Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollegium - Kollekt - Kollektanea - Kollektion - Kollektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLEKTIV
en hovrätt (se Svea hovrätt), rikets första
fullt utbildade k. 1618 fick Kammaren
kollegial organisation (se K a m m a r k o 1 1
e-g i u m), och 1626 blev Kansliet ett k., därför
snart benämnt Kanslikollegium (se Kunglig
Majestäts kansli). Genom 1634 års R.F.
blev den kollegiala principen fastslagen och
organisationen efter dess linjer vidare utbyggd.
Till de redan färdiga rikskollegierna
kommo då Krigsrådet, efter hand benämnt
Krigskollegium (se d.o.), samt
Amiralitetet, snart kallat
Amiralitetskolle-g i u m (se d.o.). I spetsen för k. ställdes r i k
s-ämbetsmännen: för hovrätten r i k
s-d r o t s e n, för Kammarkollegium r i k
s-skattmästaren, för Kanslikollegium
rikskanslern, för Krigskollegium r i k
s-marsken och för Amiralitetskollegium
riksamiralen, vilka samtliga liksom också
åtskilliga av k:s bisittare (assessorer) voro medl.
av rådet. Nya k. tillkommo sedermera, 1637
Generalbergsamtet, senare kallat
Bergskollegium (se d.o.), 1651
Kommerskollegium (se d.o.) och 1655
Reduktionskollegium (av kort varaktighet),
varjämte de nytillkomna hovrätterna (Åbo 1623
och Göta 1635) även räknades till k.
Under Karl XI :s regering blev den kollegiala
organisationen, ehuru i sina huvuddrag
orubbad, väsentl. beskuren för att närmare anpassas
efter det kungliga enväldets regeringssätt.
Riksämbetena avskaffades, och viktiga områden
undantogos från den kollegiala
handläggningen el. utbrötos från k:s förvaltning och
ställdes i direkt beroende av konungens ledning
el. k.-chefernas eget avgörande. Nya
ämbetsverk med ställning bland rikets k. tillkommo
för uppgifter, vilka lågo Karl XI särsk. om
hjärtat, Statskontoret (se d.o.) 1680 och’
Kammarrevisionen (se
Kammarrätten) 1695. Först med 1719 års
statsvälv-ning återfingo k. i stort sett sin tidigare
ställning och självständighet. De forna
riksämbetena återupplivades dock icke, och 1720 års
R.F. betecknade såtillvida en pricipiell brytning
med tidigare system, att k:s chefsposter icke
längre skulle besättas med riksråd, varigenom
den tidigare organiska förbindelsen mellan
rådet och den centrala förvaltningen avsevärt
försvagades. I sina huvuddrag blev emellertid
den kollegiala organisationen orubbad under
frihetstiden, men den politiska utvecklingen
under denna medförde, att k. liksom rådet och
hela statsförvaltningen i övrigt kommo i direkt
beroende av ständerna. Häri skedde genom
1772 års statsvälvning en genomgripande
förändring, och under början av Gustav HI:s
regering ägde i viss mån en återgång rum till
— 757 —
den tidigare förbindelsen mellan regeringen
och k. Det gustavianska enväldet medförde
sedermera åtskilliga betydande förändringar även
för den kollegiala organisationen.
Amiralitetskollegium upplöstes 1791 men ersattes 1803 av
Förvaltningen av sjöärendena,
Kanslikollegium, som tidigare intagit en
särställning bland k. och varit en sammanhållande
kraft inom den centrala förvaltningen,
upphävdes 1801. I motsats till sina föregångare
ägnade 1809 års R.F. icke något utförligt
omnämnande åt de förvaltande verken och utgick i
detta avseende från den bestående
organisationen. Åtskilliga förändringar i denna skedde
efter hand. Hovrätterna räknades icke längre
ss. k., Bergskollegium uppgick 1858 i
Kommerskollegium, Krigskollegium ombildades
1865 till Arméförvaltningen och
Förvaltningen av sjöärenden 1877 till M a r i n f ö
r-valtningen. — Litt.: A. B. Carlsson,
”Historisk öfversikt af den sv. centralförvaltningen”
(1913); E. Fahlbeck, ”Riksrättsinst. i 1809 års
författning” (1924). E.Spr.
2) Även om annan myndighet, där ärenden
handläggas av flera personer gemensamt, t.ex.
läroverks-k., bestående av skolans
lärarpersonal. 3) Föreläsningskurs el. skriven
sammanfattning därav.
Kolle’kt (till lat. colli’gere, samla). 1)
Insamling av frivilliga bidrag (in natura el.
penningar) ingick från början i den kristna
gudstjänsten, dels till nattvardsmåltiden, dels till
prästerskap, fattiga och fångar. Under
medeltiden insamlades k. i en offerstock av trä.
Kyrkoordningen 1571 föreskrev k. åt de
fattiga varje helgdag. K.-håvar började brukas
på 1600-talet men ersattes under 1800-talet ofta
av en k.-skål vid dörren. K. genom ”offer”
på altaret förekommer ännu någon gång. K.
upptages nu i Sverige till mission, diakoni,
kyrkobyggen, undervisnings- och
sjukvårds-ändamål m.m. De av K.m:t beviljade k.
inbringa över 1 mill. kr. årl. (1931). Därutöver
kan pastorat besluta om särsk. k. i sin egen
kyrka (k.k. 12/io 1917). A.M-n.
2) Kollektbön (lat. colle’cta, av
colle’c-tio, den samlade menigheten), kort, formulerad
bön, företrädesvis bönen före högmässans
epistelläsning, men även bönen efter kommunion
(nattvards-k.) o.a. A.M-n.
Kollekta’nea, se Collectanea.
Kollektion [-fo’n], samling av konstsaker,
böcker o.d.
Kollektiv [-i’v el. kåT-] (lat. collecti’vus, till
colli’gere, samla), sammanfattande, gemensam,
samfälld. — Sprdkv. Kollektiv (lat.
collec-ti’vum) el. sammelnamn beteckna något
som en sammanfattning av ett flertal, t.ex.
— 758 —
Artiklar, som ieke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
