Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopitar, Bartolomej - Kopiös - Kopliks fläckar - Koporje - Kopp, Georg von - Koppar - Teknik, framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPAR
Kopitar [kå’-], Bartolomej, österrikisk
slavist av slovenisk börd (1780—1844). K.
utarbetade en grammatik över sloveniskan (1808),
den första i sitt slag, och ägnade sig särsk. åt
studiet av kyrkslaviskan, vari han med orätt
såg det slovenska fornspråket. Stor betydelse
fingo hans ed. av kyrkslaviska handskrifter,
särsk. ”Glagolica Clozianus”. Agr.
Kopiö’s (till lat. co’pia, förråd), ofantlig,
väldig, ymnig.
Kopliks fläckar, med., se Mässling.
Kopor je [kapå’fje], gammal fästning i
Inger-manland n.ö. om Narva, spelade under de sv.
gränsfejderna ända sedan Johan III:s tid enviss
roll och skiftade flera gånger ägare. K. intogs
1581 av P. De la Gardie, återlämnades till
ryssarna 1590, erövrades på nytt av E. Horn 1612,
besattes tillfälligt av ryssarna 1700 och gick
slutgiltigt förlorat 1703. P.S.
Kopp, Georg von, kardinal och furstbiskop
(1837—1914), först telegraftjänsteman,
prästvigd 1862, biskop av Fulda 1881, furstbiskop
av Breslau 1887, sedan 1884 medl. av preussiska
statsrådet, 1886 av preussiska herrehuset. K.
bidrog till medlingen i ”kulturkampen” och
uppmuntrade vetenskap och socialt arbete. Han
anses ha varit Breslaus störste biskop och har
under sin ämbetstid öppnat 650 kyrkor,
kloster el. sociala anstalter. — Litt.: H. Hoffmann
i ”Schlesische Lebensbilder”, 2 (1926). [Arrh.]
Koppar (senlat. cuprum, till grek. Kgpros,
Cypern; alltså: metall från ön Cypern). Kem. K.,
Cu, grundämne, atomvikt 63,57, atom-n:r 29,
spec. v. 8,93, smältpunkt 1,083°, kokpunkt 2,310°.
K. förekommer sällan gedigen i naturen (övre
Sjön i Nordamerika, Falu koppargruva). De
viktigaste k.-mineralen äro: kopparkis,
CuFeS2, kopparglans, Cu2S, och brokig
kopparmalm, Cu3FeS3. Ren k. är en
täml. mjuk, smidbar metall med egendomlig
röd färg. Har stor ledningsförmåga för
elektricitet och värme. K. angripes icke av torrt
luftsyre vid vanlig temp., anlöper dock vid
upphettning under bildning av oxid. Löser sig i
utspädd salpetersyra och varm koncentrerad
svavelsyra, däremot ej i saltsyra, utspädd
svavelsyra el. ättiksyra, om luft ej finns närvarande.
K. är näst järn vår tekniskt viktigaste metall,
trots att den på senare tid har börjat utträngas
av billigare metaller. Användes dock
fortfarande dels ren och dels i legeringar för
framställning av verktyg, instrument, som
taktäckningsmedel m.m. och som ledningsmaterial för
elektrisk ström. Viktiga k.-legeringar äro nysilver,
mässing och brons. Nysilver (alpacka) är
en legering av koppar (50—7O°/o), zink (13—
25%) och nickel (13—25%) samt ofta små
mängder bly, tenn el. järn. Mässing är en le-
gering av koppar och zink med tillsats av tenn,
bly el. järn. B r o n s är en legering av koppar
och tenn, ofta med små mängder zink och bly.
De sv. k.-mynten bestå av 95 % k., 4 % tenn
och 1 % zink. — K. ger med syre två oxider,
K.-oxidul och k.-oxid. Kopparoxidul,
Cu2O, kuprooxid, förekommer i naturen
som mineralet kuprit, röd
kopparmalm. Med konst erhålles den som ett
tegelrött pulver vid upphettning av en alkalisk
k.-saltlösning, t.ex. Fehlings lösning, försatt med
ett reduktionsmedel. Kopparoxid, CuO,
k u p r i o x i d, framställes genom upphettning
av k. till rödglödgning el. genom att upphetta
motsvarande hydroxid, nitrat el. karbonat,
varvid den erhålles som ett svart pulver.
Användes i den organiska elementaranalysen som
oxidationsmedel samt i glas- och
emaljindustrien för att erhålla blå och gröna färgtoner.
Kopparoxidhydrat, Cu(OH)2,
kupri-hydroxid, erhålles som en blå fällning, om
en lösning av ett kuprisalt försättes med alkali.
Löses i utspädd ammoniak till en mörkblå
lösning (Sch weizers reagens), som har
förmåga att lösa cellulosa. — Jfr
Kopparsal-ter. G.J.
Produktionen av koppar 1930.J)
(Enl. ”Statistisk årsbok för Sverige”).
T ö n rl o 1000-tal
Länder
ton
Sverige .............................. 6 0,<
Norge ................................ 5 0,s
Belgien ............................. 92) 0,6
Jugoslavien ......................... 24 l,s
Spanien ............................ 23 1,4
Storbritannien och Irland ........... 20 1,2
Tyskland ............................ 59 3,6
Belgiska Kongo ..................... 139 8,6
Canada ............................. 102 6,3
Chile .............................. 198 12,2
Förenta staterna ................... 777 48,0
Mexico .............................. 56 3,s
Peru ................................ 46 2,g
Japan med biländer .................. 80 4,9
Australien .......................... 15 0,»
Andra länder ........................ 60 3,t
Världsproduktion ................ 1,620 100,0
2) Uppgifterna avse den inom resp, länder av
inhemsk el. importerad malm framställda
metallen.
2) Är 1929.
Tekn., framställning. Råmaterialet för
framställning av k. är kopparmalm el. gedigen k.
Viktigast äro de sulfidiska malmerna och särsk.
k.-kisen, men stora mängder k. framställas även
ur oxidiska malmer. Dessutom utvinnes en del
k. ur k.-haltiga kisbränder, erhållna som
återstod vid bränning av kis för tillgodogörande av
dess svavelinnehåll. K.-kis i ren form (CuFeS2)
innehåller 34,6 % k. Den är emellertid oftast
uppblandad med stora mängder svavelkis o.a.
— 1033 —
— 1034 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
°/o av [-värls-produk-tionen-]
{+värls-
produk-
tionen+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
