Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konselj - Konseljpresident - Konsensualavtal - Konsept - Konsert - Konsertföreningen i Stockholm - Konsertmästare - Konsertstycke - Konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSERVATISM
hela statsrådet), 2 justitieråd och före 1840
därjämte justitiekanslern. J.E.N.
Konseljpresident, benämning på den franska
ministärens chef. Sedan k. av republikens
president fått i uppdrag att bilda regering, har
han full frihet att bestämma dennas
sammansättning. K. är ordf, i det av ministärens led.
bestående s.k kabineltsrådet, conseil de cabinet.
Förr kallades även den danska ministärens
chef k. men bär nu titeln statsminister. J.E.N.
Konsensua’lavtal, avtal, som för sin fulla
rättsliga giltighet ej kräva viss form, utan
blotta överenskommelsen (conse’nsus) är nog.
Termen härstammar från den klassiska
romar-rätten, som i regel uppställde formkrav (utom
för köp, hyra, bolag, uppdrag). Med tiden har
fordran å viss form bortfallit för de flesta
rättsärenden. E.K.
Konse’pt, se Koncept.
Konsert [kårjsä’r el. -sä’rt el. kånsä’rt] (fra.
concert, samklang, överensstämmelse, konsert,
ital. concerto, eg.: täxlan, till lat. concerta’re,
tävla). 1) Mus. A) beteckning för
komposition, i vilken det briljanta och virtuosa spelar
avgörande roll; i nyare tids k. är ett
soloinstrument (t.ex. violin, klaver, violoncell, flöjt etc.)
bärare av det virtuosa elementet; det
sekunderas av orkestern, omväxlande med vilken det
leder. Denna från 1700-talet stammande
kompo-sitionsgenre antog detta årh:s cykliska
sonatform (se Cykliska former), vars koda i
första satsen utvecklades till en omfattande
kadens, i vilken solisten fick rikt tillfälle att visa
sina virtuosa anlag och i många fall också sin
kompositoriska begåvning, i det att kadensen
ofta måste utformas fiitt av den uppträdande
solisten. Framstående kompositörer av
instru-mental-k. \oro Haydn, Mozart, Beethoven,
We-ber, Mendelssohn, Schumann o.a. Tidigare
kom-positionsgenrer, av vilka enstaka äro direkta
förelöpare till den ovannämnda, ha likaledes
burit namnet k. Så den vokala äldre kyrko-k.
(concerto ecclesiastico el. c. di chiesa), vars
mest betydande kompositörer voro de två
Gab-rieli och Viadana, dessutom den instrumentala
kyrko-k. (concerto di chiesa) och ”den stora
k.” ("kammar-k.", concerto di camera, concerto
grosso), i vilken en mindre solistgrupp
(con-certino) ackompanjeras av en större ensemble,
stråkorkester el. större orkester (concerto
grosso) ; denna genres största namn äro Corelli och
Händel.
B) Benämning på olika slag av offentligt
musikframförande (kyrko-k., orkester-k., kör-k.
o.s.v.). Medan i äldre tid de större musikaliska
uppförandena förekommo endast vid
furstehoven och kyrkan, slog o. 1700 det offentliga
k.-väsendet igenom, förberett genom musiksäll-
— 917 —
skåpens k.; av dessa colle’gia mu’sica märkas
i Leipzig de Hillerska amatör-k. (senare
Ge-wandhaus-k.); 1725 började concerts spirituels
i Paris, vilka beredde jordmånen för stora k.
med orkester, kör och solister; samtidigt
uppblomstrade även annan offentlig k.-verksamhet.
E.A.
2) K. användes i äldre tid om vissa fördrag,
ss. Haagkonserter (se d.o.). Jfr Europeiska
konserten.
Konsertföreningen i Stockholm stiftades
1902 på initiativ av T. Aulin, W. Stenhammar
och J. May med syftemål att giva konserter
ägnade att höja intresset för orkestermusik
samt i samband därmed underhålla en fast
orkester i Stockholm. Särsk. vikt fästes i
stadgarna vid uppförandet av såväl äldre som nyare
sv. musik. 1902—10 gåvos årl. 6—10
orkesterkonserter och dessutom kammarmusikaftnar.
1910 upphörde verksamheten men återupptogs
1914, då i större skala med 2 konserter i
veckan okt.—maj; från 1918 tillkommer dessutom
årl. ett antal skolkonserter. Orkestern uppgår
nu till 85 man. Bland dirigenterna märkas: T
Aulin (1902—10), N. Grevillius (1914—20); G.
Schnéevoigt (1915—24), A. Wiklund (sedan
1923) och V. Talich (sedan 1926). Lokal:
Musikaliska akad. (1902—10), Auditorium (1914—
26) och egen lokal, Konserthuset, sedan hösten
1926. — Litt.: O. Rabenius, ”Stockholms
konsertförening 1902—1927” (1927); årsberättelser
från 1915. G.M.
Konsertmästare (fra. violin solo, eng. leader),
titel på den ledande förste violinisten i en
orkester, vilken utför solopartierna och vid behov
är dirigentens ställföreträdare. Titeln förekom
i Sverige första gången 1738. G.M.
Konsertstycke, ensatsig konsert (se d.o.) av
friare form, ofta med tempo- och
taktartväx-lingar.
Konservati’sm. Om man enl. etymologien
fattar konservatism ss. den, som bevarar el.
vill bevara, och radikal ss. den, som med
rötterna rycker upp el. vill rycka upp, utrota,
klarnar vid insikt härom innebörden av nämnda
ords mångskiftande användning på det
mänskliga kulturlivets alla områden, särsk.
samhälls-och statslivets. — Till sitt väsen kan k.
bestämmas genom följande tankegång. Självfallet vill
innerst inne ingen bevara annat, än vad han
anser värt att bevara, liksom ingen vill utrota det,
vars värde han inser och erkänner, utan
allenast ovärden (där ett ont står i vägen för ett
möjligt gott, ett mindre gott för ett möjligt större
gott o.s.v.) och strängt taget endast obotliga
ovärden, liksom ju läkarens konst väl gärna
skrider till operativt avlägsnande av elakartade
svulster, men till sjuka lemmars amputation
— 918 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
