Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komparativ - Komparativ litteraturhistoria - Komparator - Komparera - Kompars - Kompass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMPARATIV LITTERATURHISTORIA
lorat sin komparativa betydelse. Se närmare
under Komparation. — De indoeur.
bildningselementen hos k., med vilka flertalet av de
svenska etymologiskt sammanhänger, uttryckte
från början säkerligen icke jämförelse utan
betecknade en stegring av grundordets betydelse
(absoluta k.; jfr Komparation). I
vissa k.-bildningar, ss. undre, yttre, är det ett
motsatsförhållande, som jämföres. Dessa ha
icke, ss. de vanliga k., bildats med en ändelse
-s (varav i germ. språk -r), utan med indoeur.
-ter, resp. -er. Hit höra även t.ex. sv. andre,
-a, lat. noster, vår, vester, eder. E.H.
Komparativ litteraturhistoria, se
Litteraturhistoria.
Kompara’tor, fys., apparat för uppmätning av
längder el. för jämförelse av längdmått (se
Längdmätning). Jfr
Stereokompa-r a t o r.
Kompare’ra, till graden ändra ett adj:s el.
adverbs form; se Komparation.
Kompa’rs (ital. comparsa, till compari’re,
synas, uppträda), stum person på scenen, statist;
person, som spelar en oviktig roll i viktiga
tilldragelser.
Kompa’ss (ital. compasso, ytterst till lat.
passus, steg), även kallad b u s s o 1,
instrument för bestämning av nord-sydriktningen.
Man särskiljer huvudsaki. två slags k., den
s.k. m a g n e t-k., vars väsentligaste del utgöres
av en magnetnål, k.-n å 1, som vid frånvaro av
störningar inställer sig med sin magnetiska axel
i den magnetiska meridianens riktning (jfr
Jordmagnetism), samt den s.k. g y r
o-k. (se d.o.). — Vilket folk, som uppfunnit
magnet-k., är okänt. Redan under 2:a årh.
e.Kr. kände kineserna konsten att göra järn
magnetiskt medelst magnetstenar och använde
på så sätt tillverkade magnetnålar för
rikt-ningsangivelse. På 700-talet lärde araberna
känna magnetnålen. K. ss. nautiskt instrument
kom såväl i Europa som i Kina i bruk först
på 1200-talet. Hur kännedomen om k. kommit
till Europa el. om den oberoende upptäckts av
européerna, är ej fullt utrett. De k., som
brukades på 1300-talet, likna i allt väsentligt de
moderna instrumenten. Förbättringar av k. i
modern tid ha utförts framförallt av Lord Kelvin.
Magnet-k. användes på farkoster dels för
kursangivelse, s.k. s t y r-k., dels för att
bestämma riktningen till ett föremål, en himlakropp
el. dyl., s.k. a z i m u t-k. (se d.o.) el. p e j
1-n i n g s-k. Den senare utrustas med
diopter-anordning el. kikare. Den på land brukliga k.
utgöres vanl. av en i ett horisontalplan rörlig
magnetnål, vilande med en konkav yta av något
hårt material, agat, rubin el. dyl., mot en
metallspets, oftast en stålspets. Nålens riktning
kan avläsas på en cirkelskala. Förses denna
k. med pejlningsanordning, kan den användas
för geodetiska mätningar. Den nautiska k.
skiljer sig från den på land brukliga
därigenom, att magnetnålen icke ss. vid denna spelar
över en cirkelskala utan själv är förbunden
med en skiva, den s.k. k.-r o s e n (se fig.),
som sedan gammalt bär en indelning i streck
(väderstreck; n., ö., s. och v. kallas
kardinalstreck, n.o., s.o., s.v. och n.v. i n t e
r-kardinalstreck) samt numera även en
indelning i g r a d e r. Ant. är varje kvadrant
indelad i 90° från n. och s. mot ö. och v. el.
numera ofta hela rosen i 360° från n. över ö., s.
och v. till n. Riktningen s.v. angives i grader,
alltså ant. syd 45° väst el. 225°. Man använder vid
denna k. i allm. ej en enkel magnet utan flera
(i fig. synas 8 stycken), parallella
stavmagne-ter. Under k.-rosen med magneterna är en
med en tyngd försedd skål anbragt, den s.k.
k.-s kålen, som är kardanskt upphängd. I
skålens botten är fäst ett lodrätt stift, som
upptill slutar med en stålspets, på vilken
k.-rosen vilar med en konkav agatyta. K.
inne-slutes i det s.k. nakterhuset, försett med
skyddshuv med glasfönster och
belysningsan-ordning. Kursen avläses på ett med
nakterhuset förbundet index, det s.k.
styrstrecket, som är anbragt på sådant sätt, att
riktningen från index till k.-rosens
upphängnings-punkt sammanfaller med fartygets
längdriktning. Läget av index på skalan, korrigerat för
missvisningen el. deklinationen (se d.o.) och
deviationen (se d.o.), anger kursen. Av största
vikt är k:s placering ombord på ett fartyg,
vilket bör ske på sådant sätt, att k. är så
långt som möjligt avlägsnad från ev. före-
Skeppskompassros med magnetsystem.
— 843 —
— 844 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
