Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolichmarde - Kolik - Kolin, trimetyloxietylammoniumoxid - Kolin (stad) - Koling - Kolit - Kolja - Koljamb - Koljé - Koljärnsten - Kolk - Kolk (Estland) - Kolkalk - Kolknot - Kolkothar - Kolkwitz, Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLIK
lång och smal klinga. K. återfinnes ofta på
1700-talets paradvärjor. G.W.F.
Koli’k (av grek, kolike’, till kolon, koliktarm,
tjocktarm). 1) Med., plötsligt och anfallsvis
uppträdande buksmärtor, där smärtan anses
bero på den dragning i tarmens
upphängnings-band, som uppstår vid en abnormt livlig
peri-staltik el. en abnorm utspänning av tarmen. K.
är ingen avgränsbar sjukdom utan endast ett
symtom på ett flertal olika bukåkommor, där
den primära orsaken är att söka ant. i ett
abnormt tarminnehåll (inälvsmask, rikliga
gasmängder), en patologisk process i tarmväggen
(katarr, tumör), förändringar utanför
tarmväggen, vilka komprimera tarmlumen
(strängbildningar, sammanväxningar) el. abnormt läge av
en tarmdel (t.ex. inklämt bråck, vo’lvulus, se
d.o.). Skulle ett hinder för tarmpassagen
härigenom uppstå, fås bilden av en i’leus (se d.o.).
K. kan även uppstå genom sjukdomar i
nervsystemet; blykolik genom nervpåverkan vid
blyförgiftning. I dagligt tal har k. numera, ehuru
oegentligt, även överförts för att beteckna ett
flertal andra akuta smärttillstånd, njurstens-k.,
gallstens-k., spottstens-k. N.Lbg.
2) Veter. K. är en gemensam benämning
på ett flertal sjukliga företeelser i hästens
fo-dersmältningsapparat, varvid starka, hastigt
påkommande smärtyttringar och i regel ihållande
förstoppning äro de mest påfallande
symtomen. Orsaken till k. kan vara förkylning el.
upptagandet av fruset foder och kalla drycker,
vilket ger anledning till s.k. reumatisk k.,
vidare kan själva tarminnehållet ge anledning till
sjukliga processer, ss. akut utvidgning av
magsäcken, till gas- och försloppnings-k., och slutl.
kunna förändringar i tarmens byggnad och läge,
ss. katarrer och sår i slemhinnan, inklämningar,
instjälpningar och lägeförändringar av tarmen
framkalla k.-symtom. En spec. form av k. är
den s.k. embologiska k., uppkommen genom
en av masklarver förorsakad proppbildning i
främre krösartären. Behandlingen av k. bör
inriktas på det spec. fallets egenart; man
betjänar sig av laxerande och lugnande medel,
vid gasbildningar av troakarisering, av
rullningar vid lägeförändringar o.s.v. Sjukdomen
trotsar ofta varje behandling, och ett ganska
stort procenttal av insjuknade djur dör. V.M-r.
Koli’n, trimetyloxietylammoniumoxid,
(CH3>3 = N —OH
, en kvävebas, som ingår ss.
OH-CH2-CH2
beståndsdel i fosfatiden lecitin; i fri form
förekommer k. spårvis i blodet och utövar en
kraftig verkan på tarmarnas rörelse. Ännu
intensivare verkar den närstående föreningen
acetylkolin. Acetyl-k. anses av många forskare
uppstå vid retning av nervus vagus. Wk.
Kolin [kå’lin], stad i mellersta Böhmen,
Tjeckoslovakien, vid Elbe, ö. om Prag; 18,509
inv. (1930). K. är en gammal, vacker stad med
flera ståtliga kyrkor, framför allt stiftskyrkan
i ädel gotik, byggd av Peter Parler på
1360-talet. Metallindustri, kalkverk, tillverkning av
järnvägsvagnar, socker, sprit, konserver m.m.
O.P.
Vid K. utkämpades 18/e 1757 ett slag mellan
33,000 preussare under Fredrik II och 54,000
österrikare under Daun. Sin vana trogen sökte
Fredrik förena möjligast starka krafter på den
ena (v.) flygeln, under det att den andra hölls
tillbaka. Trots betydande preussiska
framgångar kunde österrikarnas motstånd ej brytas,
vartill bidrog, att preussiska centern mot
kungens vilja i förtid invecklats i strid. Slaget
blev ett svårt nederlag för Fredrik, som tvangs
upphäva belägringen av Prag och utrymma
Böhmen. P.S.
Koling (efter Alb. Engströms typ Kolingen),
glad, galghumoristisk, oftast traselegant luffare
el. schåare.
Koli’t är en tarmkatarr (se d.o.), som helt
och hållet är lokaliserad till grovtarmen.
Kolja, se Torsksläktet.
Kolja’mb (till grek. cholo’s, halt), jarnb (se
d.o.) med förlängd arsis (se d.o.), använd ss.
sista versfot i den haltande jambiska trimetern
(även kallad hipponacte’us, efter sin
uppfinnare, skalden Hipponax). På gr. av denna
versforms haltande art brukades den urspr. i
parodierande och komiskt syfte. W.N.
Koljé (se Collier), halsband, halskedja.
Koljärnsten, se Blackband.
Kolk, se E v o r s i o n.
Kolk, gods i Estland vid Finska viken, 50
km. ö. om Reval. Huvudbyggnaden, i 3 vån.
med 2 flyglar från 1768, är det ståtligaste och
bäst bevarade slottet på Estlands landsbygd.
K. tillhörde till 1500-talets början Roma kloster
på Gotland, från 1581 ätten Stenbock, inom
vilken det blev fideikommiss 1699. Till 1917
var arealen o. 50,000 har, men K. beslagtogs av
staten vid revolutionen och återställdes betyd
ligt reducerat. Th.P.
Kolkalk, se Bergkalk.
Kolknot, se Fiskredskap, sp 628.
Kolkotha’r, destillationsåterstoden vid
framställning av rykande svavelsyra ur ferrosulfat.
K. användes ss. färgämne (engelskt rött). Wk.
Kolkwitz [kåTkvits], Richard, botanist,
limnolog (f. 1873), fil. d:r 1895 i Berlin, prof:s
titel 1903, e.o. prof, vid univ. i Berlin 1921.
Sedan 1901 är K. verksam vid Preussens
Centralanstalt för vatten-, mark- och lufthygien i
— 751 — — 752 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
