Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolloidkemi, dispersoidkemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K0LL0IDKEM1
kan beräknas enl. Stokes formel (se d.o.).
Vanligt guld är ej lösligt i vatten, men
finfördelas det så, att partiklar erhållas på en
storlek av 2 fi (1 /bi = 0,001 mm.), ha dessa en
fallhastighet i vatten av 2,4 mm. i min., men bli
partiklarna så små som 10 fui (1 fifi = O,oooooi
mm.), så sjunka de till botten med en
hastighet, som uppgår till endast O,oi4 mm. i tim.
el. 10 mm. i mån. I en sådan fin uppslamning
av guld äro de enskilda partiklarna så små,
att de icke kunna upptäckas, utan vätskan
ser även i mikroskop fullkomligt klar ut, men
är dock ingen verklig lösning. Ju finare
partiklarna äro, desto större säges d i s p e r s
i-t e t sgr a d en vara. Grovdispersa
kallar man sådana system, där partiklarna kunna
iakttagas direkt i mikroskop. De måste då vara
minst lOO/i/i stora. En verklig lösning består
av fria molekyler, vilka i allm. äro mindre än
1 fifi. Området häremellan räknas till det
kol-loidala tillståndet, ehuru ofta även en del av
det grovdispersa brukar räknas hit. Någon
bestämd gräns finnes därför icke, utan det
kol-loidala tillståndet utgör ett tillstånd mellan det
grövre dispersa och verklig lösning.
Som grundläggare av k. räknas Graham, som
1861 skilde mellan 2 huvudtyper av ämnen,
dels k r i s t a 11 o i d e r, ss. socker, salt, vilka
kunna kristallisera och som i lösning kunna
gå igenom pergamentpapper och vissa
djur-membraner, samt k o 11 o i d e r, gelatinösa,
lim-liknande ämnen, ss. lim, äggvita, vilka sakna
dessa egenskaper. Man visste då ännu icke,
varpå skillnaden mellan dessa bestod. — Den
moderna k. är ett barn av det 20:e årh. 1903
visade Zsigmondy med det av honom
konstruerade ultramikroskopet, alt
kolloi-dala lösningar voro uppslamningar av mycket
finfördelade partiklar. Ultramikroskopet bygger
på följ, princip. Om en solstråle faller in i elt
rum, ser man de dammpartiklar, som finnas
: luften, avteckna sig som ljusa punkter
(Tyn-dalleffckt). ”Solstrålen” är ingenting annat än
elt ljusbrytningsfenomen i sådana fritt
svävande småpartiklar. Vore luften fullkomligt ren,
skulle ingen stråle synas. Om man nu låter
en skarp ljusstråle passera genom en kolloidal
lösning vinkelrät mot synriktningen och
betraktar denna mot mörk bakgrund i elt
mikroskop, synas de kolloidala partiklarna som
ljusa punkter, och på detta sätt kan man
upptäcka och studera småpartiklar ner till 10 fifr.s
storlek. Partiklar, som äro så små, att de ej
kunna upptäckas i ultramikroskop, kallas a m
i-kröner. — Grundläggande för k:s
utveckling ha varit de undersökningar, som utförts
i Sverige av The Svedberg och hans lärjungar.
— Under det att Graham antog, att kolloider
— 765 —
vore en särsk. typ av ämnen, betecknas de nu
mera ss. ett tillstånd hos materien, som ett
mycket stort antal ämnen kunna förekomma i. En
kolloidal lösning kallas även för en sol och
en kolloidal lösning i vatten hydrosol, i
alkohol a 1 k o s o I, i luft aerosol, ty d i
s-persionsmedlet behöver icke
nödvändigtvis vara en vätska, det kan även vara etl
fast el. gasformigt ämne, och då likaså det
dis-pergerade ämnet kan vara ant. fast, flytande
el. gasformigt, kunna följ, fall av
kolloidala system uppkomma.
Dispergerat ämne: [-Dispersions-medel:-] {+Dispersions- medel:+} Exempel:
1. fast fast färgat glas, guldrubinglas.
2. fast flytande suspensioner, guld- och silversol, färger.
3. fast gasformig r ö k.
4. flytande fast celluloid.
5. flytande flytande emulsioner, mjölk, blod.
6. flytande gasformig dimma.
7. gasformig fast pimpsten, gummi, adsorberade gaser.
8. gasformig flytande skum, maj onäs.
9. gasformig gasformig alltid molekylär blandning.
Kolloidala system kunna framställas på 2
sätt, ant. genom dispergering,
finfördelning av större partiklar, el. genom
association, sammanslagning av molekyler till större
partiklar. Genom vanlig mekanisk pulvrisering
kan man i regel icke nå mindre partikelstorlek
än 1 /i. Högre dispersitetsgrad kan erhållas
medelst k olloi dk va rnar, där ämnena genom
stöt slås sönder till mindre partiklar. Ett annat
framställningssätt består i alt ämnen lösas i
en vätska, som sedan sprejas ut. Metaller ss.
guld och silver kunna överföras i kolloidal
lösning genom att mellan poler av dessa
metaller under vatten etableras en elektrisk ljusbåge,
varvid i vattnet utslungas ytterst små
partiklar. — En hydrosol kan uppkomma, om
genom en kemisk reaktion en olöslig förening
uppkommer, som dock icke utfaller utan hålles
i kolloidal form i lösning. — Stabiliteten av ett
kolloidalt system är beroende av att
partiklarna icke slås ihop och associeras och bli så
stora, att de utfällas och sedimentera. En
sådan sammanslutning kan uppkomma
därigenom, att de äro i ständig rörelse och kollidera
med varandra. Iakttagas de i ultramikroskop,
röra de sig i oregelbundna banor, vilken
rörelse uppkommer därigenom, att de utsältas
för stötar av dispersionsmedlets molekyler
(Brownska molekylarrörelsen). Ju mindre
par
— 766 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
