Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klädedräkt - Peruktiden. 1650—franska revolutionen - Direktoar och empire - Krinolintiden, 1830—1860-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄDEDRÄKT
pets k. på 1600-talets senare del (se bilder vid
Holländsk konst).
Direktoar och empire. Mot
1700-talets slut började dessa borgerliga
tendenser att bli en verklig maktfaktor
inom modedräkten, som dels praktiskt
börjat influeras av ovannämnda engelska
moder och av den nu begynnande industrialismens
billigare, för alla tillgängliga alster, dels
teoretiskt började omformas av tidens
demokratiska, romantiska och antiksvärmande idéer.
Om denna k:s fullständiga omformning,
förberedd under 1780-talet och genomförd under
1790-talet, seDirektoarstil och
Empire-s t i 1. Allt gammalt och hovmässigt, som hade
att göra med l’ancien régime, blev med ens
bortsopat, k. förändrades fullständigt både till
form och material och utvecklades efter
em-piretiden under fullständigt nya
förutsättningar (fig. 102—108).
Krinolintiden, 1830 —1 8 6 0-t a 1 e n.
Sedan kvinnlig k. genomlöpt den stora
enkelhetsperioden under direktoar och empire med
ett kort, slätt liv, djup, rund ringning, kort
puffärm el. ärmholk, enkla stoffer och till en
början mjukt fall och ett minimum av
underkläder — snörlivet var bortlagt — och sedan
kjolen därpå under 1820-talet börjat styvna
och fått en plastiskt utformad tvärgarnering,
sedan midjan sjunkit (o. 1818) och livet börjat
sys högre i halsen el. döljas under en s.k.
spencer och ärmen blivit lång samt ett litet
snörliv så smått började brukas igen, var
modet praktiskt taget tillbaka i gamla spår igen (fig.
109, 110). Redan på 1830-talet snörde sig
damerna oerhört för att erhålla den sylfidiska spädhet,
som romantiken fordrade. Axlarna skulle slutta
starkt, vilket markerades genom gigotformen,
införd redan vid 1820-talets slut, och de breda,
starkt sluttande kragar, som tillhörde
vardags-modet, el. de mycket breda ringningarna och
livets tvärveckgarnering, som brukades till
festdräkt (fig. 111). Senare brukades mycket ett slags
fichylika axelslag, som bibehöllo axellinjens
sluttning. Livet fick o. 1837 snibb, vilket ej
bortlades förrän på 1860-talet. Kjolen var på
1830-talet redan täml. vid genom kombinerad
klock-och rynkmodell samt var ogarnerad och
fotfri. Som ytterplagg brukades stora kappor med
gigotärm el. vida kragar. 1840-talet införde
alldeles slät ärm och ett till vardags alldeles
slätt liv med små sirliga, broderade kragar,
ett mod som höll sig in på 1870-talet. Till fest
brukades bred ringning, livet fick skarp snibb
framtill och baktill och var fortfarande hårt
snört. Kjolen blev allt vidare, nu ej klockad,
utan rynkad el. djupveckad, och hölls ut
genom ett otal stärkta, vita, broderade
under
— 621 —
kjolar. Underkläderna voro över huvud taget
mycket sedesamma hela 1800-talet, prydda med
fina brodyrer, ända till 1880-talet mest
hand-sydda, el. med infällda spetsar. — På ung. halva
höjden brukade kjolen, som nu åter var
hel-lång, ha en volang. Under 1840-talets sista år
kom en underkjol, stoppad med tagel (fra.
crin) i bruk, därav ordet krinolin, snart
ersatt med en lätt ställning av rotting-,
fiskbens-el. stålfjäderringar och av halvklotform, som
blev 1850-talskjolens silhuett. Man hade nu
återinfört rokokon icke blott i möbler utan även i
k. Till stilimitationen hörde även den
halvlånga ärmen med engageanter, men på
vardagsklänningar skars den som en nedåt allt vidare
klocka, s.k. pagodärm, med en underärm i vitt
med puffar vid handleden. Redan 1844 hade
liven börjat skäras med skört, på 1850-talet
öppnade de sig fram över en västaktig isättning.
Ytterkläderna voro en hel del fantasiplagg av
exotiskt urspr.: ”beduin”, ”baschlik”, ”rotonde”
o.s.v., ävenså mantiljer. Ung. vid denna tid
började de stora franska modehusen
grundas. Modetidn., ej sällsynta redan vid
1800-talets början, blevo flera och av större
betydelse. — 1860-talet bortlade, åtm.
officiellt, krinolinen men behöll el. snarare
ökade kjolens fantastiska vidd samt förändrade
dess linje genom att låta höftlinjen framträda
och samla vidden bakåt i ett stupande fall
(fig. 114), i festdräkten understruket genom ett
släp. Även livet följde linjen genom att, då
skört funnos, låta dessa stupa bakåt. Liven
syddes lösare, och axellinjen blev sluttande
och lång, genom att ärmen syddes i en bit
nedom axeln. Ärmen fick ofta en tafatt,
halv-vid rockärmfason. Den nyuppfunna
symaskinen entusiasmerade till införande av div.
stickningar och maskulina detaljer: slag, slejfer,
till vilka även hörde knappar, snörmakerier
o.d. Största nyheten och pekande framåt i
modet var blusen, ”Garibaldiskjortan”, av annat
stoff än kjolen. Livets koftskärning förlängdes
småningom till en lång kasack, som mot
årtiondets slut började draperas över bak- och
sidovåder. Som ytterplagg favoriserades
kash-mirschalen, små koftor i sammet, kortare el.
längre fantasiplagg i krag- el. annan modell.
— Stofferna under krinolintiden blevo mer
omväxlande än på empirens monotona tid,
ävenså voro nu textilfabrikerna i stånd att
tillgodose även de enklare behoven, så att
hemvävnad allt mer kom ur bruk utom på landet
och då för vardagsbruk. Sverige torde höra till
de länder, som längst bibehållit
husbehovs-vävandet, än i dag ej helt bortlagt. —
1830-talet behöll länge empirens smak för
randiga men nyttjade till fest mest ljusa,
enfärga
— 622 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
