Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolsyra, koldioxid - Kolsyrat vatten - Kolsyreassimilation - Kolsyrebad - Kolsyregödsling - Kolsyre-is, -snö - Kolsås - Kolsäckarna - Kolsäters bruk - Kolteckning - Koltetraklorid, tetraklormetan - Kolthoff, 1. Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLSYRAT VATTEN
Kolsås, Norge.
Foto J. Carlsson.
turens hushållning. Alla växter uppta direkt
k. ur luften (se Assimilation). Denna
förbrukning av k. uppväges av den k., som
bildas vid förbränningsprocesser. K. utgör
även en utomordentligt viktig faktor vid
mineraltransporten genom rinnande vatten och
vid förvittringsprocesserna. Lj
Kolsyrat vatten, se Mineralvatten.
Kolsyreassimilation [-fo’n], se Assimila
tion.
Kolsyrebad, se Bad, sp. 1,069.
Kolsyregödsling av växter sker, genom att
man ökar halten av kolsyra i den luft, som
omger kulturväxterna. I det fria kan luftens
kolsyrehalt endast påverkas i ringa grad, t.ex.
genom att man tillför jorden organiska,
hastigt förmultnande ämnen el. påskyndar
för-multningen av dylika, som redan finnas i
jorden, genom påförande av näringssalter,
bearbetning av jorden o.s.v. I drivbänkar,
uppvärmda av gödselbäddar, är kolsyrehalten
tillräckligt hög för där odlade växter, och i andra
bänkar kan den höjas genom att man inblandar
gödsel el. halm i jorden. I växthus alstras
kolsyra bäst genom förbränning av sprit, oljor el.
träkolsbriketter, enklast dock genom att man
lägger ut ett lager av gödsel på de bord, varpå
t.ex. krukväxter skola odlas, i vissa fall
gödselhögar på andra ställen i husen. Gödseln
måste täckas med jord el. dyl., för att ej
frigjord ammoniak skall skada växterna. Man kan
slutl. låta kolsyra strömma ut ur
kolsyrebom-ber. Även en svag ökning av luftens kolsyrehalt
kan befrämja assimilationen och därmed
växtligheten, blomningen och fruktsättningen (t.ex.
hos jordgubbar och gurkor). Denna ökning av
assimilationen har särsk. betydelse för växter,
vilka odlas i lokaler med otillräcklig
ljustillgång. C.G.D.
Kolsyre-is, -snö, se Kolsyra.
Kolsås, bergshöjd v. om Oslo, flack men med
branta sidor, 379 m.ö.h.; utmärkt utsiktspunkt;
elektrisk järnväg till foten av K. Ax.S.
Kolsäckarna, astr., namn på två påfallande
mörka områden i stjärnbilden Södra korset
(Crux), sannolikt förorsakade av kosmiska
stoft- el. gasmassor, som skymma bort de
bakomliggande stjärnorna. De skymmande
massornas avstånd uppskattas till o. 500 ljusår.
Liknande mörka områden påträffar man även
i andra trakter av Vintergatan (se N e b u I
o-sor). M-t.
Kolsäters bruk, se Kohlsäters
aktiebolag.
Kolteckning, teckning med kolstift,
användes såväl för skisser som i självständigt konst
närligt syfte. K. lämpar sig lika väl för
kraftiga valörkontraster som för fina och toniga
luftstudier. Båda dessa egenskaper förenas i
t.ex. Karl Nordströms arbeten. G.V
Koltetraklori’d, CCL, tetraklor metan,
är en färglös, starkt ljusbrytande, icke
brännbar vätska med en sötaktig lukt. Kokpunkt
76,75°, smältpunkt —22,95°, spec. v. 1,593. K.,
som löser fett o.a. organiska substanser, har
fått användning som lösnings- och fläckuttag
ningsmedel. Förekommer i handeln även
under namnen t e t r a och bensinoform. G.J.
Kolthoff. 1) Gustaf Isac K., zoolog,
forskningsresande (1845—1913), konservator vid
Uppsala univ. 1878,
fil. hedersd:r där
1907, kom som ivrig
jägare och
naturälskare att få en
omfattande inblick i
särsk. Sveriges högre
djurvärld och de
olika djurens
levnadsvanor, en kunskap, som
han musealt omsatte
i inrättandet av
biologiska museer (se
d.o.). K. företog
forskningsresor till Island och Färöarna 1872,
till norska ishavskusten 1887, deltog i
Norden
— 791 —
— 792 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
