Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kompani - Kompaniadjutant - Kompanigata - Kompanimöte - Kompaniofficer - Kompaniområde - Kompanjon - Komparabel - Komparation - Komparativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMPARATIV
k. en kampenhet, som skall kunna självständigt
genomföra något av stridens moment. Vid sv.
inf. finnas i fred gevärs-k., kulsprute-k. och
special-k., vid övriga truppslag fästningsart.-k.,
kusting.-k. och fästningsingenjör-k., telegraf-k.,
radio-k., träng-k., bil-k. och intendentur-k. m.fl.
— Sjömanskåren (se d.o.) är indelad i
bokföringsavdelningar, k., fördelade på
örlogs-stationerna enl. följ. Karlskrona: 5:e
ma-tros-k., art.-matroser, 3:e matros-k., övriga av
däcksavd. (signal-, radio-, torped-, ubåt- och
minmatroser), l:a yrkes-k., skepps-,
torped-och ubåtseldare, 3:e yrkes-k., ekonomimän och
hantverkare, samt l:a bevärings-k., omfattande
Karlskrona station tilldelade värnpliktiga.
Stockholm: 4:e matros-k., omfattande alla
däcksavd :s yrkesgrenar, 2:a yrkes-k., maskin-,
ekonomi- och hantverksavd., samt 2:a
bevärings-k. — En k.-chef, biträdd av en exp.,
handhar manskapets rullföring, beklädnad, ekonomi
och kommendering till skolor och annan
land-el. sjötjänst. Numerären å ett k. växlar
mellan ett par hundra och tusen man. E.O.B.;H.S-k.
Kompaniadjutant, underofficer, som biträder
kompanichef i exp.-tjänst och handhavandet
(vård och redovisning) av utlämnad materiel,
penningar m.m.
Kompanigata, i tältläger öppningen mellan
ett kompanis båda tältrader.
Kompanimöte, i äldre tider (till 1858)
kompanivis (först månatligen, sedan årligen) hållen
vapenövning.
Kompaniofficer, gemensam benämning på
kaptener (ryttmästare), löjtnanter,
underlöjtnanter och fänrikar. Jfr
Regementsofficer.
Kompaniområde, territoriellt område för de
värnpliktigas redovisning, i regel motsvarande
de indelta inf.-kompaniernas
roteringsområ-den; värnpliktslagen 1885. K. ersattes 1901 av
rullföringsområden (se d.o.). Bj.
Kompanjo’n (fra. compagnon, eg.:
matlags-kamrat; se Kompani), följeslagare,
bolagsman (se d.o.).
Kompara’bel, jämförlig, jämförbar. Motsats:
inkomparabel.
Komparation [-Jo’n] (lat. compara’tio),
jämförelse. — Språkv., adjektivets el. adverbets
förändring (”böjning”, ”stegring”) med hänsyn
till olika jämförelsegrader. Dessa grader, som
beteckna, i huru hög grad den egenskap
förefinnes, som adj. betecknar, äro tre: positiv,
komparativ och s u p e r 1 a t i v. Positiven,
adj:s grundform, uttrycker i sig själv ingen
jämförelse (glad, ung, stor). Komparativen
anger, att vid jämförelse en viss egenskap hos
huvudordet befunnits vara tillstädes i högre
grad än i ett el. flera andra fall, t.ex. ”han är
yngre än sin bror”, och superlativen, att
egenskapen förefunnits i högsta grad, d.v.s. högre
än hos de övriga jämförda föremålen, t.ex.
”den yngste av bröderna”. Men
komparaliv-och superlativformer innebära icke alltid direkt
jämförelse. De kunna också ange,
komparativen, att egenskapen finnes i någorlunda hög
grad, t.ex. ”en äldre herre” (d.v.s. ganska el.
täml. gammal), och superlativen, att den
uppträder i mycket hög grad, t.ex. ”hjärtligaste
hälsningar” (d.v.s. mycket hjärtliga). I första
fallet — då en jämförelse uttryckes — sägas
komparativerna och superlativerna vara
relativa, i senare absoluta. — K.-formerna
bildas i sv. dels med -are, -ast, t.ex. gladare,
gladast, och dels med -re, -st (i båda dessa
former med omljud, där sådant kan inträda), t.ex.
yngre, yngst. Till vissa komparationsformer
saknas positiv (av samma stam), t.ex. (god), bättre,
bäst. Åtskilliga adj. tillstädja på gr. av sin form
icke alls el. endast med svårighet k. medelst
ändelse, t.ex. de på -isk, -ande. I dylika fall brukas
i stället mera, mest, t.ex. mera självisk, mest
främmande (jfr fra. plus, le plus). Stundom
förbjudes eg. all k. av grundordets betydelse,
t.ex. dubbel, död, årlig, men sådan kan dock
även här uppträda i skämtsam el. överförd
användning. — De sv. k.-ändelserna, vilkas r
(utom i några fall, ss. yttre-, se K o m p a r
a-t i v 2) utgått från indoeur. s, motsvara el. äro
nära besläktade med ett stort antal av dem,
som uppträda i utomgerm. språk, t.ex. lat. -ior
i no’vior, nyare, -istos i grek. he’distos, ljuvast.
— I rent vetenskapliga arbeten behandlas k. i
regel icke i böjnings- utan i ordbildningsläran.
E.H.
Komparativ [kå’m- el. -i’v] (till lat.
compa-ra’re, jämföra). 1) Adj., jämförande. Språkv.
Komparativa (b i) satser el.
jämförelsesatser inledas av komparativa
konjunktion e r, ss. som, såsom, ån, ju, t.ex. ”han
uppförde sig, (så) som man väntat”, el. ”bättre än
man väntat”, ”ju högre upp man kom, desto
kallare blev det”; el. (i of ullst. satser) ”han
kämpade som ett lejon”, ”han är yngre än jag”. I
villkorliga el. hypotetiska k.-s afser
ingår som jämförelseled en konditional- el.
villkorsats, t.ex. ”han uppträdde, som om han varit
rik”. En dylik förbindelse av huvud- och
bisats kallas komparativ satsfogning.
E.H.
2) Subst., språkv., den andra
jämförelsegraden vid komparation av adj. el. adverb, t.ex.
gladare, yngre, större, mera främmande- utan
(åtm. nu brukligt) grundord, t.ex. bättre (till
god, vartill dock ofta k. godare i fråga om
smak), mindre, sämre, värre, närmare, el. högra,
vänstra, vilka båda ord emellertid numera
för
— 841 —
— 842 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
