Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kompromiss - Kompromissen - Kompromissformer - Kompulsivt tvång - Komosomol - Komtur - Komul - Komura, Jutaro - Kon - Kon-, kom-, ko- - Konak - Konakry - Koncedera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMPROMISSEN
(samman)jämkningsförslag. I utländsk rätt,
särsk. folkrätt, betyder k. skiljeavtal, avtal
mellan parter el. stater om slitande av uppkommen
tvist genom skiljedom och formerna för
denna. — Kompromissa, göra ömsesidiga
eftergifter, gå en medelväg; överenskomma om
ena partens eftergift i en fråga mot vederlag
av andra partens eftergift i en annan fråga,
politiskt köpslå (”kohandel”); dagtinga. E.K.
Kompromissen kallas den överenskommelse,
som vid 1873 års riksdag träffades mellan F.
k:s och A.k:s majoriteter därom, att de länge
utomordentligt brännande försvars- och
grundskattefrågorna skulle lösas i e 11 sammanhang.
Initiativtagare till k. voro bl.a. L. De Geer,
C. Ekman och E. Key; även kung Oskar torde
under hand varit livligt verksam för dess
genomdrivande. K. föreslogs i Statsutskottets
utlåtande 6/s och beslöts efter långvariga
debatter, i F.k. med ytterst knapp majoritet.
Innehållet i riksdagens skrivelse (daterad 24/s) var
en anhållan, att regeringen, därest den föreslog
en ny härordning och en sådan blev beslutad,
samtidigt måtte framlägga förslag om
avskrivning av indelningsverkets och grundskatternas
tunga. K. blev de följ, decennierna snarare
ett tvistefrö än ett medel till utjämning, men
försvars- och grundskattefrågorna voro så nära
förknippade med varandra, att deras lösning
endast kunde åvägabringas enl. K:s riktlinjer.
K. genomfördes partiellt 1885 och i sin helhet
1892 (se Försvarsfrågan). E.Ths.
Kompromissformer, språkv., se Kon t
amina t i o n.
Kompulsivt tvång (lat. vis compulsi’va), jur.
Rättsstridigt tvång indelas av gammalt i
absolut tvång, då det är så intensivt, att den
tvung-ne är allenast ett viljelöst redskap i den andres
hand, och k.t., då den tvungne väl har
möjlighet att motsätta sig men ger vika för att
icke genom motstånd ådraga sig något ont
av svårare beskaffenhet, än det som
eftergiften innebär. Skillnaden är icke av omedelbart
avgörande betydelse i nutida sv. rätt, vilken
på annat sätt skiljer mellan grövre och mindre
grovt tvång, t.ex. så, att till det förra hänföres
allt tvång medelst våld å person el. hot, som
innebär trängande fara; härunder äro
hänförliga vissa former av k. t. Jfr Nödvärn och
Rån. Om rättsverkningarna av k.t. se T v å n g.
R.B-l.
KomsomoT, rysk föik. av Kommunistitjeskij
sojuz molodjozji, ”Kommunistiska
ungdomsförbundet”, grundat 1918 i S.S.R.U. för att
teoretiskt och praktiskt sprida kommunismen bland
14—23-åringar. K., som omfattar o. 6 mill.
medl. (1933), utgiver några publikationer och
har givit upphov till en riktning inom den ryska
skönlitteraturen, komsomolskaja. Genom sin
radikalism utövar K. ett visst inflytande på
landets allmänna förhållanden och ibland t.o.m.
på bolsjevikpartiets taktik. M.H-v.
Komtu’r (till lat. commendaTe, anförtro), hos
de andliga riddarordnarna under medeltiden
styresmannen över en k o m t u r i’, ett
förvaltningsområde inom orden; i det senare
ordensväsendet är k. (i Sverige m.fl. länder kallad
kommendör) beteckning för innehavare av rang
mellan storkorsriddare och riddare. Jfr K o
m-m e n d e r i. C.
Komul, stad i Kina, se H a m i.
Ko’mura, J u t a r o, markis, japansk
statsman (1855—1911), sändebud i Washington
1898, under
boxar-upproret i Peking
1900—01,
utrikesminister 1901—06, slöt
allianserna 1902 och
1905 med England
samt freden med
Ryssland i
Ports-mouth s.å.
Kabinettets avgång 1906
framkallades av
missnöjet med den
uteblivna krigsskadeer-sättningen från
Ryss
land; ambassadör i London 1906—08. Änyo
utrikesminister 1908—11, genomdrev K.
an-nexionen av Korea 1910 och samgåendet med
Ryssland i den östasiatiska politiken. Th.
Kon (av grek, konos), kägla. — 1) Matem.,
en kropp, begränsad av en konisk yta
(mantelytan) och ett plan (basyta, B). Avståndet från
spetsen till denna är k:s höjd (h). K:s volym
B-h
är —. Vid en rät, cirkulär k. är basytan en
cirkel, och axeln är vinkelrät mot denna. En
sådan k:s mantelyta är zrrs (r basytans radie,
s generatrisen). ‘ H-r.
2) Se Stormvarning.
Kon-, k o m-, k o- (lat. con-, i vissa
ställningar co-, com-, motsvarande prepositionen
cum), eg.: med, tillsamman. Samma lat.
con-ingår också i grundorden till vissa verb på kor-,
t.ex. sv. korrumpera. E.H.
Kona’k (turk, konak), värdshus, sedermera
större byggnad, palats. Med k. betecknas i
allm. i Främre Orienten en offentlig byggnad,
i Jugoslavien kungl. slottet i Belgrad. G.Jg.
Konakry [kånakri’], huvudstad i Franska
Guinea, Afrika; 8,900 inv. (1926). K. är en av
Afrikas vackraste städer, har feberfritt läge
vid kusten. Betydande hamn. Utgångspunkt
för en järnväg till Kankan vid övre Niger. O.P.
Koncede’ra (lat. conce’dere), medge, ge efter.
— 855 —
— 856 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
