Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koppar - Teknik, framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPAR
mineral, varför de malmer, som stå till buds
för k.-framställning, äro väsentligt fattigare och
i allm. innehålla mindre än 10 °/o k., ofta blott
, 1 °/o el. ännu mindre. Någon väsentlig ökning
av k.-halten genom mekanisk anrikning (se
d.o.) har man hittills vanl. ej lyckats ernå.
Genom de nyare metoderna för flotation (se
d.o.) synas dock goda resultat kunna ernås
även vid sulfidmalmer. Om man således får
finna sig i en rätt låg halt av k. i
utgångsmaterialet, så innehåller detta å andra sidan ofta
andra värdefulla metaller, ss. guld, silver, bly
m.m., som utvinnas jämsides med k. och i
många fall äro av utslagsgivande betydelse för
framställningsprocessernas ekonomiska resultat.
— Alltefter malmernas art och
förhandenva-rande tekniska förutsättningar i övrigt utvinnes
k. på torra vägen genom smältningsprocesser
el. på våta vägen genom utlakning i
vattenlösningar och metallens utfällning ur dessa.
Utvinning på torra vägen användes i allm., då
råmaterialet håller mer än 2 % k. och särsk.
om man vill tillvarataga i malmen ingående
ädla metaller. De första åtgärderna vid
behandling av sulfidiska malmer, vilkas
huvudsaki. beståndsdelar äro k. och järn bundna vid
svavel, äro inriktade på en koncentration av
kopparhalten genom avlägsnande av överflödigt
svavel och en del av järnet. Detta sker genom
skärstenssmältning, ev. i förening
med röstning. Vid styckeformiga malmer
användes i allm. oxiderande
skärstenssmältning i schaktugn utan föregående röstning. Vid
malmens passage ned genom schaktet
förbrän-nes största delen av svavlet med blästerluft,
som inblåses i ugnens nedersta del. Den därvid
bildade svavelsyrligheten bortgår i gasform.
Likaså oxideras en del av järnet till järnoxidul,
som förenar sig med i beskickningen ingående
kiselsyra och bildar slagg tillsamman med
malmens gångart. Resten av järnet och så gott
som all kopparn bindas vid återstående svavel
till järnsulfid (FeS) och kopparsulfur (Cu2S),
som bilda skärstenen. Är malmens svavelhalt
mycket hög, minst 40 °/o, räcker
värmeutvecklingen vid svavlets förbränning för täckande
av processens värmebehov, s.k. pyritsmältning.
Vanl. är dock detta ej fallet, utan man måste
tillföra något bränsle (koks) i beskickningen,
s.k. semipyritsmältning. I
skärstenen, som samlar sig på ugnens botten med
slaggen flytande ovanpå, medfölja även guld,
silver och bly m.m., som ev. ingå i malmen.
Pulverformiga malmer, som genom ökad
användning av särsk. flotationsanrikning bli allt
vanligare, underkastas vanl. röstning i
étage-ugn och därpå följ, reducerande
skärstenssmältning i flamugn. Röstningen har till
Fig. 1. Schaktugn för
skärstenssmältning.
syftemål att nedbringa malmens svavelhalt till
den mängd, som erfordras för att vid den
efterföljande smältningen binda all k. och en del
järn till Cu2S och FeS (se ovan). Den sker
alltså under reglerat lufttillträde, så att icke allt
svavel bortbrännes. Den rostade malmen utgör
en blandning av
oxider, sulfider,
sulfater, silikater m.m.
av olika metaller.
Vid smältningen,
som måste ske
under reducerande
ugnsatmosfär för
reduktion av högre
oxider av k. och
järn, inträda
omsättningar mellan
dessa olika
beståndsdelar, som
leda till att en del av
järnet förslaggas
och k. jämte resten
av järnet bilda
skär-sten liksom vid
oxiderande smältning.
Undantagsvis
användes även
neutral skärstens
smältning, näml, om man har ett
utgångsmaterial av sådan sammansättning, att en användbar
skärsten bildas genom enbart nedsmältning av
malmen. Den genom ovan nämnda förfaranden
erhållna råskärstenen innehåller i allm. 25—
45 °/o k. Utvinningen av metallisk koppar ur
denna råskärsten sker numera i de flesta fall
genom en oxiderande smältningsprocess enl.
den s.k. kopparbessemermetoden
med tillämpning av principer, som hämtats från
bessemerprocessen (se d.o.) för
stålframställning. Skärstenen tappas därvid i smält form i
en konverter (se fig.), och luft inblåses i
smältan ett stycke ovanför ugnens botten. Härvid
förbrännes skärstenens innehåll av svavel och
järn, under det kopparn o.a. metaller med
mindre oxidationsbenägenhet än järnet frigöras i
metallisk form. Blåsningen i
k.-bessemerkon-vertern kräver i genomsnitt 1—IV2 tim.,
varefter den så erhållna rå- el. b 1 i s t e r-k.
ut-tappas genom stjälpning av konvertern och får
stelna till tackor. Före bessemermetodens
införande framställdes k. ur skärsten genom
röstning och reducerande smältning, och denna
metod användes ännu på sina håll. För detta
förfarande har råskärstenen icke tillräckligt
hög k.-halt. Den underkastas därför en
förnyad skärstenssmältning, som inriktas på
erhållandet av en koncentrationsskärsten med 65
— 1035 —
— 1036 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
