Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korallträd - Korallöar - Koranen - Korazin - Korban - Korbiskop - Korça, Korcha, Koriça, Corizza, Koritza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORALLÖAR
Foto A. Wollert.
Korallrot, Coralliorrhiza trifida.
som lämnar ett utmärkt gagnträ; E. caffra,
sydafrikanska k., som användes till
båtar, vattentråg m.m. E. cristagadli, en
praktfull, brasiliansk buske med korallröda blommor
i långa klasar, odlas mycket i Europa. A.V-e.
Korallöar, se Korallrev.
Kora’nen (arab. al-Kur’än, uppläsning,
förkunnelse) är islams på arabiska avfattade
heliga bok, utgörande en samling av de
uppenbarelser, som Muhammed trodde sig genom
ängeln Gabriel mottaga av delar av den hos
Allah förvarade boken, al-kitäb, vilken han
även ansåg vara källan för de uppenbarelser,
som tidigare genom Mose, David och Jesus
givits ahl al-kitäb, ”skriftens folk”, d.v.s. judar
och kristna. Muhammed kallar även den
enskilda uppenbarelsen k. Någon enhetlig el.
systematisk framställning av Muhammeds lära är
k. ej. Den består av fristående, var för sitt
spec. tillfälle avsedda uppenbarelser, som
visserligen ganska tidigt upptecknades, delvis
redan före Muhammeds död, men först under
den tredje kalifen, Uthman, kodifierades i sin
slutgiltiga form. K. består av 114 kapitel (arab.
sära, se d.o.), av olika längd, högst 286, minst
3 verser, ordnade med undantag för den korta
första, al-Fätiha (se d.o./, efter fallande
versantal. Till formen är k. rimmad prosa, sadj’, och
återgiver i sin konsonantskrift den mekkanska
dial., som i flera fall avvikit från det på
be
duindialekterna i Nadjd grundade senare
litteraturspråket.
I k. är Allah i regel den talande, och k. har
därför lätt blivit en helig bok, ett ”gudsord”.
Alldenstund de olika uppenbarelserna
tillkommit under synnerligen olika förhållanden under
den långa tid av o. 23 år, som förflöt mellan
den första uppenbarelsen och den sista, är k:s
innehåll synnerligen brokigt, och man har
också i den sökt finna anvisningar och
bestämmelser för varje situation ej blott i vad som
rör människans förhållande till Allah utan även
beträffande förhållanden människor emellan.
K. har sålunda blivit islams på en gång bibel
och lagbok. På detta förhållande beror delvis,
att k. blivit föremål för de mest ingående och
mångsidiga tolkningsförsök in i minsta detalj.
En ofantlig litteratur av
korankommentarer vittnar härom. Främst bland dessa
äro att nämna Tafsir al-kur’än av at-Tabari
och al-Kaschschäf av az-Zamachschari, senare
omarbetad av al-Baidawi. — K. förekommer
i en mängd orientaliska ed., en västerländsk är
”Corani textus arabicus”, (utg. av G. Flügel,
1834, 3 uppl. 1906). Bland sv. övers, märkas
K. V. Zetterstéens (1917). — Litt.: Th. Nöldeke,
”Geschichte des Qoråns” (1860; 2 Aufl. av F.
Schwally och G. Bergsträsser, 1909—29); I.
Goldziher, ”Islam fordom och nu. Studier i
korantolkningens historia” (1915). G.O-r.
Korazfn (ital. corazzina), harneskbeklädnad,
bestående av på linneväv el. läder fastnitade,
varandra överskjutande små stålplattor, som
lågo inåt, närmast kroppen; utsidan var vanl.
överdragen med sammet el. siden. K. brukades
först i Italien på 1500-talet men stammar trol.
från den medeltida lentern (se d,o.). Den fick
stor användning i samtidens förnäma värld
även i övriga Europa. G.W.F.
Korba’n (hebr., offer). 1) Hos judarna
benämning dels på offer av alla slag, dels på den
skattkammare, där gåvor till templet
förvarades. — Genom att beteckna sin egendom ss. k.,
”offergåva”, kunde man undandraga sig
ekonomiska skyldigheter, t.ex. gentemot anhöriga,
vilket ledde till sådana missbruk, som Jesus
påtalar i Mark. 7:11. — 2) Inom islam det offer,
som frambäres vid vallfarter till Mekka. K.G-w.
Korbiskop (till grek, chora, landsbygd, och
epi’skopos, biskop) kallades urspr. präster, som
hade uppsikten över landsförsamlingar kring en
stad, sorterande under resp, stads biskop (jfr
d.o., sp. 1,179). K. efterträddes av presbyterer
och ärkediakoner, i Västerlandet på 900-talet;
i Orienten nämnas k. sista gången på 700-talet.
S.N.
Korea, K o r c h a, Ko r i q a, Corizza,
K o r i t z a, huvudstad i prefekturen K., s.ö. Al
— 1067 —
— 1068 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
