Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klercker, 1. Carl Nathanael af - Klercker, 2. Fredrik af - Klercker, 3. Kjell-Otto af - Kleresi - Klerikal - Klerk - Klerucher - Klerus - Klesl - Klettenberg, Susanna von - Kletzki, Paul - Klev - Kleva - Kleva gruva - Kleve (Cleve, furstendöme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLEVE
sluta stilleståndet i Olkijoki. Efter revolutionen
miste K. definitivt överbefälet men var 1810—
12 ordf, i Krigshovrätten. K. var en
fosterlandsälskande, energisk och verksam man men ägde
inga större fältherregåvor. P.S.
2) Carl Fredrik af K., den föregåendes
brorsons sonson, diplomat (f. 10/8 1869), fil.
kand, i Lund 1889, jur. kand. 1893, i
diplomattjänst 1894, legationsråd i Paris 1906—10,
envoyé i Bryssel och Haag 1910—20, i
disponi-bilitet 1921. Th.
3) Rutger K j e 11-0 11 o Göran af K., den
föregåendes bror, läkare (f. 4/i 1871), med. d:r
1905 (”Studien über
die Pentosurie”),
prof, i pediatrik och
praktisk medicin vid
Lunds univ. 1916, har
utg. arbeten
huvudsaki. rörande
ämnesomsättnings- och
barnsjukdomar
(raki-tis, spasmofili,
Morbus Hirschsprung och
buktuberkulos). I
”Lärobok i intern
medicin” (1915 ff.)
har K. förf, kapitlen ”Diabetes insipidus”,
”Fettsot” och ”Sällsyntare
ämnesomsättnings-rubbningar” samt ”Pankreassjukdomar”.
Sedan 1930 är K. direktör för Malmöhus läns
sjukvårdsinrättningar i Lund. — K. medarbetar
under sign, af K. i ”Svensk uppslagsbok”. Å.Ch.
Kleresi’, prästerskap, se K 1 e r u s.
Klerika’1 (se K le rus), prästerlig;
högkyrk-ligt el. påvligt sinnad. — K 1 e r i k a 1 i’s m,
högkyrklig åsikts- el. sinnesläggning, ofta med
syftning på den katolska kyrkan; politisk
riktning, som strävar att hävda el. utvidga kyrkans
yttre maktställning. E.H.
Klerk (grek. kleriko’s, lat. cle’ricus), medl. i
det andliga ståndet, klerus (se d.o.).
Kleru’cher (till grek, kleros, lott, och e’chein,
hava), ”lottägare”, i antiken benämning för
atenska borgare, utsända ss. nybyggare till
underkuvade el. beroende länder, där ett i lotter
skiftat område mellan dem fördelades genom
lottning. Till skillnad från andra grekiska
kolonister förblevo k. medborgare i moderstaden
om ock med en viss självstyrelse. Jfr
Grekland, sp. 845. H.Sj.
Klerus (grek, kleros, lott, jfr 4 Mos. 18:7—8,
om leviternas prästadöme i Israel) kallas inom
romersk-katolska kyrkan det genom särsk.
vigning (ordo) ur lekmannaståndet (la’ici)
avskilda, med särsk. rättigheter försedda och särsk.
förpliktelser underkastade prästerliga (andliga)
ståndet. Ss. ett 3:e stånd räknas ibland ordens-
ståndet, status religio’sus, dit såväl k. som
lekmän kunna höra. Genom erhållande av tonsur
(se d.o.) sker det första upptagandet i k. K.
indelas i högre (clerus major) och lägre (clerus
minor); till förstn. höra präster, diakoner och
subdiakoner. K:s’ rättigheter innefatta dels
sådana, som äro förbundna med ämbetet i och
för sig, dels vissa privilegier, ss. rätt att dömas
av kyrklig domstol, befrielse från militärtjänst
m.m. Till ståndsplikterna höra dels allmänna
krav på lydnad för överordnade och ett fromt
liv, dels särsk. förpliktelser, ss. (för högre k.):
celibat, dagligt läsande av tidebönerna i
brevia-riet (se d.o. 2). Ur principiell dogmatisk
synpunkt kan ingen, som erhållit prästerlig vigning
(jfr Character indelebilis), återgå till
lekmannaståndet; kyrkorättsligt medges dock
i vissa fall utträde ur k. (detta sker alltid vid
degradering). — Reformationen bröt med den
principiella skillnaden mellan k. och lekmän.
För att offentligen få utöva prästämbetet
stadgas dock en laglig kallelse (jfr Luthers lära
om det allmänna prästadömet). Jfr Präst.
K. kan, utan att den katolska definitionen
för-bindes därmed, användas som liktydigt med
prästerskap (jfr Hovkleresiet). S.N.
Klesl, se K h 1 e s 1.
KIe’ttenberg [-bärk], Susanna Katharina
von (1723—74), dotter till en förmögen
Frank-furtläkare, greps efter en bruten förlovning av
tidens pietistiska fromhetsideal. Hon övade
starkt inflytande på den unge Goethe, som rest
henne ett monument ss. ”die schöne Seele” i
”Wilhelm Meisters Lehrjahre”. K:s
”Bekennt-nisse, Schriften und Briefe” äro utg. av H.
Funck 1911. A.Bd.
Kletzki, Paul, polsk tonsättare (f. 1900),
studerade vid konservatoriet i Warszawa,
sedan 1921 bosatt i Berlin; har skrivit symfonier,
pianosaker, stråkkvartetter, sånger m.m. N.B.
Klev (besläktat med sv. klippa och med
kliva, till vilket ordet av språkmedvetandet
ankny-tes), bergsklyfta, bergsskreva, trång och brant
bergsstig, även: brant backe; eg. blott i dial.
samt i ortnamn, t.ex. Klev, Kleva, Mårdaklev;
särsk. å Halle- och Hunneberg och Kinnekulle.
E.H.
Kleva, socknar i Västergötland, se K i n n
e-K 1 e v a och V i 1 s k e-K leva.
Kleva gruva, koppar- och nickelgruva n.ö.
om Holsby brunn i Alseda s:n, ö.n.ö. om
Vetlanda. Malmen utgöres av en nickelhaltig
mag-netkismalm, utsöndrad i ett gabbromassiv.
Koppar upptäcktes där 1691. Sedan nickel
påvisats 1838, tog brytningen större fart. Gruvan
bearbetades senast 1914—19. J.C.
Kleve (C le ve), fordom furstendöme i
westfaliska distriktet, på båda sidor om Rhen i
— 529 —
— 530 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
