Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klövröta - Klövsadel - Klövsadelbyggnad - Klövsjö - Klövsjöfjällen - Klövskär - Km. - K.M.A. - K.M.K. - K.M.O. - K.M:t - Knack - Knackfuss, Herman - Knackning - Knaggrocka - Knalle - Knallebygden - Knallespråk - Knallgas - Knallgasbläster - Knallgasvoltameter - Knallguld - Knallhatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNALLHATT
behandling, som snarast bör överlåtas åt
fackman. V.M-r.
Klövsadel, se Klövja.
Klövsadelbyggnad, en vanl. genom
tillbyggnad uppkommen typ av boningshus, som hos
allmogen i vissa trakter av Sverige länge
begagnades, bestående av ett lägre parti mellan
tvenne högre loftbyggnader. En och annan
kyrka i ö. Sverige visar också denna typ; så
ej sällan (genom ombyggnad) på Gotland. Den
eg. k.-kyrkan har torn i v. och ö.; sådant
system ägde fordom flera kyrkor på Öland och i
Blekinge samt i Ångermanland (Styrnäs). E.W.
Klövsjö, s:n i Bergs tingslag, Jämtlands län,
s.v. om Storsjön, omkr. den av Ljungan
genomflutna Klövsjön; 520,4» kvkm., därav 496,10 land;
1,088 inv. (1932; 22 inv. pr kvkm.); 5,47 kvkm.
åker (1927; ll,o°/o av landarealen), 1,12 kvkm.
slåtteräng, 3,8» kvkm. betesäng och 320,n kvkm.
skogsmark. — Pastorat: Rätan och K.,
Härjedalens kontrakt, Härnösands stift. G.N.
Klövsjöf jällen ligga inom Klövsjö och
Vemdalens socknar i Jämtlands län på gränsen
mellan Jämtland och Härjedalen. Högsta punkten
är Oxsjövålen (1,022 m.ö.h.). K. äro uppbyggda
av Vemdalskvartsit. G.N.
Klövskär, fyrplats innanför Soteskär,
Bohuslän, 7 km. n. om Smögen.
Km., förk. för kilometer.
K.M.A., förk. för Kvinnliga missionsarbetare
(se d.o.).
K.M.K., förk. för Kungl. motorbåtklubben (se
Motorbåtklubben).
K.M.O., förk. för Kunglig majestäts orden
(Serafimerorden), se Orden.
K.M:t, förk. för Kungl. majestät.
Knack (med syftning på den knackning i
bordet, genom vilken den spelande anger, att
han ”går med” i spelet, ej ”lägger korten”), ett
hasardspel med vanliga kort och obestämt
antal spelare. Varje sådan erhåller tre kort,
varefter trumf slås upp. Man kan ”köpa” två
gånger. Bud förekomma ej. E.H.
Kna’ckfuss [-fos], Herman Wilhelm
Jo-hann, tysk målare och konstskriftställare (1848
—1915), slöt sig som målare till det
Düssel-dorfska historiemåleriet och utförde stora
väggbilder i kyrkor o.a. offentliga byggnader samt
även porträtt. K. förf, några allmänna
översikter av konsthistorien och började 1895
utgiva serien ”Künstlermonographien”. E.W.
Knackning, tekn., se Baktändning.
Knaggrocka, zool., se R o c k o r.
Knalle (sv. dial. knalle, liten hård bit, jfr da.
dial. knalder, litet stycke, t.ex. av ost; eg.
samma ord som i bergsknall(e), besläktat med
knalt i berg(s)knalt), ett slags mycket hård
skeppsskorpa. — Jfr Knallebygden. E.H.
— 637 —
Knallebygden (av omtvistat ursprung;
sannolikt till knall(e) i betydelsen bergsknalt),
folklig benämning på vissa härader i Älvsborgs län
(Sjuhäradsbygden, se d.o.), vilkas befolkning
förr hade rätt att idka gårdfarihandel (något
för andra bönder icke tillåtet). Dylika
försäljare kallades med ett till knallebygden
elliptiskt bildat namn knallar el. skålknallar, det
senare med syftning på de skålar (av alrot el.
masurbjörk), som de i äldre tider bl.a.
försålde. E.H.
Knallespråk. De kringresande
västgötaknal-larna talade ett hemligt språk, som de kallade
m å n s i n g, tidigast känt genom en kort
ordlista från 1719. Detta språk, som torde ha
talats huvudsaki. av de unga handelsdrängarna,
utgjordes av enstaka glosor, som inblandades
i det f.ö. korrekta språket i avsikt att göra
talet obegripligt för utomstående. Månsingens
ordförråd är sammansatt av västgötska dial.-ord,
som ändrats till form el. betydelse, samt
lånord, t.ex. b-u-a-du-ns, du, och b-äks-a-si-ns,
sex (s.k. h-språk), ek-el, jag (eZ-språk), fjäll el.
fjälla, flicka (eg. hudfjäll, fnas, fnask), grund,
dålig, elak, häck, hus, gård (eg. knallens vagn),
kille, karl (eg. killing), krok, hustru (eg. en som
går krokig), nas el. nasare, västgötaknalle
(sannolikt till sv. dial. nasa, snoka, söka), nystan,
huvud, repa och sno, stjäla. Bland lånorden
märkas flera från det tyska förbrytarspråket
(s.k. Rotivelsch), som sannolikt via det svenska
förbrytarspråket kommit in i månsingen, t.ex.
bysa, öl, docka, giva, förlunsa, förstå, tjacka,
köpa (ty. schachern, urspr. ett hebreiskt ord);
vidare jula, ge stryk (norska), yks, ett, och
kaks, två (finska) samt ett och annat
zigehar-ord. — Litt: Uppsatser i ”Nysvenska studier”
av G. Bergman, ”Västgötaknallarna och deras
hemliga språk, månsing” (1929), och E. Lidén,
”Anteckningar om västgötaknallarnas hemliga
språk, månsing” (1930). G.B.
Knallgas, explosiv blandning av syre och
väte. Vid vattnets sönderdelning med elektrisk
ström erhålles k. i proportionen 2 volymdelar
väte och 1 del syre. Wk.
Knallgasbläster, en av urspr. J. F. Daniell
konstruerad brännare, bestående av ett yttre
rör för vätgas samt ett inre för syrgas. Vid
knallgasens förbränning uppstår en temp. av
o. 2,000°C. K. användes vid svetsning (se d.o.),
för smältning av vissa metaller (ss. platina)
m.m. C.-A.N.
Knallgasvoltameter, fys., se Voltameter.
Knallguld, ett olivgrönt pulver, som vid slag
och upphettning detonerar med stor häftighet.
Dess sammansättning uttryckes vanl. med
formeln NH2Au:NH. G.J.
Knallhatt, se Tändhatt.
— 638 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
