Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolle, Wilhelm - Kolleberga skolrevir - Kollega - Kollegial - Kollegialism - Kollegialsystem, samrådighetssystem - Kollegiat - Kollegiatkapitel - Kollegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLEBERGA SKOLREVIR
det av
salvarsanpre-paraten, där hans
namn är knulel till
införandet av
silver-salvarsan. Bekant är
K. ss. utg. (jämte H.
Hetsch) av ”Die
ex-perimentelle Bakte-riologie und die
In-fektionskrankheiten”
(7 Aufl., 2 bd, 1929)
och (jämte R. Kraus
& P. Uhlenhut) av det
mäktiga standardverket ”Handbuch der
patho-genen Mikroorganismen” (3 Aufl., 10 bd, 1929
—31). A. Fl.
Kolleberga skolrevir, adr. Ljungbyhed, tillhör
S. distriktet och omfattar Konga, Asks, Röstånga
och Billinge socknar av Malmöhus län samt
Vedby, Oderljunga, Perstorps, Riseberga och
Färingtofta socknar av Kristianstads län. Areal
(1930): statsskogar 2,579 har, varav 2,267 har
produktiv mark; övriga allmänna skogar 643,
resp. 542 har. 1930 års avverkning å
statsskogar 7,646 kbm. Ä reviret är Kolleberga
skogsskola förlagd. E.S.-P.
Kolle’ga, plur. kolleger (lat. colle’ga, till
cum, jämte, och le’gere, utvälja, samla),
ämbetsbroder, yrkesbröder, kamrat; till 1905 titel
på lärare vid Statens lägre lärov.
Kollegia’1, hörande till kollegium, kollegie-;
ämbetsbroderlig, kamratlig.
KollegialFsm, uppfattning om förhållandet
mellan stat och kyrka, som utifrån teorien om
kyrkan ss. en fri förening hävdar deras
ömsesidiga självständighet ss. sidoordnade så, att
staten har en viss rättslig kontroll över kyrkan
och denna en moralisk tillsyn över staten. S.N.
KolIegiaTsystem el., mera sällan, s a m r
å-dighetssystem, sedvanlig benämning på
en sådan organisation av statsförvaltningen,
särsk. den centrala, att dennas organ
(ämbetsverk, domstolar o.a. myndigheter) huvudsaki.
utgöras av kollegier (se Kollegium),
bestående av en ordf, (president) och chef samt ett
antal med varandra jämställda ämbetsmän ss.
bisittare (assessorer), varvid myndighetens
beslut bildas av dess samrådande led.,
samstämmigt el. genom omröstning. Tillämpad på en
enskild ämbetsmyndighet och dess organisation
innebär benämningen, att huvudparten av
myndighetens ärenden handlägges och avgöres i
nyss angiven kollegial ordning. Med sina
rötter i medeltidens kyrkoorganisation blev k.
under nyare tidens början det härskande
för-valtningsskicket. Den av Gustav I efter tyskt
mönster grundlagda och av hans efterträdare
på Sveriges tron uppbyggda
förvaltningsorga
nisationen, som genom 1634 års R.F. fick slut
giltig gestalt, präglades helt av k:s principer.
Med undantag för de dömande myndigheterna
har k. i senare tid mer och mer undanträngts
från den centrala förvaltningen, där i stället
det s.k. byråsystemet (se d.o.) vunnit insteg.
Inom den lokala förvaltningen däremot
(stiftsstyrelserna, städernas styrelser,
undervisningsanstalterna o.s.v.) har k. i stor utsträckning
bibehållits el. ytterligare utsträckts. E.Spr.
Kollegia’t, stiftsmedlem. —
Kollegiat-kyrka, kyrka med flera präster, vilken icke
är domkyrka el. katedral. — K o 11 e g i a
t-stift, se Kollegial k api tel. K.G-w.
Kollegia’tkapi’tel, intill 1200-talet benämning
för kollegiatstift, en sammanslutning av
prästerskapet vid en kollegiatkyrka (se d.o.),
till sin organisation urspr. klosterliknande,
sedan i överensstämmelse med domkapitlen (se
d.o.). Medl. av ett k. kallades stifts- el.
korherrar (se d.o.) el. liksom domkapitlens led.
kaniker och kapitularer. I spetsen för ett k.
stod en prost el. dekan. K., vilket aldrig
förekommit i Sverige, kunde ant. sortera under
biskoparna el. utgöra självständigt stift. K.G-w.
Kolle’gium (sv. plur. kollegier; lat.
col-le’gium, sammanslutning, skrå o.d., till
colli’ge-re, hopsamla, se f.ö. Kollega). 1)
Benämning på flera centrala ämbetsverk inom den sv.
statsförvaltningen. Begreppet k. har under
olika tider haft skiftande omfattning, och vilka
av de nu bestående centrala ämbetsverken, som
skola infogas under dess titel, är i R.F. icke
uttryckligen angivet. Men i den historiskt
betingade betydelse, vari R.F. fattar begreppet,
torde ss. rikets k. i vidsträckt mening numera
böra räknas Arméförvaltningen,
Marinförvaltningen, Kammarkollegium, Statskontoret,
Kammarrätten och Kommerskollegium. Cheferna
för dessa verk samt det ”äldsta råd” i vart
och ett av dem äro självskrivna led. av
Riksrätten (se d.o.). Bortsett härifrån utgöra de
nämnda verken icke någon enhet och ha icke
någon särsk. för dem utmärkande gemensam
karaktär. Men som bärare av de forna riks-k:s
namn el. som dessas arvtagare bilda de på
historisk grund en enhetlig grupp. — I samband med
den nationella sv. statens grundande och
utveckling under Vasakonungarna försiggick en
framgångsrik verksamhet för
centralregeringens organisering till fasthet och styrka.
Redan under Gustav I:s tid företogos därvid
de första försöken att efter kollegialsystemets
(se d.o.) utländska mönster skapa fasta
ämbetsverk. Först under Gustav II Adolfs regering
blev denna organisation förverkligad och fick
sitt tidigaste uttryck på den kungl.
domsmyn-dighetens område genom inrättandet 1614 av
— 755 —
— 756 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
