Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontinentalförskjutning - Kontinentalklimat - Kontinentalrouten - Kontinentalsockel - Kontinentalsystemet - Kontinentaltröskel - Kontinentaltåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONTINENTALKLIMAT
mån bekräftat detta och för åren 1922—27 givit
en årlig genomsnittlig avståndsökning av 36 m.
mellan Greenwich och Kornok i
Godthaabs-trakten på Grönland, närmast väl beroende på
en stark västdrift hos den amerikanska
landmassan. De landförbindelser i form av sjunkna
kontinenter, som man sedan gammalt tvingats
att antaga på gr. av många nutida el. fossila
växt- och djurarters egendomliga utbredning,
låta sig även genom k. förklaras, liksom en del
andra annars svårlösta problem. Främst
ansluta sig de moderna
bergskedjebildningsteo-rierna till k.-läran. Vid kontinentblockens drift
hoppressades och sammanveckades de i
geosyn-klinalerna anhopade sedimentmassorna, dels på
frontsidorna, t.ex. de amerikanska
kordillerer-na, dels mellan de mot varandra rörliga
kontinentblocken, ss. de tertiära ö.-v. bergskedjorna
i Europa-Sydasien. K.-läran förutsätter ingen
permanens i läge och storlek hos oceaner och
kontinenter och alltså ej heller i deras läge i
förhållande till jordaxeln, polerna, ekvatorn
och de olika klimatbältena. De genom sin nuv.
utbredning i vitt skilda klimatbälten förut
svårtolkade spåren av den permo-karboniska
istiden ha sålunda förklarats genom sydpolens
dåtida läge i Sydafrika. Trots talrika
förklaringsförsök veta vi ännu ingenting om de
krafter, som hålla igång k:s rörelsemekanism. —
Litt.: A. Wegener, ”Die Entstehung der
Konti-nente und Ozeane” (3 Aufl. 1922; sv. övers.
1926), ”Theory of Continental drift” (1928);
W. Köppen & A. Wegener, ”Die Klimate der
geologischen Vorzeit” (1924) . G.Fn.
Kontinentalklimat, se Klimat, sp. 537.
Kontinentalrouten, benämning på
trafikförbindelsen Sverige—Kontinenten över Trälleborg
—Sassnitz. K. öppnades ss. ångbåtsled 1897,
subventionerad av sv. och tyska statsverken,
samt omordnades 1909, då sv. och tyska
stats-järnvägarna insatte vardera två ångfärjor, som
uppehålla person- och godstrafiken med såväl
natt- som dagturer året om. E.R.S.
Kontinentalsockel, se Hav, sp. 781.
Kontinentalsystemet, sammanfattande
benämning på de handelspolitiska åtgärder, med
vilka Napoelon I sökte ödelägga Englands
ekonomiska liv. — Under 1700-talet hade
Frankrike drivits ut från de transoceana
marknaderna av England. Även på fastlandet hade den
engelska konkurrensen gjort sig gällande, särsk.
sedan de i England tillverkade bomullsvarorna
börjat uttränga de franska textilvarorna. Den
handelspolitiska motsättningen mellan England
och Frankrike skärptes alltmera och
resulterade i flera krig under senare hälften av
1700-talet. Det största och långvarigaste var det,
— 983 —
som började med revolutionskrigen och fann
sin avslutning 1815 (jfr Frankrike,
historia) . Genom det s.k. kustsystemet, d.v.s.
självblockad, sökte de franska
revolutionsrege-ringarna hindra importen av engelska varor,
men handelskriget sattes i system, när
Napoleon Bonaparte 1799 övertog makten i
Frankrike. Till en början spärrade han Frankrikes
hamnar för engelska fartyg, men allteftersom
nya landområden indrogos under Frankrikes
välde, blevo även dessa tvingade att utestänga
engelska varor. Parallellt med dessa åtgärder
gingo täta höjningar av de franska
importtullarna, som i lika mån utestängde
fastlandets, främst Tysklands, industrialster och
Englands. De besegrade fastlandsstaterna
tvingades i tur och ordning att öppna sina gränser
för flödet av de franska varorna. Den franska
industrien blomstrade, medan den europeiska
kontinentens tynade. Med Preussens fall 1806
fick Napoleon en viktig kuststräcka i sin hand,
och i tron att den franska exploateringen av
Centraleuropa började närma sig sin
fullbordan utfärdade han 21/u 1806 ”Berlindekretet”.
Där sammanfattades de föregående årens
handelskrig i ett system, som avsåg fastlandets
självblockad. Mest kännbart var det för alla
Frankrike underlydande länder utfärdade
förbudet mot införsel av bomullsvaror. I Tilsit
lyckades Napoleon förmå också Ryssland
ansluta sig till k., och när han 17/ia 1807
utfärdade Milanodekretet, som var avsett att lägga
slutstenen i k. genom att förbjuda de neutrala
ländernas sjöfart med England, hade han
bringat Europas kust från Konstantinopel till
S:t Petersburg i sin hand. Endast Sverige stod
honom emot, men kriget 1808—09 tvingade
även detta land in i k. Men bevakningen av
kusterna var icke effektiv. En systematisk
smuggling organiserades, och inga drakoniska
åtgärder räckte till för att tillintetgöra handeln
med England. Dessutom såg sig Napoleon
nödsakad att mot licenser medgiva införsel av
engelska varor. I samma mån som Napoleons
välde föll samman, upplöstes k., och efter
slaget vid Leipzig existerade det icke mera. —
K. var ett gigantiskt anlagt försök av
Napoleon att tillintetgöra Englands industri och
handel och samtidigt åt Frankrike erövra dess
marknader på det europeiska fastlandet. Planen
misslyckades främst på gr. av Napoleons
oförmåga att varaktigt och effektivt tvinga de
tilltänkta marknaderna under den franska
militärdiktaturen. — Litt.: E. Heckscher, ”K.” (1918).
N.H-g
Kontinentaltröskel, se Hav, sp. 781.
Kontinentaltåg, tåg, som stå i direkt
förbindelse med Kontinenten.
— 984 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
