Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konrad von Megenberg - Konrad von Würzburg - Konrektor - Konsangvinitet - Konschonell - Konsekration - Konsekrationskors (invigningskors) - Konsekrera - Konsekutiv - Konsekvens - Konsekventa floder - Konselj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONRAD VON WÜRZBURG
50; utg. av Pfeiffer 1861), en självständig
bearbetning av Thomas av Cantimpré, ”De
naturis rerum”. Rth.
Konrad von Würzburg [fån vy’rtsbork],
medelhögtysk skald (1230—87), en av den
medelhögtyska klassicitetens mest betydande
epigoner. Med Gottfried von Strassburg som
förebild skrev K. i Strassburg, • därefter i Basel,
med stor formtalang och lärdom brett anlagda,
höviska diktverk, ofta bearbetade från latinska
och franska original. Ur R:s mångsidiga
förf.-skap, som kan sägas inleda den borgerliga
perioden, må nämnas novellerna ”Herzmäre”,
”Der Welt Lohn”, ”Otte mit dem Barte”,
legenderna ”Silvester”, ”Alexius”, ”Pantaleon”,
historien om ”Engelhart”, i vilken K. på
grundval av en latinsk källa invävt motiv från äldre
medelhögtysk dikt, allegorierna ”Klage der
Kunst” och ”Goldene Schmiede” samt de stora
versromanerna ”Partenopier und Meliur” och
”Der Trojanerkrieg”, den senare baserad bl.a.
på Benoit de Sainte-Mores ”Histoire de Troie”.
— Litt.: E. Schröder, ”Studien zu K. v. W.”
(2 bd, 1912—17). Rth.
Konrektor, förr titel på rektors medhjälpare
el. vikarie vid högre läroanstalt.
KonsangviniteT, blodsförvantskap (se d.o.).
Konschone’ll, se Koschenill.
Konsekration [-jb’n] (jfr Konsekrera)
kallas inom romersk-katolska kyrkan de
vigningar av personer och kultföremål, som
utföras av en biskop i motsats till de enklare
vigningar (benediktion, se d.o.), som kunna
utföras av prästerna. K. kallas också den
förvandling av nattvardselementen till Kristi
lekamen och blod, som enl. katolsk uppfattning
sker, då prästen läser nattvardens
instiftelse-ord (se Hos t i a). S.N.
Konsekrationskors [-fo’ns-]
(invignings-k o r s) är ett (inhugget el. målat) kors, använt
som symbol av helgande, särsk. vid invigning
av kyrkor; det består vanl. av ett grekiskt kors
inskrivet i en cirkel, d.v.s. ett 4-ekrat hjul, den
urgamla solsymbolen. E.W.
Konsekre’ra (lat. consecra’re, till sacer,
helig), förklara för helig, inviga. Jfr
Konsekration.
Konsekutiv [kå’n- el. -i’v] (till lat. co’nsequi,
följa), som innehåller en följd. — Språkv.
Konsekutivsats el. konsekutiv
bisats, bisats, som uttrycker följden av den i
huvudsatsen angivna handlingen och inledes
av en konsekutiv konjunktion (att,
så att, så). E.H.
Konsekve’ns (av lat. co’nsequi, följa), följd;
följdriktighet. Kravet på k. ligger till grund för
allt tänkande, men även för handlandet gäller
det som det yttersta regulativet, i varje fall det
allmännast erkända. Det har särsk. kommit
till uttryck i två formuleringar: 1)
Kristendomens ”Allt det I nu viljen, alt andra skola göra
Eder o.s.v.”, 2) Kants sedelag (se Kan t, sp.
1,121), el., som Fichte säger, att man skall
ställa sig själv under samma lag, varunder man
ställer andra. Då k.-kravet synes pedantiskt
el. orimligt, är det eg. en viss, kanske oriktig,
k., som bestrides. ”Konsekvensmakaren” drar
falska, schablonmässiga k.; han försummar att
inför varje särsk. fall pröva, vad k. just då
kräver. H.L.
Konsekventa floder kallas (huvudsaki. efter
W. M. Davis) sådana floder, som i sin urspr.
anläggning följa — och alltså äro yngre än —
en genom tektonisk rörelse åstadkommen
lutning hos landytan (molsats: antecedenta
floder, som äro äldre än de bergbildande
rörelserna och oberoende av tandytans
lutnings-förhållande, jfr Dal, sp. 870). På fig. beteck-
nar K en konsekvent flod, vitt svår- och grått
lätteroderade lager. I de sistn. anlägges
parallellt med lagrens strykningsriklning en s u b s
e-kvent flod (s), som uteroderar en längsdal.
En biflod till denna kallas obsekvent (o),
om den rinner mot, resekvent (r), om den
rinner med lagrens stupningsriktning. De
ob-och resekventa floderna utbilda tvärdalar. J.C.
Konse’lj (fra. conseil, råd, rådsförsamling,
konselj, av lat. consi’lium) kallas i Sverige det
officiella sammanträde, som äger rum mellan
statschefen och statsrådet el. vissa medl. av
detta för avgörande av regeringsärendena. Då
särsk. viktiga frågor föreligga el. det i grundlag
för vissa fall så föreskrives, skall hela
statsrådet vara närvarande i k. Eljest behöva
endast 4 led. av detsamma närvara, men praxis
är, att alla infinna sig vid de k., som
regelbundet hållas i huvudstaden.
Kommandokonselj kallar man regentens sammanträde med
försvarsministern för avgörande av de s.k.
kommandomålen. Före 1909 föredrogos
utrikes-och justitieärenden i resp, ministeriell k.
och justitiekonselj. I den förra voro
utrikesministern och ett annat, efter 1885 två
andra statsråd (däribland statsministern)
närvarande och under unionen mellan Sverige och
Norge därjämte i vissa fall ett norskt statsråd
(efter 1835); i den senare deltogo utom
justitieministern minst 2 statsråd (i särsk. viktiga fall
— 915 —
— 916 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
