Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koboltfärger - Koboltglans, kobaltin, koboltit - Koboltglas - Koboltgrönt - Koboltgult - Koboltiaker - Koboltit - Kobolt(nickel)kis - Koboltklorur - Kobolto-hydroxid, -klorid, -oxid - Koboltoxid - Koboltprov - Koborgshus - Kobra - Kobragift - Kobresia - Kobro, Jens Isak de Lange - Kobrygga - Koburg, Coburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOBURG
des emellertid smalts i mycket stor
utsträckning inom glas-, porslins- och fajansindustrien.
— Koboltgrönt, Rinmanns grönt,
grön zinnober, s a x i s k t grönt,
stundom också kallat zinkgrönt, framställes
enl. flera olika metoder; ungefärlig
sammansättning 88 °/o zinkoxid och 12 °/o koboltoxidul.
— Koboltgul t, se Indiskt gult. —
Turkisktgröntären kraftig blågrön färg,
som huvudsaki. användes för porslinsmålning;
framställes genom glödgning av
aluminiumhyd-rat, kromoxidhydrat och
koboltoxidulkarbo-nat. — I övrigt finnas ett flertal k. av olika
nyanser och sammansättning men saknande
större betydelse. C.-A.N.
Koboltglans, kobaltin, kobolti t,
mineral, Co.AsS, metallglänsande, silvervitt till
röd-aktigt med gråsvart streck, hårdhet 5,5,
kristalliserar reguljärt, pentagonalt-hemiedriskt el.
bildar derba massor med mussligt el. ojämnt
brott. — K. är en viktig koboltmalm men
förekommer sällan i större mängder, vanl.
insprängd i gnejs och glimmerskiffer samman
med andra svavelmetaller, t.ex. vid Tunaberg i
Södermanland, Riddarhyttan i Västmanland,
Håkanstorp och Vena i Närke, vid Siegen i
Westfalen samt i Kaukasus. K.A.G.
Koboltglas, se Koboltfärger.
Koboltgrönt, se Koboltfärger.
Koboltgult, se Indiskt gult 1).
Koboltia’ker, kem., se Kobolt.
Kobolti’t, miner., se Koboltglans.
Kobolt(nickel)kis, miner., se L i n n é i t.
Koboltkloru’r, kem., se Kobolt.
Kobolto-hydroxi’d, -klori’d, -oxi’d, kem., se
Kobolt.
Koboltoxi’d, kem., se Kobolt.
Koboltprov, en i växtfysiologien använd
metod att påvisa transpiration. Därtill begagnas
ett med alkoholisk koboltklorurlösning
genom-dränkt filtrerpapper, vilket, efter alkoholens
avdunstning, vid uppvärmning antager blå, av
vattenfri koboltklorur härrörande färg. Lägges
ett friskt växtblad mellan två dylika papper
inom två på lämpligt sätt sammanhållna
glasplattor, blir den del av papperet, som ligger
emot den transpirerande bladytan, blekt
rosenröd av bildad vattenhaltig koboltklorur. Genom
bestämning av tiden för rödfärgningens inträde
kan med k. transpirationen även kvantitativt
undersökas. O.Gz.
Koborgshus, fäste under medeltiden i
Ovikens s:n i Jämtland, 10 km. v. om Storsjön
vid Koborgens fäbodar, där lämningar ännu
finnas. A.W.G.
Kobra, indisk glasögonorm, se
Glasögon-ormsläktet.
Kobragift, se Ormgifter.
Kobre’sia, halvgrässläkte, se Sävstarr.
Kobro, Jens Isak de Lange, norsk
jurist och politiker (f. 1882), cand. jur. 1906,
sorenskriver 1923, medl. av Stortinget fr.o.m.
1931 (jämväl av Lagtinget), försvarsminister i
Mowinckels 3:e ministär mars 1933. Th.
Kobrygga, den del av ett fartygs däck el. den
överbyggnad, å vilken båtar, reservrundhuit
m.m. förvaras. K. är å 3-mastade segelfartyg
vanl. belägen mellan stor- och fockmast. T.Hrn.
Koburg [kå’bork], C o b u r g, stad i n.
Bayern, vid Mains biflod Itz, 297 m.ö.h.; 24,701
inv. (1925). K. var fordom en viktig knutpunkt
för handelsvägarna Nürnberg—Leipzig och
Nürnberg—Erfurt. Staden har ett vackert läge
vid foten av Feste K. (464 m.ö.h.). K. har
leksaks- och porslinsfabriker, bryggerier m.m.
samt är en besökt turistort. — Den redan på
1000-talet omtalade borgen, Feste K.,
utvecklades särsk. som de saxiska hertigarnas residens
till ett större byggnadskomplex; i den s.k.
Für-tenbau vistades Luther 1530. Slottet, där nu
ett konst- och fornminnesmuseum är inrymt,
restaurerades under 1800-talet. Under
medeltiden uppväxte nedanför slottet staden K., som
har några gamla kyrkor kvar, Heliga
kors-kyrkan och S:t Moritz, en ståtlig hallkyrka i
Gamla slottet i Koburg. Brunnen i förgrunden
från 1540.
— 689 —
— 690 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
