Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klädedräkt - Senantiken—äldre medeltiden - 1300-talet—1600-talets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄDEDRÄKT
Fig. 55. Kvinnodräkt,
funnen på Grönland.
1300-talets slut.
Fig. 56. Mansrock, fun.
nen på Grönland. 1300—
1400-talet.
Fig. 54. Dräkter för man, barn och flicka, funna
på Grönland. 1300-talets slut.
om haka och hjässa (fig. 47 och
Huvudbonad, fig. 6). Redan på 900-talet uppträdde
ofta en yttre tunika, surcot, ärmlös el. med vida
hängärmar (fig. 43). 1100- och 1200-talens
modedräkt satt ofta så stramt, att den rynkade
sig utan att dock eg. vara figursydd (fig. 44, 45).
1 3 0 0-t a 1 e t—1 60 0-talets mitt. —
1300-talet införde den figursydda k.
Strumpbyxorna gjordes strama, rocken, förr
alltid avsedd att dragas över huvudet, blev nu
åtsittande och kort (till höften el. låret) samt
knäpptes fram (se Knapp), en fullkomlig
nyhet, som innebar fröet till modern manlig k. (fig.
56). Bältet satt på höften. Axlar och bröst
breddades med stoppning (fig. 57). I kvinnlig k.
inprovades livet tätt efter figuren ända till
höften och hade bred ringning (jfr Frisyr, fig.
7). Lika vanligt som helskuren slät klänning med
mycket vid klockkjol (fig. 49, 50, 54, 55) var
bruket av surcot, som mot 1300-talets slut fick breda
axelstycken och ringades djupt under armarna
(fig. 53). K. blev mera detaljrik med ornerade
bälten, besättningar och knappar;
underkläd-ningen hade ett särsk. bälte. I st.f. mantel bars
även av män en cirkelskuren kappa, ofta med
kapuschong el. hätta (se d.o.), tidens
älsklings-plagg. O. 1400 åkte i den kvinnliga k. midjan
upp under brösten och åtstramades med ett
brett bälte, men under hela 1400-talet brukades
vid sidan av denna k. även en med från axlarna
fritt hängande surcot (fig. 60). Den praktfulla
underklänningen syntes genom sidosprund el.
genom att övre klänningen uppskörtades på
olika sätt. Släpet, som kunde sitta på
framvå-den (fig. 58), bars på armen. 1400-talets början
hade mest rund ringning, sedan kom V-formig
ringning med breda schalslag i modedräkten
n. om Alperna (burgundiskt mod; fig. 63),
medan Italien älskade rund el. fyrkantig
utskärning, stundom djupare baktill. Ärmarna voro
ofta liksom på manlig k. fantastiskt långa, vida
och överlastade med garneringar samt
uppskurna i sömmen. Typiska för hela 1400-talet voro
djupa, rundade veck på liv och skört. Som
folklig k. kvar levde länge den enkla tunikan,
i Italien gördlad på klassiskt vis (bild se
Cossa). — I manlig k. var 1400-talet en
rik, nästan förvirrad tid. Orienten kom (via
Venedig) att åter influera. — 4
huvudtyper (med många mellanformer) av k. kunna
urskiljas. De brukades utan alltför sträng
bundenhet vid samhällsklass men
kännetecknade i allm. olika åldrar, sysselsättningar,
årstider o.s.v. Till alla brukades strama
strumpbyxor. l:a typen var blott en kort, trång jacka
el. väst, buren mest av ungdom samt
kroppsarbetare (fig. 63, 65, 72). 2:a typen var en utanpå
den buren kort jacka el. kolt, figursydd ocb
med ett yvigt skört samt gärna puffärmar.
Typen var ungdomligt betonad. 3:e typen var en
nästan fotsid och praktfull, ibland pälsprydd
rock med hel- el. halvlång ärm, en s.k.
houpe-lande, ett lyxplagg, mest buret av äldre herrar.
4:e typen var 1400-talets älsklingsplagg och
utträngde nästan manteln samt bars av nästan
alla. Den bestod av en i sidorna helt öppen
kappa av mycket varierande längd, den s.k.
tapperten (se fig. vid van E y c k:
Arnol-fini). Stammande från casulan, alltså
cirkelskuren, men med smala axelpartier, fick den
— 613 —
— 614 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
