinand Emil,
från 1814 greve K. von N ollen dorf,
krigare (1763—1823), var 1803—07 föredragande
generaladjutant hos preussiske konungen och
blev 1813 generallöjtnant. S.å. tog K. ärofull
del i slaget vid Bautzen och avgjorde genom
sin djärva marsch på Nollendorf slaget vid
Kulm. Även vid Laon (1814) bidrog K.
väsentligt till segern. 1814 general av kav., fick K.
1821 fältmarskalks avsked. P.S.
3) Heinrich von K., förf. (1777—1811).
F. i Frankfurt a.d. O., ingick K. tidigt i den
preussiska armén och blev vid 20 år löjtnant.
Han vantrivdes emellertid med militärlivets
råhet och tog redan efter 2 år avsked. En allt
tydligare brist på andlig jämvikt, som tilltog,
sedan en flerårig förlovning 1802 blivit
uppslagen, drev honom ut på planlösa resor. En
anställning i preussisk civiltjänst (1804—07)
passade honom lika illa som den militära. Från
Dresden, där han slagit sig ner, utgav han
jämte Adam Müller tidskr. ”Phoebus”.
Besviken över företagets fiasko, flyttade han, efter
ett fåfängt försök att få deltaga i österrikarnas
krig mot Napoleon, till Berlin. Där utgav han
ett halvår tidn. ”Berliner Abendblätter”, tills
den 1811 förbjöds av regeringen. Oförstådd
och utan existensmedel, förtvivlande om varje
utväg, berövade han sig livet 21/ii 1811
tillsammans med en väninna, Henriette Vogel. —
Under sin korta levnad medhann K. en litterär
insats av betydande mått. Tyngdpunkten av
hans verk ligger inom dramats och
prosaberättelsens område. Hans debutarbete,
ödestragedien ”Die Familie Schroffenstein” (1803),
röjde obestridliga förtjänster men överträffades
vida av den s.å. skrivna, men först 1811
publicerade blankverskomedien ”Der zerbrochene
Krug”, en av den tyska romantikens bästa
scenskapelser. Ett ungdomsverk är också
fragmentet ”Robert Guiskard”, som publicerades i
”Phoebus” (1808). Under sina sista år
utvecklade K. en intensiv produktivitet. I
”Amphi-tryon” (1807) omgestaltade han med bravur ett
ämne från Molière. Med ”Penthesilea” (1808)
skapade han sin måhända största tragedi, vars
brutala lidelse dock måste stöta en i
Winckel-manns nyantik uppvuxen tid. En mer lätttill-
— 519 — — 520 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
