Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klädedräkt - Forntiden - Senantiken—äldre medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄDEDRÄKT
Fig. 21. Rikt veckade joniska dräkter.
Ärm-kitoner av bomull el. linne. Arkaisk
vasmålning.
ett strängare k.-skick med kortare kläder,
brukade även av unga flickor (fig. 24).
Hima-tion utnyttjades även som enda k. (fig. 23).
På Alexander den stores tid (hellenismen)
kom en ny våg av orientaliskt yppig smak in
i k. — I Italien var etruskernas k. av
likartad beskaffenhet som den grekiska, blott
annorlunda draperad och buren (fig. 25). —
Romarnas k. var för männen toga, för
kvinnorna palla, båda av draperityp. Snart
tillkom som livplagg skjortan: för männen den
knäkorta tu’nica, buren som ensamt plagg av
kroppsarbetare, lantfolk, slavar, även som
hemmaplagg. Den hade först icke några, men
slutl. långa ärmar. Även kvinnornas skj
ortplagg kallades tunica; ovanpå den bars en
längre klänning, stola, vanl. gördlad under
brösten. Likheten med grekisk k. är
uppenbar (fig. 26 och 27). — Togan var varje
fri romares plagg. Den var ovalt skuren och
kunde vara mycket lång och bred (5,sX2,5
m.). Den veks mitt itu på längden, en lång
flik lades framåt över v. axeln, därpå
draperades den över ryggen, drogs fram under h.
arm och slogs sedan åter över v. axel el. runt
midjan. Vid religiösa ceremonier kunde den
Fig. 25. Etruskiska dräkter från omkr. 475
f.Kr. Sidofigurerna bära livklädnader i gult
och mantlar i mörkt rödbrunt, mittfiguren
en ljusblå mantel. Observera, att draperingen
avviker från grekisk och romersk sed.
draperas över huvudet (se fig. 26). Togan
genomgick flera utvecklingsstadier. Den var
dekorativ och värdig men föga fältmässig och
fick under senare expansionstider och långa
fälttåg vika för mera praktiska plagg, t.ex.
den lätta lace’rna, som liknade himation, och
den rundskurna pæ’nula, med hål mitt i för
huvudet. Denna antages vara av galliskt
ursprung. Kapuschong-manteln el. hättan (se
bild vid Huvudbonad), urspr. brukad av
barn och som fattigmansdräkt, blev senare
ett förnämt plagg.
Denna urgamla dräkttyp med idel icke
tillskurna plagg och saknande byxor är nu i det
närmaste utdöd i Västerlandet. En
egendomlig relikt bildar skottarnas nationaldräkt med
dess kilt (se d.o. och Skotsk h
öglands-dräkt) och pläd (fig. 28), som ännu i dag
består av otillskurna tygstycken och saknar
benkläder. I spansk och italiensk folkdräkt
kvarlever ännu filten el. pläden.
Spanjorskornas mantilla och, om man så vill, våra
gammaldags bondschaletter och ullschalar äro
också dylika reliktplagg.
Senantike n—ä Idre medeltiden.
Några årh. f.Kr. började västerländsk k.
genomgå en genomgripande, ehuru långsamt
framskridande omgestaltning under
nord-österländskt inflytande. Tillskurna plagg
började nyttjas. Den över huvudet dragna
skjortan och dess parallellföreteelse rocken el.
kaftanen voro båda orientaliska och
utvecklingsformer av de enkla draperi-k. Hur
denna utveckling tillgått, är ej fullt utrett. Även
byxorna anses ha utvecklats ur enklare, om
ben och underkropp vecklade el. dragna
tyger el. ur enkla säckformer (se Byxor).
Skjortan, ev. kaftanen, samt byxorna buros
mycket tidigt i bortre Orienten och åtm. så
tidigt som på 700-talet f.Kr. även i främre
Orientens nordligare länder. Så t.ex. känner
man genom avbildningar skyternas k. (700—
300-talen f.Kr.); de buro vida långbyxor samt
halvlånga, gördlade rockar (fig. 29). Par-
Fig. 29. Skyter, efter grekisk avbildning från
omkr. 300 f.Kr.
Uppslagsbok. XV.
20
— 609 —
— 610 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
