Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knallkvicksilver - Knallpulver - Knallsilver - Knallstubin - Knallsyra - Knap - Knapadel - Knape - Knapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNALLKVICKSILVER
Knallkvicksilver, Hg(ONC)2, knallsyrans
kvicksilversalt, detonerar häftigt för slag,
stötar och värme. Användes i sprängtekniken som
initialsprängämne. I tändhattar användes k.
blandat med kaliumklorat, svavelantimon,
glaspulver och något bindmedel. K n a 11 s y r a,
HON:C, karbyloxim, existerar ej i fritt
tillstånd. G.J.
Knallpulver, tändsats, bestående av en
blandning av kaliumklorat och röd fosfor. Kan på
gr. av sin ringa lagringsbeständighet ej
användas för militärt ändamål. Användes som
ammunition för leksakspistoler. G.J.
Knallsilver, AgONC, knallsyrans silversalt, är
mera känsligt för stötar än knallkvicksilver.
Användes i smällkarameller. G.J.
Knallstubfn (detonerande stubin) användes
som initiering vid sprängning. K. består av
bly- el. tennrör, fyllda med brisanta
sprängämnen, el. också av jutetrådspunnen stubin med
kärna av dito. Se B r i s a n s. C.-A.N.
Knallsyra, se Knallkvicksilver.
Knap, sjöv., avlång träkloss med rundade
kanter el. T-format järn, som användes för
fastgöring av smäckrare tågändar. Större och
starkare k., som användes för beläggning av
grovt tågvirke, kallas krysshult. H.S-k.
Knapadel (se Knape), lågadel. K. el.
knapherrskap, speord för adliga
överklasspersoner, som leva i små el. torftiga
omständigheter, vilka icke stå i förhållande till
deras sociala ställning. E.H.
Knape (från mlty. knape, besläktat med
lik-betydande mhty. knappe och med ty. Knabe,
gosse), förr: man av lågadeln, vapensven,
väpnare, yngling i tjänst hos en furste el. annan
förnäm man, t.ex. riddare; jfr A r m i f e r. —
Härtill: Knapadel, knapherrskap. E.H.
Knapp. 1) K. för klädedräktens
hopfästande synes ha varit okänd i den klassiska
forntiden; åtm. saknas alla fynd därav.
Oförklarade stå de rader av k.-lika hopfästningar
längs ärmar och benkläder, som man ofta ser
på grekiska avbildningar. K.-formiga föremål
äro funna i nordiska gravar allt från
stenåldern, men med oviss funktion. Från
bronsåldern är en enda k. med säker användning i
klädedräkt — att hålla en hängselrem på en
manlig kjol — funnen. Den stammar från Dan
mark och är en dubbel-k., flat, med huvud åt
två håll. Liknande föremål från brons- och
(sällsyntare) järnåldern äro möjl. endast
dekorativa rembeslag. — K. inkom i Europa
genom den beröring med Orienten, särsk.
turkarna, som korstågen medförde. Den
orientaliska k., trol. av centralasiatiskt ursprung, var
från början endast en knut på ett snöre och
knäpptes i en snörögla på samma sätt, som
Knappmakare. Kopparstick. 1698.
orientalerna ännu göra. Ur denna k.
utvecklades sedan Orientens typiska snörmakeri-k.
Äldre europeiska k. hade denna kulform,
vilken var den vanligaste ända till 1600-talet.
Knapphålet är en rent europeisk
uppfinning. — K. har utom sin praktiska uppgift
tidvis varit en modesak och använts till övermått
som prydnad, tidigare särsk. på mansdräkten,
men under 1800- och 1900-talen även på
kvinnodräkten. I det militära har k. spelat en
oerhörd roll. Dess placering och utseende ha varit
föremål för noggranna föreskrifter. Särsk. i
husaruniformerna med deras ungerska el.
ur-sprungligare orientaliska förebilder
förekommer ett helt system av k. och snörmakerier.
Olika k. ha vidare kännetecknat olika
vapenslag, reg. o.s.v. För livréer spela k. en stor
roll. — K. finnas av blott få grundtyper: den
verkliga snör-k., k. med hål igenom, med
inborrad ögla och med fastsatt ögla. — Medeltida
k., som kommo i bruk i större skala på
1300-talet, voro av metall (ofta ädel), av ädla stenar
och halvädelstenar, horn och ben, även trä.
Senare ha k. tillverkats av nästan vilka
material som helst; utom de nämnda ha vid
k.-fabrikation brukats pärlemor, stennöt och
allehanda kompositionsämnen, ss. celluloid, glas,
porslin, sköldpadd m.m. Vidare förekomma k.
överklädda med allehanda stoffer, från enkla
linne-k. till mycket dyrbara snörmakeri-k.,
tråd-k., fantasi-k. av oräkneliga former och
material. Tillverkningen är för varje sort spec.
och sker numera mest med maskin. För
belysande av de olika metoder, som under tidernas
lopp brukats vid dräktens hopfästande, finnes
— 639 —
— 640 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
