Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolmodin, 3. Olof, d. y. (Dahl) - Kolmodin, 4. Gustaf - Kolmodin, 5. Adolf - Kolmodin, 6. Johannes - Kolmule - Kolmården - Kolmårdsmarmor - Kolmårdssanatoriet - Kolmått - Kolning - Kolober - Kolofon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLMULE
knippade undervisningen i statskunskap utan
ägnade sig i stället med stor framgång åt övers,
från latin, bl.a. av Livius (”Romerska
historier”, 5 bd, 1831—44) och Tacitus (”Romerska
häfdeböcker”, 1, 1844, och ”Romerske
annaler”, 1, 1833—35). W.N.
4) Gustaf K., lantbrukare, politiker (1823
—93), student i Lund 1842, lantbrukare
(Stenstu, Gotland) 1847, föreståndare för Gotlands
lantbruksskola 1848—51; led. av A.k. 1867—
75 (led. av Lagutskottet 1869—71,
Bevillningsutskottet 1872). K. slöt sig från början till
Lantmannapartiet, men då försvarsfrågan blev
brännande, skilde han sig från detta och blev
sedan en av dess besvärligaste kritiker. Han
var livligt intresserad för en läroverksreform
(led. av lärov.-kommittén 1870—72). E.Ths.
5) Johan Adolf K., teolog (1855—1928),
e.o. prof, i exegetik i Uppsala 1903, ord. 1909,
avsked 1920,
föreståndare för
Fjell-stedtska skolan (se
d.o.) 1920—28. K.
tjänstgjorde även som
lärare och
föreståndare vid Johannelund
(se d.o.) och som
Evang.
fosterlandsstiftelsens missions-direktor till 1910 samt
företog 1908—09 en
inspektionsresa till
Östafrika. Sin tjänst
i Evang. fosterlandsstiftelsen lämnade K. med
anledning av en schism ang. en av K:s skrifter
(”Kristendomen och den urkristna
församlingens bibel”, 1908), som ansågs företräda alltför
modern teologi (jfr Bibeltrogna vänner).
Av K:s vetenskapliga arbeten märkas
kommentarer till flera bibelböcker, alla präglade av en
konservativ inställning. K. redigerade ”Sv.
missionstidskr.” 1912—28. G.W.L.
6) Johannes Axel K., den föregåendes
son, diplomat och orientalist (f. 22/4 1884), 1914
fil. d:r i Uppsala, docent i semitiska språk
1914—21, attaché vid sv. legationen i
Konstan-tinopel 1917—20, dragoman 1920—28, sedan
1923 med titeln legationssekreterare, l:e
legationssekreterare 1928—31. Sedan 1931 är K.
anställd hos kejsaren av Abessinien som
rådgivare och intar ss. sådan en mycket
inflytelserik ställning. — K:s urspr. studier gällde
etiopiskan, men han har senare under sin långa
vistelse i Turkiet riktat turkologien med många
värdefulla bidrag. Särsk. har han undersö.kt
de turkiska arkiven för att få fram
urkunds-material till sv.-turkisk historia. Bland K:s
viktigaste arbeten kunna nämnas ”Traditions de
Tsazzega et Hazzega”, 1—3 (i ”Archives
d’étu-des orientales”, 1912—16), ”Tigrinische
Wochen-bettlieder” (i ”Studier tillegnade Es. Tegnér”,
1917), uppsatser i ”Le monde oriental” och
”Karolinska förbundets årsbok”, däribland
”Said Mehemed effendi’s berättelse om sin
beskickning till Sverige 1733” (1920). K. har
dessutom övers. Tegnér till turkiska (1920). G.Jg.
Kolmule, en art torskfiskar (se d.o.).
Kolmården (fsv. Kolmarp, till marp, skog;
snarast eg.: den kolsvarta skogen),
höjdsträckning i s. Södermanland och n.ö. Östergötland,
mellan Bråviken och Kilaåns dalgång. K. är en
urbergshorst, något överstjälpt åt n. och n.ö.,
så att största höjden, 170 m.ö.h., ligger längst
i s.v. K:s västgräns torde kunna dragas ett
stycke v. om Simonstorpsdalen el. den dalgång,
i vilken ö. stambanan går fram, i trakten av
Ägelsjön-Norrsjön. K. är övervägande
uppbyggd av gnejs och granit, med inkilade lager
av kolmårdsmarmor (särsk. i trakten omkr.
Krokeks kyrka). K:s sydsluttningar, särsk.
inom Östgötadelen, äro kända för sin rika
växtlighet, lundar av lind, lönn, alm, getapel,
hassel och olvon samt med en mycket rik
örtvegetation. På de solstekta klipporna finnas
flera arter, som eg. höra hemma på
sydeuropeiska stäpper; de äro relikter från varmare
skeden i den sv. växtvärldens
utvecklingshistoria. I det inre av K., som är ett kargt och
mossrikt skogslandskap, finnas däremot några
alpina arter, särsk. en del halvgräs, relikter
från en kallare period. J.C.
Kolmårdsmarmor är vacker, marmorartad,
grönfärgad serpentinkalksten, som sedan
slutet av 1600-talet brutits vid Marmorbruket på
Kolmården, invid Bråviken och ö. om Krokeks
kyrka. K.A.G.
Kolmårdssanato’riet, lungsotssanatorium med
nära 250 platser, tillhörande Östergötlands läns
landsting och Norrköpings stad, beläget på
Kolmårdens sydsluttning ej långt från Krokeks
station å ö. stambanan. T.H-n.
Kolmått. I England sker försäljning av kol
efter vikt, och därvid användas stundom spec.
beteckningar ss. 1 sack = 1 hundrediveight, 1
large sack = 2 hundredtveights, 1 barge el. keel
— 21 tons, 1 shipload = 420 tons. I Sverige
användes för träkol rymdmått, vanligast kbm.,
men fortfarande brukas även k o 11 ä s t el.
skogstig = 20 hl.; 2 skogstig = 1
kolstig el. s t o r s t i g. T.E-r.
Kolning, se Träkolning.
Kolo’ber, se Sidenapor.
KoHofon (grek. -o’n), eg. topp, spets:
sluttitel, slutskrift, ofta använd i inkunabler (se
d.o.), innehållande efter textens slut (explicit,
— 771 —
— 772 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
