Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsistensfett - Konsistoriell - Konsistorienotarie - Konsistorium - Konskribera - Konskription - Kosmo - Konsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSISTENSFETT
Konsiste’nsfett, smörjmedel av smältpunkt
över c:a 70°, bestående av mineraloljor,
emul-gerade med vattenhaltig hartstvål, kalktvål o.d.
jämte ev. tillsats av animaliskt fett, grafit o.a.
K. användes gärna för svåråtkomliga
maskindelar (kugghjul, vevtappar, transmissioner)
men har mindre smörjningsförmåga än rena
mineraloljor. J.Tbg.
Konsistorie’ll, med avseende på el. lydande
under konsistorium (se d.o.). Jfr Pastorat.
Konsistorienotarie, tjänsteman inom
domkapitlen och Stockholms stads konsistorium, efter
1928 med titeln stiftssekreterare (se d.o.), resp,
sekreterare. Numera begagnas k. endast som
titel på sekreteraren i hovkonsistoriet. K.G-w.
Konsisto’rium (jfr Consistorium),
benämning för olika inst. inom kyrkan och vid
univ. — Om k. vid universiteten se
d.o. — I romers k-k a t o 1 s k a kyrkan
betecknar k. dels kardinalkollegiets (se
Kardinal) sammanträden (de flesta ärenden ha
överflyttats härifrån till kurians olika
kongre-gationer), dels det kollegium, som biträder en
biskops generalvikarie (se d.o.) i hans
jurisdiktion. — Sistn. k. bildar utgångspunkt för
det luterska k. i Tyskland. Efter
brytningen med Rom sökte man i Sachsen råda bot
på den kyrkliga upplösningen genom särsk.
kommissioner för kyrkovisitation (1527). En
fastare ordning skapades, då kurfursten 1539
tillsatte ett (sedan flera) k., bestående av
teologer och jurister, för att handha kyrkotukten
och avdöma äktenskapsmål. Liknande k.
inrättades flerstädes i n. och mellersta Tyskland.
I Württemberg utgestaltades en annan form av
k. (Kirchenrat) utan domsrätt, men med den
kyrkliga förvaltningen ss. uppgift. Även åt k.
av den saxiska typen (domstol) anförtroddes
senare kyrkliga förvaltningsuppgifter, t.ex. att
pröva, tillsätta och övervaka pastorer och
lärare samt förvalta kyrkoegendomen. K. blevo
alltså i Tyskland rena statsinst., genom vilka
fursten utövade sin landsherrliga kyrkomakt.
De tillsattes av fursten, och hos honom kunde
klagomål anföras över k:s beslut och domar.
Under k. sorterade kyrkans superintendenter
och generalsuperintendenter. I stater med flera
k. överordnades ett av dem de övriga (Ober-k.).
Under 1800-talets senare hälft förminskades k:s
betydelse i någon mån genom
synodalförfatt-ningens införande. Ss. förvaltningsorgan under
vederbörande synod kvarstå de dock, även
sedan de kyrkliga förhållandena nyordnats efter
världskriget. — I Sverige kvarstodo
domkapitlen (se d.o.) efter reformationen ss. en
kyrklig inst. och behöllo den domsrätt, som i
Tyskland övergick till landsfursten och hans k.
Likväl vann namnet k. för domkapitlen insteg
(från o. 1600), förmodligen på gr. av intryck
från Tyskland. Under Gustav II Adolf
inrättades i de sv. Östersjöprov. k., som blevo ett
mellanting mellan sv. domkapitel och tyskt k.
Den samtidigt planerade kyrkliga överstyrelsen
kallades consistorium genera’le (se d.o.), och
prästerskapet vid riksdagen gjorde anspråk på
att betraktas som consistorium regni (rikets k.).
Officiellt benämndes snart stiftsstyrelsen åter
domkapitel, icke k. (så i Kyrkolagen 1686).
Namnet k. bibehölls för Stockholms k. (som
förut tidvis kallats kapitel). Se även
Consistorium amiralitatis,
Fältkonsistorium och Hovkonsistorium. —
Det av C a 1 v i n (se denne) i Geneve inrättade
k. bestod av pastorerna jämte 12 äldste och
hade att övervaka församlingsmedl:s leverne
och renlärighet. — Litt.: Hj. Holmquist, ”De sv.
domkapitlens förvandling till lärarekapitel 1571
—-1686” (1908); E. Friedberg, ”Lehrbuch des
katholischen und evangelischen Kirchenrechts”
(6 Aufl., 1909). A.M-n.
Konskribe’ra (av lat. conscrVbere, bl.a.:
genom uppskrivning på en lista sammankalla),
utskriva (till krigstjänst).
Konskription [-Jo’n], rekryteringssystem,
grundat på allmän värnplikt men med inslag
av yrkessystem. K. fick hävd i Frankrike
under direktorialregeringen 1798, som förklarade
alla vapenföra män i åldern 20—25 år
krigstjänstskyldiga men medgav lejning och talrika
frikallelser. Napoleon I behöll i huvudsak
systemet, som var rådande ännu vid
krigsutbrottet 1870. T.H-m.
Konsmo, hd i Vest-Agder fylke, s. Norge, i
övre Audnedal; 112,14 kvkm.; 798 inv. (1930).
Az.S.
Konsol [kånså’1] (fra. console), från vägg el.
annan konstruktion fritt utspringande, bärande
Valvkonsoler i Gustavianska gravkoret,
Riddarholmskyrkan.
led av ringa utsträckning i bredden. Då
materialansträngningen är störst vid fästet, blir
en k:s naturliga form utåt avsmalnande.
Balkonger, större listpartier o.d. uppbäras i olika
byggnadsstilar av k., vilka därvid gärna givits
rik konstnärlig utformning. G.W.W.
— 931 —
— 932 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
