Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klippgrävlingar, klippdassar - Klipphöna - Klippiga bergen - Klipping - Klippljusapparat - Klipporm - Klipprapphönssläktet - Klippspringare, sassa - Klipptempel - Kliring - Klisché - Klissow - Klister - Kliszów
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLIPPHÖNA
Tarmkanalen är lång och försedd med en
blind-säckslik utbuktning och en tvåspetsad
blindtarm. K. leva av växtämnen och förekomma i
v. Asiens och Afrikas bergsområden, där de med
stor skicklighet klättra även uppför lodräta
klippavsatser. Några leva i urskogarnas träd.
Ordn., som uppträdde under oligocen och hade
sin blomstringstid under miocen, omfattar ett
släkte, Proca’via (Hyrax), med ett fåtal arter.
Av dessa är den redan i bibeln omtalade P.
syri’aca från Syrien och Arabien och P.
cape’n-sis från s. Afrika mest kända. H.B-n.
Klipphöna, se Klippfågel.
Klippiga bergen, bergskedja i v.
Nordamerika, se Rocky mountains.
Klipping, mynt av 3-, 4- (oftast) el.
flerkan-tig form, präglat av stamp med motsvarande
form. Till k. höra sålunda eg. ej mynt o.d.
slagna med rund stamp på fyrkantig platta,
men de kallas ofta k., så bl.a. Kristian II:s
mynt 1519—23 och Gustav Vasas 1522—23,
slagna med runda stampar på fyrkantiga
plansar av mindre storlek än stamparna. K.
präglades i Sverige och Danmark under 1500- och
1600-talen av guld och silver, i Sverige även av
koppar; de äldsta sv. kopparmynten, präglade
1624—26 i Säter, voro tillika de sista k. i
Sverige. K. utgåvos ofta under tider, som krävde
stor skyndsamhet vid präglingen och då
därför det mera tidskrävande förfaringssättet med
runda plansar gärna undveks, ss. i både Sverige
och Danmark under det nordiska sjuårskriget
1563—67, i Sverige under Johan III:s
myntför-sämringsperioder och 1677 av danskarna i det
av svenskarna belägrade Kristianstad. Särsk.
berömda äro de s.k. blods-k., som 1560 utgåvos
i Vadstena av de mot Erik XIV revolterande
hertigarna Johan och Karl och präglades av
silver, som av konungen lämnats i bot åt
släktingarna till de under Sturemorden omkomna
herrarna. Dessa k. buro å aversen ett
sammanbundet 1 och C, varemellan en krönt vase,
och präglades i valörerna 8, 4, 2, 1 och %
mark. Utanför Skandinavien ha k. i eg. mening
vanl. tillkommit under belägringar o.d. N.L.R.
Klippljusapparat, i allmän bemärkelse en
apparat, varmed klippljus åstadkommes, men
särsk. den av d:r Gustaf Daléia konstruerade,
över hela världen för fyrar (och
järnvägssignaler) använda apparat (se Ace ty
lenbelysning, sp. 107), varmed agafyrljuset kan
givas en mångfald av olika karaktärer, ss.
blixt-och blänksken, enkla el. i grupper om två el.
flera sken, klippsken och intermittenta sken.
E.Hg.
Klipporm, se Pytonormar.
Klipprapphönssläktet, Ca’ccabis, av fam. eg.
höns (se d.o.), liknar till storlek och utseende
— 559 —
rapphönsen. Näbb och fötter äro dock alltid
röda. Förekommer med 15 arter i
bergstrakterna i s. Europa, Medelhavsländerna och
mellersta Asien. Rödhönan, C. rufa, bebor s.v.
Europa. Den har tillfälligtvis införts till Sverige
men snart åter dött ut. Y.Ln.
Klippspringare, s a s s a, Oreo’tragus
oreo’tra-gus, av gruppen Neotragi’næ bland antiloperna
(se d.o.), en 1 m. lång och 60 cm. hög, kraftigt
byggd form med stora breda öron, korta, rätt
uppstående horn och grov olivgul fäll. K., som
stöder endast på klövarnas yttersta spetsar,
lever parvis i Östafrikas bergsområden från
Abessinien i n. och hoppar med otrolig säkerhet från
klippavsats till klippavsats. H.B-n.
Klipptempel, en kultbyggnad insprängd som
en grotta i klippan el. uthuggen ss. en
fristående byggnad (monolit); indisk konst (se
d.o.) ger prov på båda slagen. Äldre äro k. vid
Nilen (se E g y p t i s k k o n s t). K. har
sannolikt från början haft samband med gravkult
(se G r a v k o n s t); klippgravar med
arkitektoniskt utformade fasader framträdde tidigt i
Persien, Mindre Asien och Palestina. E.W.
Kliring, försvenskning av eng. clearing (se
d.o.).
Klisché, se Kliché.
Klissow, se K 1 i s z 6 w.
Klister. Kokta k.-produkter tillverkas genom
uppslamning av stärkelse med vatten, varefter
kokas. Förklistringen försiggår, när vattnets
temp. överskrider förklistringsgraden. Denna
är olika för olika stärkelsesorter och ligger o.
60°C. För specialäjidamål användes k., som
upphettas el. kokas under tillsats av salter el.
oxidationsmedel. Kalla k.-produkter
framställas genom behandling av stärkelse med
alka-lier. Potatismjöl giver ett smidigt och långt k.,
medan vete- och risstärkelse giva en kort, tjock
vara. Dessa k.-sorter användas såväl alkaliska
som neutraliserade. Torrklistringsprodukter
framställas ant. genom torkning av kokt k.
(ta-pet-k., el. med alkalier på kall väg behandlad
stärkelse, som torkas på varma valsar. K.
användes för många olika ändamål, ss. för
uppsättning av tapeter, i bokbinderier, för
etiket-tering och paketering. C.-A.N.
Kliszöw [kli’Jof] (ty. Klissow), by i Polen, o.
80 km. n.ö. om Krakow. — % 1702 stod här
ett slag mellan å ena sidan en svensk här om
12,000 man med 4 kanoner och anförd av Karl
XII, å andra sidan en saxisk armé om 24,000
man och 46 pjäser under anförande av August
II samt 8,000 man av den polska kronarmén.
Konung August hade ställt upp sin armé på den
behärskande Kulakihöjden med front i
huvudsak mot n.; till h. anslöt sig kronarmén till
saxarna. Karl XII, som framryckte n.-ifrån,
— 560 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
