Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komplikation - Komplimang - Komplott - Komponent - Komponera - Komponist - Komposanter - Komposita - Kompositéer - Kompositfartyg - Komposition - Kompositionen - Kompositionslinne - Kompositionsämne - Kompositkapitäl - Kompositum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMPLIMANG
sjukdom, innan denna gått över. Jfr
Följd-sjukdomar. K. står oftast i direkt
orsakssammanhang med den primära sjukdomen,
t.ex. lungsäcksinflammation i anslutning till en
lunginflammation, blodförgiftning genom ett
infekterat sår. Mera sällan är k. av helt annan
art än den primära sjukdomen och kan då
oftast sättas i sammanhang med en ökad
sjuk-domsmottaglighet och kraftnedsättning hos
patienten. Wk.
Komplima’ng (fra. compliment, till äldre fra.
complir, fylla; alltså eg.: uppfyllande av ett
artighetskrav), artighet (sbetygelse);
hövlighets-fras; erkännande; (artig) hälsning, bugning,
nig-ning. — K om p 1 im en te’r a, säga artigheter
till, lyckönska.
Komplo’tt (fra. complot), sammansvärjning,
sammangaddning, intrig. — Med k., i sv.
lagspråk s t ä m p 1 i n g, betecknas i straffrätten
det förhållande, att två el. flera ”i samråd
be-slutit” verkställande av något brott. Sådana
komplottanter anses i särsk. grad
ansvariga för brottet, om det kommer till utförande.
Även om de ej begått någon
gärningsmanna-handling, straffas de därför med fullt
gär-ningsmannastraff, såframt de ant. närvarit vid
brottets utförande el. främjat gärningen, vare
sig före el. vid utförandet, el. ock efteråt
till-handagått gärningsmannen; komplottanter, som
ej på något av dessa sätt tillhandagått
gärningsmannen, erhålla ett nedsatt straff (Strafflagen
3 kap., 5 och 6 §§). I nyare straffrätt
upptages oftast icke k. ss. en särsk. grund för
straffbarhet, utan komplottanter straffas
allenast enl. de regler om annan delaktighet (se
d.o.), i sht anstiftan, vilka i de särsk. fallen
kunna befinnas vara på dem tillämpliga. Vid
några svårare brott straffas stämpling, där den
ej resulterat i ett försökt el. fullbordat brott,
ss. en särsk. form av straffbar förberedelse,
t.ex. vid vissa förräderibrott (Straffl. 8 kap.,
2 och 6 §§). R.B-l.
Kompone’nt, del, beståndsdel, fraktion. —
Astr., se D u b b e 1 s t j ä r n o r, sp. 829. — Mek.,
se Kraftparallellogram.
Kompone’ra (lat. compo’nere), sammansätta,
i sht på ett mera konstnärligt sätt (en dräkt,
ett mönster o.s.v.); mus., uppfinna el. skriva
musik, dikta i toner.
KomponFst, se Kompositör.
Komposa’nter, matem., mek., kallas de delar,
som erhållas vid sönderläggning av en vektor
(se d.o. och Kraftparallellogram).
Kompo’sita, se Kompositum.
Kompositéer, se Korgblommiga väx
ter.
Komposi’tfartyg, fartyg byggda på stomme
(spant, bottenstockar och balkar) av järn el.
stål med bordläggning och däck av trä. K.
utgör en övergångsform mellan trä- och
järnfartyg, som uppkom i mitten av 1800-talet. Till
k. kan även räknas fartyg med
järnbordläggning, klädd med bordläggning av trä, vilket
möjliggör kopparförhydning av järnfartyg. T.Hrn.
Komposition [-Jo’n] (lat. c o mp o si’ tio),
sammansättning, anordning; skapelse, produkt.
1) Konsthist. K. betecknar i ett konstverk de
enskilda delarnas ordnande och gruppering
under synpunkten av helhetsverkan. Med k.
begynner det eg. konstnärliga arbete, som får
sitt första uttryck i skissen el. det primära
utkastet. — K. användes också som beteckning
för ett övervägande imaginerat, icke som helhet
ur verkligheten taget konstverk, t.ex. en
historiebild; ett komponerat landskap, t.ex.
Ruis-daels ”Judekyrkogården”, är således icke något
landskapsporträtt, även om motiven till de
enskilda delarna äro hämtade ur verkligheten. E. W.
2) Mus., skapande (komponerande) av ett
musikaliskt konstverk; även ett sådant
konstverk självt. Detta skapande förutsätter
medfödd skaparförmåga och skolning av denna
genom studium av kompositionsläran,
som omfattar allmän musiklära, harmonilära,
melodi- och rytmlära, kontrapunkt, form- och
instrumentationslära; i inskränkt mening
avses dock med ”kompositionslära” skolningens
högsta stadium: allmän och tillämpad
formlära. — Litt.: H. Riemann, ”Grundriss der
Kompositionslehre” (9 Aufl., 1922), ”Grosse
Kompositionslehre” (3 bd, 1902—13). F.S-l.
3) Språkv., ordsammansättning, se
Sammansättning.
Kompositionen, beteckning för en 27/ö 1771
mellän 3 representanter för hattpartiet och 3
för mösspartiet undertecknad
överenskommelse, tillkommen efter Frankrikes tillskyndan
och med entusiastiskt stöd av Gustav III. Den
åsyftade en utjämning av partimotsatserna och
bestämde, att det närmast följ, riksdag segrande
partiet skulle besätta utskottsplatserna till */s
ur motpartiet, 6 platser i rådet skulle
förbehållas mössorna, ingen efterräkning göras för
det förflutna, partinamnen bannlysas o.s.v.
Efter mössornas seger vid riksdagen 1771/72
utnyttjade emellertid partiet hänsynslösare än
någonsin sin maktställning, och k. avfördes i
stillhet från den politiska dagordningen. C.
Kompositionslinne, linneimitation el. med ett
impregnerande celluloidlager överdraget tyg av
linne el. bomull, avsett att brukas till
stärk-saker, som ej behöva tvättas och stärkas på
vanligt sätt utan blott avputsas på ytan. I.
Kompositionsämne, se Konstmassor.
KomposFtkapitäl, se Kolonnordning.
Kompo’situm, plur. komp o’s i t a (lat. com-
— 851 — — 852 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
