Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koblenz, Coblenz - Kobo daishi - Kobold, Hermann - Kobolt - Koboltblomma - Koboltfärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOBO DAISHI
Domen S:t Castor i Koblenz.
gium byggda) rådhuset. Det nyare slottet är
från 1780-talet. Bland monument märkes
kej-sar Vilhelm I:s ryttarstaty på udden vid Mosels
utlopp. F.Ss;E.W.
K. har erhållit sitt namn på gr. av läget vid
Mainz’ inflöde i Rhen (av lat. conflue’ntes, de
sammanflytande floderna) och har uppvuxit
kring ett vid denna strategiskt viktiga punkt
beläget romerskt kastell. 1018 tillföll K.
ärkestiftet Trier; det intogs 1632 av svenskarna,
var under revolutionen emigranternas
huvudkvarter, tills det 1794 intogs av fransmännen
och kvarblev i deras besittning. 1815 tillföll
K. Preussen och var 1919—23 besatt av
amerikanska, 1923—29 av franska trupper. [B.]
Under 1800-talet utbyggdes K. till en stark
fästning och utgjorde jämte det å h.
Rhenstran-den liggande Ehrenbreitstein (se d.o.) ett av de
Rhenövergångarna skyddande brohuvudena,
som enl. Versaillesfördraget blivit demolerade.
A.W.G.
Kobo daishi, japansk sektgrundare, se J
a-p a n, sp. 350.
Kobold [kä’bålt], Hermann Albert, tysk
astronom (f. 1858), observatör vid
observato-riet i Ogyalla i Ungern 1880, i Strassburg 1886,
i Kiel 1902. Sedan 1907 är K. red. för
”Astro-nomische Nachrichten”. Han har bl.a. utg.
monografierna ”Der Bau des Fixsternsystems”
(1906) och ”Stellarastronomie” (1926). M-t.
Kobolt (från äldre ty. Kobolt, nu Kobalt, till
Kobold, tomte, bergtroll; sannolikt med
syftning därpå att bergsmännen tillskrevo
gruvtom-tarna de för andra metaller skadliga
egenskaper, som k. ansågs besitta), Co, grundämne,
atomvikt 58,94, atomn:r 28, smältpunkt 1,490°,
spec. v. 8,83. K. förekommer i naturen alltid
tillsammans med nickel och nästan alltid i
förening med arsenik. De viktigaste k.-mineralen
äro: speiskobolt (smaltit), CoAs2, och
koboltglans, CoAsS. K., som framställdes
första gången av svensken Brandt 1739, är en
metall, som mycket liknar järn. K. är hårdare
än stål och i likhet med järn magnetisk. I
utspädda syror som saltsyra och svavelsyra löses
k. relativt trögt, däremot lätt i utspädd
salpetersyra. Metallisk k. har mycket liten
användning. Huvudanvändning av k. är som blå färg i
form av kalium-koboltsilikat (smalt), vilken
förening var känd redan av de gamla egypterna och
romarna. På senare tid har emellertid k. börjat
få en ökad användning vid framställning av
vissa hårda stålsorter. — K. är i sina
föreningar 2- och 3-värd. Kobo 11 oxidul, CoO,
koboltooxid, erhålles vid upphettning av
motsvarande hydroxid el. karbonat som ett
grönt, i syror lättlösligt pulver. Koboltox
i-dulhydrat, Co(OH)2,
koboltohyd-r o x i d, erhålles som en rosafärgad fällning,
om koboltosaltlösningar försättas med alkali.
Det oxideras lätt av luften till koboltihydroxid.
Koboltoxid, Co2O3, koboltioxid,
bildas vid upphettning av motsvarande hydrat
el. genom glödgning av koboltinitrat som ett
svartbrunt pulver. Koboltoxidhydrat,
Co (OH) 3, koboltihydroxid, erhålles
som en svartbrun fällning vid oxidation av
ko-boltohydroxid med hypoklorit. Löses i
saltsyra under klorgasutveckling. — De 2-värda
k.-salterna äro de viktigaste. De erhållas genom
att upplösa metallen, oxidulen,
oxidulhydra-tet el. karbonatet i syror. De vattenhaltiga
salterna äro röda, de vattenfria blå.
Kobolt-k 1 o r u r, CoCl2, k o b o 1 t o k 1 o r i d,
erhålles vid upphettning av k. i klorgasström
som blå fjäll, vilka lösas i vatten. Ur
vattenlösningen, som är röd, utkristalliserar
CoC12 + 6H2O. Användes som s y m p a t
e-tiskt bläck. K.-föreningarna färga borax
och fosforsaltpärlan blå och ge med
svavel-ammonium en svart s u 1 f i d, CoS. — Några
enkla salter av 3-värd k. känner man icke,
däremot många föreningar, som innehålla
komplexa joner med 3-värd k. Karakteristisk är
den gula fällning av
kaliumkoboltnit-rit, K3[Co(NO2)6], som erhålles, om en
k.-salt-lösning försättes med kaliumnitrit och utspädd
ättiksyra. Andra ex. på komplexa k.-salter äro
de många ammoniakaliska k.-föreningar (k
o-boltiaker), vilka fått namn efter sina olika
färger. G.J.
Koboltblomma, miner., se E r y t r i n.
Koboltfärger. Viktigast bland k. är s m a 11 s
el. k o b o 11 g 1 a s, som framställes genom att
smälta pottaska med kiseldioxid under tillsats
av koboltoxid el. koboltoxidul, då en vacker blå
färg erhålles. Smalts är sålunda en färgad
glasmassa och icke en färg i eg. bemärkelse samt
saknar också de för färgerna karakteristiska
egenskaperna: täckningsförmåga och briljans.
Genom sin beständighet vid hög temp.
använ
— 687 —
— 688 –
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
