Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klädedräkt - 1890—1918 - Tiden efter världskriget - De asiatiska kulturfolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄDEDRÄKT
den allmänna hygienen. Konfektionen har helt
demokratiserat k. och gjort modeformerna
tillgängliga för alla. Sporten har långsamt men
säkert fört en hel del urspr. blott för sport
avsedda former och stoffer in i vardagens k.,
t.ex. knäbyxor, trikåplagg, korta kjolar, enkla
huvudbonader, mjuka kragar o.s.v. (fig. 123,
124). Kommunikationerna ha snabbt till de
mest avlägsna trakter fört industrialster och
nya moder och gjort k. alltmera
internationell, därjämte starkt påverkat dess former
genom att införa diverse oömma och lediga
resplagg, t.ex. ulstern och reskappor, samt
även diverse tyger. Den allmänna hygienen
har avskaffat åtskilliga onödiga ting, särsk.
i fråga om underkläder, däribland sent
omsider snörlivet, och infört en helt annan
standard på underkläder samt ett ledigare snitt
särsk. inom kvinnlig k.
I kvinnlig k. var livet under 1890-talet snävt
sytt med någon eftergift åt fantasien i
halsarrangemang som ”isättningar”, ”besparingar”
och nackkrås m.m. (fig. 118). Festdräkten var
som förr och senare alltid ringad och nu
ärmlös el. med halvkort ärm. Ärmen syddes
o. 1890 med en liten tipp över axeln, som
utvecklade sig till en balongpuff vid
decenniets mitt, vilken sedan åter sjönk ihop.
Kjolen var alltid klockskuren. Till vardagsbruk
blev s.k. promenaddräkt vanlig med
skjort-blus och stärkkrage (fig. 120), den var sober
och enkel, hattarna små. Efter 1900 skulle
figuren ha ”rak front”, åstadkommen genom ett
långt snörliv. K. fick en typisk svajig
karaktär genom valkfrisyren, de stora hattarna,
kjolarnas starka klockning (frasiga
sidenunderkjolar) och livets rika garnering (fig. 122, 125).
Kragen var till vardags fortfarande hög.
Ärmen hade en tid efter 1900 puff ovan
handleden. Blus, mycket elegant, kunde brukas
även vid t.ex. teater och enklare fest.
Promenaddräkten, med skjortblus, hade skiftande
former; än var kappan kort, än och vanligare
trekvartslång (fig. 126). O. 1907—09 var
di-rektoarmodellen modern, med hög midja.
Kjolen var o. 1912—14 mycket snäv (fig. 128). —
I manlig k. utträngde smokingen småningom
fracken som mindre högtidligt afton- och
dans-plagg. Redingoten (se Bonjour) utträngdes
av jaketten som finare förmiddagsplagg,
kavajkostymen utdifferentierades till många olika
sorter och snitt (fig. 119). Dubbelvikt krage
började användas på 1900-talet. Som
ytterplagg tillkom ulstern, livrocken försvann
alltmer.
Tiden efter världskriget. K vinn
lig k. tog småningom konsekvenserna av före
gående utveckling och utvecklade sig på två
— 625 —
linjer, en praktiskt betonad förmiddags-,
arbets- och promenad-k., en k. till stor toalett
(fig. 132, 133), med många övergångsformer
och allt rikare utdifferentiering i stoffer, snitt
och detaljer. Kjolen blev efter kriget kort,
snart t.o.m. ej längre än till knäna (o. 1926).
Håret började klippas kort, kragen låg. Li
vet blev o. 1921 långt med skärp på
höften (fig. 128, 129), endast i s.k. ”stilklänningar”
satt midjan på ”rätt” plats. Festklänningar voro
nästan knäkorta till o. 1929, då de började
förlängas, först genom snibbar el. dyl.,
sedan helt och hållet. — Oerhörd betydelse har
trikå-modet haft (fig. 130), som först
införde jumpern, därefter hela klänningar och
lättare dräkter, underkläderna ha blivit allt
lättare och färre och vanl. kulörta, och trikå
har här nästan utträngt tyg. Skjortblusen har
efter midjans uppflyttande o. 1930 gjort sitt
återinträde. Som ytterplagg brukas långa
kappor och pälsar; promenaddräkt har ej varit
fullt så vanlig. Stor omväxling i stoffer
utmärker nutiden. Konstsilket har fått stor
utbredning. — I manlig k. har det sportmässiga
tagit mer och mer plats. Påfallande är den
engelska terminologien för allt: ulster,
trench-coat, smoking, city-dress, knicker-bockers (nu
omoderna), plus-fours, putties, pullover,
slip-over, lumber-jacka, scarf, slips, four-in-hand
och butterfly (halsdukar), homespun, raglan,
burberry (eg. en regnrockfirma), overall,
pyjamas o.s.v. Engelska moder ha hela tiden från
empiren dominerat manlig k. — Det bör betonas,
att i modern k. vardagsformerna utvecklats allt
snabbare och till allt större ändamålsenlighet,
medan all k., särsk. manlig, som användes
som ceremoniplagg, ännu bevarar åldriga drag,
så t.ex. kröningsdräkt, prästerlig skrud, många
detaljer i de nu bortlagda paraduniformerna,
manlig och kvinnlig hovdräkt, bröllopsdräkt.
De asiatiska kulturfolkens k. —
Indiens urgamla k. byggde på draperi-motiv,
som i såväl Främre som Bortre Indien
utvecklat sig ur ett ländkläde. Detta blev småningom
större, ett enda brett och stort skynke kring
hela kroppen el. två olika, det ena något
mindre och skylande överkroppen (fig. 141). Java
och Bortre Indien bevara ännu delvis detta
system (fig. 140), medan Främre Indien an
tagl. genom muhammedanismen börjat begagna
byxor och den långärmade kaftanen. — Kinas
och Japans k. har tidigt haft byxor och som
livplagg kaftanaktiga plagg av karakteristisk
skärning och nästan lika för båda könen.
Japanerna bära kimono (se d.o.), än i dag av
enkelt urgammalt snitt och varierande blott
i färg och stoff samt ärmarnas längd och
skärpets anordning (fig. 135). Kineserna bära
— 626 —.
Artiklar, som icke återfinnas under K. torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
