Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koreanska språket - Koreasundet - Koreg - Korela - Koren, Johan - Koren-Wiberg, Christian - Koreografi - Koreografiskt drama - Kores - Korfanty, Wojciech - Korff, Ivan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOREASUNDET
problem. Närmast synes det ha vissa
beröringspunkter med japanskan, men om dessa bero på
urspr. släktskap är ovisst. Än osäkrare är, om
det är besläktat med manchuriskan el.
mongoliskan. K. är ett flerstavigt språk och har en
ganska rik flexion, ett flertal kasus hos
nomina, uttryckta genom ändelser, och ett
synnerligen formrikt verb, särsk. som spec. former
användas som hövlighetsformer. Syntaxen
påminner starkt om den japanska, i det att bl.a.
verbet står sist i satsen. Ordförrådet är oerhört
starkt uppblandat med kinesiska låneord,
inkomna särsk. på 600-talet och följ. årh. Dessa
likna till sin ljuddräkt ej någon modern
kinesisk dial., utan ha, efter att ha inlånats i
forn-kinesisk form, utvecklats vidare efter rent
koreanska ljudlagar. — Ett försök på 600-talet
att införa en fonetisk skrift, genom att vissa
kinesiska ordtecken applicerades som fonetiska
stavelsetecken (jfr japanska språkets
kanaskrift), slog ej igenom. Den nuv. koreanska
skriften, unmun, uppfanns 1443 och är rent
alfabetisk, synnerligen praktisk och lättlärd.
Läsandet försvåras dock av att stavelser och
ord skrivas ihop utan all uppdelning el.
interpunktion. I det längsta har emellertid all
viktigare litteratur skrivits på ren litterär
kinesiska och med kinesisk skrift. B.K.
Koreasundet, jap. Chosen kaikyo, det 180 km.
breda sundet mellan Korea och Japan,
förbindande Japanska och östkinesiska haven,
öar-na Tsushima dela K. i två passager, av vilka den
v., 216 m. djup, stundom kallas K.; den ö.,
som är grundare, kallas T s u s h i m a s u
n-d e t. M.P.
Kore’g, se K o r a g.
Korela, se K e x h o 1 m.
Koren, Johan, norsk zoolog (1809—85),
1838—54 militärläkare och 1851 lärare i
natu-ralhistoria i Bergen. Sedan K. i slutet av
1840-talet anställts som konservator vid Bergens
museum, inlade han stora förtjänster om dess
utveckling i vetenskaplig riktning och utgav jämte
M. Sars & D. C. Danielssen ”Fauna littoralis
Norvegiæ” (3 bd, 1846—77) samt bearbetade i
samband med den senare flera
evertebratgrup-per från den norska nordhavsexp. O.C-n.
Koren-Wiberg, Johan Christian, norsk
kulturhistoriker och målare (f. 1870), direktör
för det av hans far grundlagda Hanseatiske
Museum i Bergen, som på hans initiativ över
togs av staden 1916. K. grundade 1909 Bergens
Kunsthåndverksskole och har förutom sin
verksamhet som målare även idkat kulturhistoriskt
och skönlitterärt skriftställen (”Jomfru
Pege-lau”, 1907, ”Det tyske Kontor”, 1899, ”Clamer
Eberhard”, drama, uppfört 1913). G.S.
Koreografi’, dansskrift, ett system av
skriv
tecken, symboliserande danselement, varigenom
dansrörelserna kunna upptecknas (jämsides
med musiktexten); danskonst.
Koreogra’fiskt drama, benämning på en art
av scenisk dansframställning, som under Fokin
nådde en glänsande framgång i Petersburg o.
1907—08. I motsats till action de ballet, i vilken
handlingen enbart var en anledning till en
serie danser, löst sammanbundna med en
panto-mimisk tråd, ställde Fokin dansen i dramats
tjänst; dansen blev endast ett medel för att
uttrycka dramats idé. Tillsammans med
ba-lettentusiasmerade kompositörer och målare, ss.
Stravinskij och Bakst skapade Fokin k.d., i
vilka dans, musik och dekor bilda ett
konstnärligt helt med en strängt genomförd
stilprincip, ss. de i Stockholm givna ”Kleopatra”,
”Scheherazade” och ”Eldfågeln”. V.F-i.
Kores (hebr. Köresch), G.T:s namn på Kyros
(se denne).
Korfa’nty, W o j c i e c h, polsk politiker (f.
1873), 1901 tidn.-red. i Kattowitz, 1903—12 samt
juli—nov. 1918 medl. av tyska riksdagen, 1904
—18 preussisk lantdagsman, en av de främsta
talesmännen för polackerna i Preussen. I dec.
1918 deltog K. i det polska upproret i Posen,
1919 invaldes han som kristlig demokrat i
polska sejmen och var polsk kommissarie vid
folkomröstningen i Oberschlesien 1920—21. K.
organiserade två uppror där 1920; då
folkomröstningen 20/3 1921 utföll till Tysklands
förmån, försökte K. rädda hela industriområdet
m.m. åt Polen (se Oberschlesien). Som
polsk riksdagspolitiker har K. framträtt som
konservativ. P.Dhl.
Korff [kårf], Ivan Albertovitj, rysk
diplomat (1697—1766). 1740 rysk minister i
Köpenhamn, sökte K. förgäves motarbeta den
svensk-danska uppgörelsen 1743 efter
Danmarks aggressiva uppträdande i sv.
tronföljds-frågan. Förflyttad till Stockholm 1745, trädde
han i förbindelse med mössorna och beredde
sig enl. order att med alla medel störta
hattrådet. Våldsam och hänsynslös, kastade sig K.
in i partikampen vid 1746/47 års riksdag.
Medan en rysk flotta visade sig vid finska kusten
och mössorna understöddes med ryskt guld,
inlämnade K. hotande memorial till regeringen.
Kulmen nåddes, då han i nov. 1746 direkt
förmanade sv. tronföljaren att skilja sig från
hattarnas ledare, främst C. G. Tessin, K:s
personlige ovän från Köpenhamnstiden. På A. J. v.
Höpkens förslag ryckte ständerna upp sig till
en ”nationell förklaring”, mössorna splittrades,
och Tessin blev 1747 kanslipresident. 1748
rappellerades K. på sv. regeringens begäran,
och han blev s.å. åter sändebud i Köpenhamn.
Litterärt och vetenskapligt intresserad, efter-
— 1075 — — 1076 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
