Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klädedräkt - 1300-talet—1600-talets mitt - Peruktiden. 1650—franska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄDEDRÄKT
gen, som dock var i bruk ännu o. 1660. —
Rocken blev under 1500-talets senare del alltmera
slät och allvarlig (det svarta spanska modet).
Skörten voro små el. obefintliga, byxpuffarna
svällde till ballonger på 1560—70-talen men
förlängdes sedan och fingo spolform. O. 1620
voro skörten ännu korta och uppflikade.
Upp-slitsningsmodet levde även kvar i en liten flikig
axelskärm och i det att ärmsömmen ofta
lämnades öppen. 1600-talets början brukade åter
allmänt rika stoffer el. helt broderade k. (fig.
89). Under 30-åriga kriget fingo rocken och det
då brukade, ibland ärmlösa kyllret (se d.o.)
längre, helskurna skört. — 1500-talets
kvinnliga k. liknade i stoffer och detaljarbetet
mycket den manliga. O. 1500 bortlades axelslagen,
k. blev djupt och brett ringad (italienskt mod;
fig. 69, 73), livet hopsnördes fram. Senare fick
det formen av ett slätt och styvt pansar med
djup ringning och mycket smala axelpartier
(fig. 74). Halsen kunde täckas av ett tunt linne
(se fig. vid Holbein: Lady Parker). Kjolen
var först oerhört rynkad, men började på
1530-talet skäras i klockform och gjordes öppen
fram över en underklänning av annat tyg (fig.
74). På 1550—70-talen brukade denna
överklänning hänga fritt från axlarna, så att hela
gestalten fick formen av en klocka.
Axelpuf-farna fingo klotform (fig. 80). Från axeln
kunde dessutom hänga tomma prydnadsärmar. O.
1580 fick ärmen för en tid fårbogs- el. s.k.
gigot-f orm (fig. 84), men blev sedan slätare för
att på 1630-talet åter svälla till en bred,
halvlång ballongärm, dock utan 1500-talets hårda
stoppning. Kjolen blev, ävenledes på 1580-talet,
oerhört rynkad kring midjan och hölls där ut
av en bricklik underställning, så att den fick
tunnform. Detta var den s.k. vert ugallen
(fig. 84, 85). Midjan satt högt till o. 1660. Livet
erhöll på 1500-talets slut framtill en småningom
allt längre snibb. Bakom nacken stod upp en av
en ställning styvad spetskrage, som sedan blev
nedliggande liksom i manlig k. Ävenså brukades
pipkrage, och manschettmodet med ant. pipade
krås el. en uppvikt, styvstärkt spets följde
herrmodet. — 1500-talets slut och 1600-talets början
utmärkte sig för stark överlastning av smycken
och rosetter (fig. 85). Holländsk smak för
puritansk enkelhet dikterade senare dammodet.
Svart blev favoritfärgen. Släta kragar och
manschetter kommo på modet genom det
franska spetsförbudet 1633 (fig. 86). — Förkläde
tillhörde ofta även mode-k. under
1500—1600-talen. — Inom franskt mod, som från o.
1600-talets mitt ledde k:s utveckling, blev kjolen utan
styvnad hängande rynkad rakt ned från
höfterna kring 1600-talets mitt, medan det spanska
hovmodet, avvikande från europeisk sed f.ö..
Fig. 93. Spanska dräkter omkr. 1656. Målning
av Velazquez.
föreskrev oerhörda, släta styvkjolar med breda
utbyggnader på höfterna och långa skört på
liven (fig. 93). Det samtidiga holländska modet
införde små koftliv o.a. borgerliga drag, som
länge höllo sig i medelklassens och allmogens
k. (se bilder vid Holländsk konst). —
Ytterkläderna under 1500-talet utgjordes för
män av en vid och ofta även lång rock el. efter
årh:s mitt (spanskt mod) av en kort, styv
axelkrage. Senare återkom den vida, nu halvlånga
manteln. Därjämte brukades från 1600-talets
början och framåt en överrock, något längre
och vidare än den undre rocken. — Damer
buro på 1500-talet långa kåpor, ibland
plisserade (fig. 70). Dylika kåpor ha kvarlevat
t.ex. i Vingåkersdräkten (se bild vid
Folkdräkt). Under 1500-talets senare del och
1600-talets förra hälft buros kortare kragar
och koftlika kappor.
Peruktiden. 165 0—f ranska
revolutionen. — Vid 1600-talets mitt
skedde en verklig förändring i manlig k. Den
halvlånga överrocken med sin svängda skärning
(juste-au-corps) började bäras som permanent
plagg utanpå den vanliga, högt i halsen
knäppta rocken (casaque). överrocken blev
ursprunget till alla nu brukade rockplagg, den
inre rocken blev väst och hade länge ärmar,
likaså rygg av samma tyg som framsidan. Detta
var ännu ej alldeles bortlagt på 1700-talets
senare del. — Den yttre rocken hade först
halvlånga ärmar (trol. inflytande från franskt
hovmod, med eftergift åt den då späde konungens
dräkt). Skjortan syntes därvid som en vid
puff nedtill. Den styva manschetten ersattes
av ett hängande handkrås. Vid halsen kom i
st.f. den breda kragen, som ej kunde bäras
till långt hår och till den nu införda peruken
(se Allongeperuk), endast ett vid
sprun-det fäst krås (se Halsduk). Breda slag
kantade rockärmarna, fickor med stora slag sattes
- 617 —
— 618 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
