Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunalskatt - Kommunalstadgar - Kommunalstyrelse - Kommunalstämma - Kommunalt gymnasium - Kommunaluppbörd - Kommunalutskylder - Kommunalval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMUNALSTADGAR
Frankrike (centimes additionels). Båda
metoderna ha sina företräden och sina nackdelar,
men i regel torde de mera självständiga k. vara
att föredraga, enär skattetrycket då kan mera
smidigt fördelas, särsk. om statsskattesystemet
är föråldrat. Statsskatterna utgå numera i allt
större utsträckning efter förmågeprincipen. Till
grund för k. ligger däremot ofta
intresse-principen, ty man kan inom kommunens
trängre område mera bestämt peka på den
nytta, vissa skatteobjekt ha av den kommunala
verksamheten. Så kan t.ex. anläggandet av en
ny väg el. gata sägas vara av särsk. nytta för
dem, som inneha hus el. tomter vid gatan. Helt
efter intresseprincipen kan man dock icke gå,
även om man med rätta tar hänsyn till den vid
k. De vanligast förekommande k. äro
fastighetsskatt, inkomstskatt, lyxskatter (på hundar,
nöjen o.s.v.), stadstullar (mest i Sydeuropa och
väl numera på avskrivning),
omsättningsskatter etc. — Den kommunala beskattningsrätten
i Sverige reglerades först 1862. Väl hade redan
under 1700-talet framförallt en viss fattigvård
och byggnadsskyldighet åvilat kommunerna på
landet, men man hade rett sig med
överenskommelser om utgifternas fördelning samt i
övrigt lagt fastighetsinnehavet och mantalet till
grund för fördelningen. I städerna hade man
långt tidigare mera vidsträckta kommunala
uppgifter att fylla och regelbundna
kommunala inkomster, ss. i form av omsättningsskatt,
tolag o.d., samt möjlighet att pålägga direkt
skatt på förmögenheten. Under förra hälften
av 1800-talet utfärdades vissa bestämmelser om
majoritets rätt att fatta kommunala beslut, men
de skulle underställas K.m:t för att få giltighet.
Någon rätt att på egen hand besluta om
utgifter och deras täckande hade kommun
fortfarande ej. Då k. utgick, lågo huvudsaki.
borgerlig näring och fastighet i stad samt
hemmantal på landet till grund. I 1843 års
socken-stämmoförordning medgavs stämman rätt att
pålägga avgifter, men socknen ägde fortfarande
endast rätt att besluta i vissa ärenden. Den f.ö.
ganska ringa ökningen av k., som ägde rum,
berodde därför icke på av fri vilja ökad
kommunal verksamhet, utan på att Staten förde
över en del bestyr på kommunen. I fråga om
skatt till den kyrkliga kommunen (kyrkan
handhade urspr. fattigvård och uppfostran)
förekomma redan tidigt många olika gärder och
skatter. — Enl. 1862 års kommunallagstiftning
lades mantalet till grund för fastigheternas
kommunala beskattning. Detta befanns dock
högeligen orättvist, och redan 1863 omlades
systemet så, att den enl. bevillningsförordningen
utgående bevillningen skulle ligga till grund för
k. Varje skatteobjekt åsattes ett visst fyrktal
— 831 —
i förhållande till bevillningen, dubbelt för
jordbruksfastighet mot för annan skattskyldig.
Bevillningen var å andra sidan lägre för
jordbruksfastighet. 1910 avskaffades fyrkskalan,
och k. beräknades därefter på utgående
bevillning, som förlorat karaktären av statsskatt.
Fr.o.m. 1929 gälla helt nya bestämmelser. K.
utgår nu dels efter viss procent beräknad
avkastning av fastighets taxeringsvärde och dels
på den skattskyldiges inkomst. Principiellt äger
den skattskyldige därvid rätt till avdrag, utom
för erlagd skatt, på samma sätt som vid den
statliga inkomstskatten, även om ortsavdragen
endast äro hälften så stora. På det sålunda
framkomna beskattningsbara beloppet beräknas
k. efter den för varje skattekrona (se d.o.)
bestämda uttaxeringen. På samma sätt
beräknas också skatten till den kyrkliga kommunen
och till landstingen, medan däremot vägskatt
utgår efter enl. särsk. regler beräknat antal
vägfyrkar. Utom denna allmänna k. stå till
kommunernas förfogande kommunal
progressivskatt, skogsaccis, nöjesskatt och hundskatt
(se d.o.). Jfr Kommun, sp. 823. A.Vr.
Kommunalstadgar kallas i lagen om
kommunalstyrelse på landet 6/b 1930 sådana
stadgar, som kommun kan finna skäl att uppgöra
till främjande av sedlighet samt ordning och
säkerhet inom kommunen. K. måste för att bli
giltiga godkännas av länsstyrelsen.
Kommunalnämnden äger att för erkänd överträdelse
av k. ålägga vederbörande i samma stadga
utsatta böter. J.E.N.
Kommunalstyrelse föreligger, när i
primärkommuner el. andra kommuner, ss. län m.fl.,
vissa förvaltningsuppgifter handhavas av
kommunen själv och ej av statliga myndigheter.
Se Kommun. J.E.N.
Kommunalstämma, beslutande organ i
borgerlig landskommun. I kommuner med
kommunalfullmäktige (se d.o.) har beslutanderätten
nästan undantagslöst övergått från k. till
fullmäktige. I de övrfga (till antalet 1,354 1930)
är k. ensam beslutande organ. Se Kommun,
sp. 819 ff. J.E.N.
Kommunalt gymnasium, av kommun
underhållet gymnasium (se d.o.).
Kommunaluppbörd verkställes av
kommunalnämnd (drätselkammare) vid särsk.
upp-bördsstämma, sedan debetsedlar utfärdats i enl.
med upprättad debiterings- och
uppbörds-längd. A.Vr.
Kommunalutskylder. Till k. räknas t.ex. i
fråga om rösträtt endast allmän kommunalskatt
och kommunal progressivskatt, däremot icke
vägskatt, hundskatt, nöjesskatt etc. Om
skogsaccis numera bör räknas till k., är ovisst. A.Vr.
Kommunalval, se Kommun, sp. 822.
— 832 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
