Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolthoff, 1. Gustaf - Kolthoff, 2. Signe - Koltjak, Alexander - Koltrast - Koltryck - Koltrådslampa - Koltsov, Alexej - Kolugn - Kolumbaczmygga - Kolumbarium - Kolumbarot - Kolumbia - Kolumborot - Kolumbus - Kolumn - Kolumnbokföring - Kolurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLURER
skiölds exp. till Grönland 1887 och Nathorsts
till Spetsbergen 1898 och ledde själv en sådan
till Spetsbergen och n.ö. Grönland 1900. Bland
hans skrifter märkas ”Nordens fåglar” (1898—
99, jämte L. Jägerskiöld, 2 uppl. 1911—26),
”Vårt villebråd” (1896; postum uppl. 1914, jämte
andra förf.), ”Zur Herbstwanderung der
nordi-schen Sumpfvögel” (i ”Zoologiska studier”,
1896), ”Ur djurens lif” (2 bd, 1899—1901),
”Bidrag till kännedom om n. polartraktens
däggdjur och fåglar” (1903), ”Från när och
fjärran” (1911), ”Djur och blommor” (1912). O.C-n.
2) Gertrud Signe Elisabeth,
skådespelerska (f. 17/s 1882), g. 1919 m. direktör G.
II. E. Hullgren. Efter [-musiklärarinneexa-men-]
{+musiklärarinneexa-
men+} vid
Konservato-riet 1900 debuterade
K. 1901 på
öster-malmsteatern som
operettsångerska och
var 1902—04 anställd
vid Vasateatern,
övergick sedan till
talscenen och var 1905
—15 anställd vid Sv.
teatern i Helsingfors
och 1915—33 vid
Dra
matiska teatern. K:s framställningar bäras av
en viss robust, naturlig friskhet och värme,
som dock sällan släppas riktigt lösa. Bland
hennes roller märkas Hermione i ”En
vintersaga”, Viola i ”Trettondedagsafton”, Portia i
”Köpmannen i Venedig”, Dorine i ”Tartuffe”,
Mirandolina i ”Värdshusvärdinnan”, Judit,
Sigrid den fagra i ”Bröllopet på Ulfåsa”, Madame
Sans-Géne, Liza i ”Pygmalion”, Gertrud och
Raimonda i ”Mors rival”. G.K-g.
Koltja’k, Alexander Vasiljevitj, rysk
sjö-militär (1874—1920), officer 1896, v. amiral
1916. K. deltog ss.
ung officer i flera
po-larexp., utmärkte sig
under rysk-japanska
kriget 1904—05 särsk.
vid försvaret av Port
Arthur samt var 1905
—12 chef för
marinstabens organisa-tionsavd. Vid
världskrigets utbrott 1914
var K. kommendör
och fartygschef vid
östersjöflottan men
blev sommaren 1916 chef för
Svartahavs-f lottan. Vid revolutionen 1917 entledigades
han från befälet, vistades en tid i Amerika
men återvände till Sibirien, där han ss. krigs-
och sjöminister inträdde i den antibolsjevikiska
regeringen i Omsk. I nov. 1918 av
militärkonservativa partiet utsedd till riksföreståndare,
igångsatte K. i mars 1919 en offensiv över Ural
mot mellersta Volga men nödgades i april s.å.
vika för övermakten, varefter myteri utbröt
bland hans trupper. 4/i 1920 avsade sig K.
riks-föreståndareskapet och tog sin tillflykt till
trakten ö. om Bajkalsjön men arresterades,
återsändes till Irkutsk och utlämnades till
bolsje-vikerna, vilka «/2 s.å. avrättade honom. E.Bz.
Koltrast, zool., se Trastsläktet.
Koltryck, fotografitekn., stundom använd
beteckning för pigmentkopiering (se d.o.), emedan
vid metodens införande kol brukade användas
som färgämne. Szl.
Koltrådslampa, se Elektrisk
belysning, sp. 340.
Koltsov [kaltså’f], Alexej Vasiljevitj, rysk
lyriker (1808—42). Son av en sydrysk
kreaturshandlare, fick K. föga undervisning. På
egen hand stiftade han dock bekantskap med
litteraturen, greps av stort intresse för vers och
började själv hopsätta längre och kortare visor.
En liten diklsaml. (1835) fäste det litterära
Rysslands uppmärksamhet på honom. Efter
några år av uppmuntran blev han overksam,
sedan han försökt sig på längre lyriska medi
tationer av rätt värdelöst slag, och dog i förtid,
kvald av ett liv, som icke lät hans alstringskraft
fullt utveckla sig. K:s vislyrik är till omfånget
ringa men i sin folkliga naturlighet och
melodiska renhet vekt betagande. Med viss rätt har
den jämförts med den mera manlige Robert
Burns’ poesi, av vilken den dock är oberoende.
Agr.
Kolugn, se Träkolning.
Kolumbaczmygga, se Knott.
Kolumba’rium (lat. columba’rium, eg.
duvslag), benämning på nischer avsedda för
gravurnor; numera även på själva byggnaden för
dessa. Ang. antikens k. se C o 1 u m b a r i u m,
ang. moderna k. se Eldbegängelse och
Krematorium.
Kolumbarot, se K o 1 u m b o r o t.
Kolu’mbia, se Colombia och C o 1 u
m-b i a.
Kolu’mborot, kolumbarot, bot., se J a t r o r
r h i z a; farm., se Kalumbarot.
Kolu’mbus, se Columbus.
Kolu’mn (lat. colu’mna, pelare, jfr K
o-lonn), av lodräta linjer innesluten del av
sida i räkenskapsbok, tabell o.d., (siffer-) spalt.
Kolu’mnbokföring, ”amerikansk bokföring”,
se B o k f ö r i n g, sp. 417.
Kolu’rer, kallas två deklinationscirklar på
himmelssfären, av vilka den ena, solstånd
s-el. solstitialkoluren, går genom de
— 793 —
— 794 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
