Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koroneia - Koroneviken - Koronis - Koronium - Korošeć, Anton - Korp - Korp (teknik) - Korpben, coracoid - Korpen - Korpgam - Korpilahti - Korpilombolo - Korpkakadua - Korpo - Korporale el. korporalduk - Korporation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORONEIA
Koroneia [-nei’-], stad i Beotien, Grekland,
s. om Kopaissjön; dess torftiga ruiner ha
påträffats i nuv. byn Hagios Georgos. K. bildade jämte
Haliartos och Lebadeia en religiös krets med
ett tempel åt Athena Itonia som medelpunkt.
K. är berömt genom beoternas seger över
atenarna under Tolmides 446 f.Kr. och Agesilaos’
seger över tebanerna och deras
bundsförvanter 394. N.V.
Koro’neviken, Grekland, se Messeniska
bukten.
Koro’nis, grek, myt., thessalisk prinsessa,
födde åt Apollon Asklepios (se d.o.). Då Apollon
fått veta, att K. var otrogen, förvandlade, han
henne till en kråka. Även andra sagor funnos
om K. W.N.
Koro’nium, ett hypotetiskt grundämne, som
iakttagits spektroskopiskt endast i solens
ko-rona (därav namnet). G.J.
Korosec [kårå’jec], Anton, jugoslavisk
politiker (f. 1872), katolsk präst, slovensk
sepa-ratistledare, 1906—18 led. av österrikiska
riksrådet, spelade en framträdande roll vid den
nya statens tillkomst 1918, sedan 1919 led. av
jugoslaviska deputeradekammaren, flera
gånger minister, i opposition emot Pasic 1921—27,
chef för en fruktlös koalitionsministär juli—
dec. 1928, efter diktaturens införande jan. 1929
kommunikationsminister 1929—30. Th.
Korp, ett blott nordiskt ord; ej, ss. antagits,
besläktat med likbetydande lat. corvus: de båda
orden ha, oberoende av varandra, bildats efter
korpens läte. Det gamla germ. namnet på
korpen motsvaras av ä. sv. ram(n) (jfr sv.
ramsvart och en mängd ortnamn), isl. hrafn, ty.
Rabe o.s.v., vilket i sin indoeuropeiska form
(stam: krabh- el. krop-) också var
Ijudhärman-de. Se K r å k s I ä k t e t. E.H.
Korp, tekn., en något böjd, spetsig hacka av
smitt stål för jord och stenarbeten.
Korpben, c o r a c o i d, ett i skuldergördeln
hos groddjur, kräldjur, fåglar och (bland
däggdjuren) kloakdjur förekommande ben, som
förbinder skulderbladet med bröstbenets främre
kant och deltager i bildandet av ledskålen för
överarmsbenet. Hos övriga däggdjur och
människorna är k. ett utskott, proce’ssus
cora-coi’deus, på skulderbladet. H.B-n.
Korpen, stjärnbild, se Corvus.
Korpgam, fågelart, se Gamar.
Ko’rpilahti, by i Antrea s:n, s. Karelen,
Finland. 1914 framgrävdes här ur en mosse
lämningar av ett nät samt redskap av ben, horn
och sten. Med hänsyn till vissa i fyndlagret
ingående diatoméer (kiselalger) daterades
fyndet till Ancylustiden. Från arkeologiskt håll
ansågs denna tidsbestämning dock för hög,
bl.a. av den anledningen, att stenredskapen äro
slipade. Numera torde den dock vara allmänt
godtagen. — Litt.: S. Pälsi & H. Lindberg i
”Finska fornminnesför:s tidskr.”, 28 (1920); H.
Lindberg i ”öfversikt af Finska
vetenskapsso-cietetens förhandlingar”, 58 (1915—16). G.Em.
Korpilo’mbolo, s:n i Pajala och K. tingslag,
Norrbottens län; 1,535,80 kvkm., därav l,498,so
land; 2,815 inv. (1932; 2 inv. pr kvkm.; 1920
voro 75,2 % finnar och 2,i °/o lappar); 4,ii
kvkm. åker (1927; 0,3 °/o av landarealen), 872,43
kvkm. skogsmark. K. är en skogs- och
myrplatå kring Kalixälv med bebyggelsen
huvudsaki. kring småsjöar i ö.; älvdalen är smal och
föga odlad. — Pastorat i Norrbottens n.
kontrakt, Luleå stift. M.P.
Korpkakadu’a, fågelart, se Kakaduor.
Korpo, skärgårdskommun i Åbo och
Björneborgs län, Finland, s.v. om Åbo stad; 161
kvkm.; 2,358 inv. (1931), svensktalande. Mdn.
Korpora’le el. korporalduk (lat. palla
corporaTis, till corpus, lekamen), i katolsk
Korporaleväska från 1300-talet. Tyskt arbete.
gudstjänst brukad duk för mässoffrets
frambärande. K. var den förnämsta av kalkdukarna
och skulle bevaras och tvättas med särsk.
vördnad och omsorg, emedan den ensam kom
i beröring med hostian, den heliga lekamen,
därav dess namn. Hostian bröts näml, på den
över altaret bredda k., som var av fint vitt
linne och något mer än V2 m. i kvadrat. K.
förvarades hopvikt i en ofta praktfullt utstyrd
väska, bursa corporalis, el. en vacker ask el.
dyl. Ingen medeltida k. och endast 1 bursa
(i Kopparbergs bergslags museum) finnes i
Sverige bevarad. Jfr Kalkkläde. I.
Korporation [-fo’n], i allm. förening, samfund,
— 1099 —
— 1100 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
