Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konservering - 3. Konst - Konsideration - Konsignant - Konsignatar - Konsignation, konsignationsaffär - Konsignationsfaktura - Konsignera - Konsilium - Konsistens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSISTENS
utrotar med sublimat; föremålen behandlas
därefter med limvatten. I större museer finnas
egna verkstäder med desinficeringsugnar o.d.,
för att icke nämna k.-ateljéerna. —
Textilier behöva stöd; teckningar skola
monteras, arkivalier fästas på gasväv etc. —
Åt gamla byggnader ger man nödig stadga,
varjämte man med feta oljor skyddar stenen
mot förvittring. Så små ingrepp som möjligt,
är även här regeln. Vid moderna restaureringar
kompletteras sålunda icke byggnadskroppen
med stiltrogna detaljer, en princip, som dock
icke tillämpas alltför rigoröst. — Litt.: M. v.
Pettenkofer, ”Über ölfarbe und Conservierung”
(2 Aufl. 1902); F. Rathgen, ”Die Konservierung
von Altertumsfunden” (2 Aufl., 3 bd, 1915—24);
F. G. H. Lucanus, ”Die Praxis des
Restaura-tors” (5 Aufl. 1929). K.E.S.
Konsideration [-Jo’n] (till lat. considera’re,
överväga, betrakta), avseende, hänsyn,
und-seende.
Konsigna’nt, den person, som översänder
varor i konsignation (se d.o.).
Konsignata’r, den person, till vilken
konsig-nationsvaror översändas (kommissionär). Se
Konsignation.
Konsignation [-Jo’n],
konsignations-affär, äger rum, då gods översändes till
kommissionär för försäljning. Ofta har den senare
ett permanent lager av k.-varor. Särsk. i fråga
om råvaror med transoceant ursprung äro k.
till Europa vanliga, men även europeiska
exportörer hålla i en del branscher k.-lager hos
kommissionärer i utlandet. — Begreppen
k.-och kommissionshandel täcka varandra till stor
del, men det förra användes vanl., då
transaktionerna ses från kommittentens synpunkt,
under det att det senare mera får beteckna
kommissionärens verksamhet. Se vidare
Kommission 2). Vhgn.
Konsignationsfaktu’ra, handelsv., se
Faktura.
Konsigne’ra (lat. consigna’re, försegla, intyga,
till signum, tecken, sigill), översända varor i
konsignation (se d.o.).
KonsFlium (lat. concidium, rådplägande
församling) el. synod (grek. sy’nodos),
kyrkomöte, ant. för kyrkan i dess helhet (numera
blott den romersk-katolska) el. för delar därav.
K. torde ha utvecklats ur lokalförsamlingens
möten, förstärkta med representanter från
andra församlingar. Romerska statens
prov.-lantdagar kunna ock ha tjänat som mönster.
I k. deltogo från början både präster och
lekmän. K. för ett större område (en prov.)
förekomma första gången i Mindre Asien på
160-talet med anledning av montanismen (se
Uppslagsbok. XV. ___ 929 ___
30
d.o.). En fast inst. blevo de under 200-talet
(tidigast i Orienten och Nordafrika); rätten
att vid k. fatta beslut förbehölls då åt
närvarande biskopar. Vid k. avgjordes lärofrågor
och antogos för kyrkan bindande rättsregler
(cano’nes). Regelbundet återkommande
prov.-k. (2 gånger årl.) stadgades av k. i Nicæa 325.
Här skapades även en ny form av k., rik
s-synoden, det ekumeniska (allmänna)
k., till vilket hela kristenhetens representanter,
då läget så krävde, samlades för att avgöra
frågor om kristen tro och sed. Det
sammankallades av kejsaren, som ock utsåg ordf, samt
prövade och stadfäste besluten (jfr
Ekumeniska möten). I de germanska staterna
fick under tidigare medeltid det av konungen
sammankallade och ledda riks-k. stor
betydelse, särsk. i frankerriket under Karl den store.
Provinsial-k. trädde här tillbaka, varemot
stiftssynoder började hållas årl., bl.a. för att
öva kontroll över prästerskapet. Från
1100-talet gjorde påvarna k. till ett verktyg för sitt
kyrkoregemente, men mot deras anspråk
(pa-palism, kurialism) ställde sig under senare
medeltiden uppfattningen, att det allmänna k. är
kyrkans högsta instans (episkopalism,
konsi-liarism). Denna teori hävdades av 1400-talets
reform-k., vid vilka bredvid biskoparna även
regeringarna och univ. voro företrädda. Då
k. visade sig ur stånd att emot påven
genomföra sina reformplaner, återtog denne
ledningen och fördömde konsiliarismen ss. kätteri
(1460). K:s underordnade ställning
proklamerades slutgiltigt av Vatikan-k. 1870. Den ss.
ofelbar betraktade påven har ensam rätt att
sammankalla kyrkans allmänna k.
(con-ci’lia æcume’nica); deras beslut få giltighet
först genom hans bekräftelse. I de ekumeniska
k. deltaga romerska kyrkans kardinaler,
patriarker, metropoliter, biskopar och
ordensgenera-ler samt vissa prelater och abboter.
Provi n s i a 1-k. skall sammankallas av
metropo-liten (ärkebiskopen) vart 20 :e år. Dessutom
kan påven medgiva, att flera kyrkoprov.
tillsamman hålla s.k. plena r-k. Provinsial- och
plenar-k:s beslut prövas av k.-kongregationen
vid kurian i Rom. Biskopsstiftens k.
(sy’nodi diæcesa’næ) återkomma vart 10 :e år;
de äro blott rådgivare åt biskopen. — Litt.: J.
Dom Mansi, ”Sacrorum conciliorum nova et
amplissima collectio” (31 bd, 1766 ff.; ny uppl.
1900); ”Acta conciliorum æcumenicorum”, utg.
av E. Schwartz (1915 ff.); K. J. v. Hefele,
”K.-geschichte” (7 bd, 1855—74, bd 8—9, 1887—90
utg. av J. Hergenröther); R. Sohm,
”Kirchen-recht” (1892). A.M-n.
Konsiste’ns (till lat. consi’stere, bestå),
fasthet (sgrad), beskaffenhet.
— 930 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
