Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korporation - Korpral (korporal) - Korpulens - Korpus - Korpuskler - Korpuskularstrålning - Korpuskularteori - Korr. - Korrasion - Korrekt - Korrektion - Korrektiv - Korrektur - Korrelat - Korrelation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORRELATION
kår. — I rättslig mening betecknar k. en
samfäl-lighet, vars verksamhet är inriktad på bestämda
mål och präglas av kontinuitet, i det den
fortgår, ehuru de enskilda individerna växla. En
k. kan av staten vara erkänd ss. ”juridisk
person” (se d.o.), ant. genom särsk. beslut el.
därigenom, att i gällande lag stadgade villkor
fyllas av vederbörande k., men kan även eljest
behandlas ss. sådan från fall till fall. Ss. ex.
på k. kunna nämnas kommuner, univ.,
aktiebolag, vissa yrkessammanslutningar o.s.v.; de
gamla hantverksskråna voro även på sin tid k.
— Begreppet k. möta vi redan i den romerska
rätten. Det har haft växlande innebörd under
olika tider och har så fortfarande från land till
land. I vissa länder fäster man stor vikt vid
en k:s formliga auktorisation av staten.
Egendomligt för engelsk rätt är det där stundom
förekommande begreppet Corporation sole ss.
beteckning för innehavaren av ett ämbete och
kommande innehavare av detsamma; den
engelske monarken, kyrkoherden i en församling
jämte dessas efterträdare äro ex. på c.s. —
Under den nya regimen i Italien betecknar k.
spec. de av staten kontrollerade och rättsligt
erkända yrkesförband, som omspänna hela
landet och äro ett typiskt utslag av den för
fascismen utmärkande korporativa statsidén, där den
enskilde individen får träda tillbaka för
organisationen. J.E.N.
Korpra’1, förr även korporal (ytterst fra.
corporal, ombildning efter corps, kår, av
ca-poral, ital. caporale, till capo, huvud, alltså
eg. likbetydande med sv. kapten och besläktat
med d.o.). 1) Vid armén (utom art.) och
flygvapnet den näst lägsta
underbefälsgraden; lägsta graden är v i c e-k.
Benämningen är gammal och förekom redan på
1600-talet. — Vid flottan underbefälsgrad
inom sjömanskåren, vilken kan erhållas efter
godkänd tjänstgöring och 3 års anställning.
K., som genomgått godkänd
underofficersutbildning, kan befordras till flaggkorpral
och därefter till underofficer. K. motsvarar
furir 2:a klass vid armén och flagg-k. furir
l:a klass. E.O.B.;H.S-k.
2) Litet, rundsvarvat kruthorn, avsett för
fängkrut; begagnades av musketerare på 1500
—1600-talen och kallades även b a n t
lärkruthorn. E.O.B.
Korpule’ns (till lat. corpus, kropp), för stor
fetma (se Fett so t). — K o r p u 1 e’n t, fet,
fetlagd.
Korpus. 1) Boktr., se Boktrycksstil
och Corpus.
2) Mus. K. betecknar hos stränginstrumenten
resonansbottnen, den skiva el. låda (vanl. av
trä), som förstärker tonen. D.F.
— 1101 —
Korpu’skler, de smådelar (atomer,
molekyler, joner, elektroner), varav materien är
sammansatt.
Korpuskula’rstrålning, fys., strålning, som
består av i snabb rörelse befintliga materiella
partiklar, s.k. korpuskler (se d.o.). Man talar
vanl. om k. i motsats till elektromagnetisk
strålning (se d.o.), som ej är av materiell natur.
Till k. räknas anod-, katod-, kanal-, a- och
/1-strålning. N.R-e.
Korpuskula’rteori, fys., se Ljus.
Korr., förk. för korrektur (se d.o.).
Korrasion [-Jo’n], geol., geogr., se
Deflation och Korrosion.
Korre’kt (till lat. corri’gere, göra rak,
förbättra), riktig, felfri, regelrätt; otadlig, ”juste”.
Korrektion [-jo’n] (se Korrekt), rättelse.
— Fångvård. K. avser förbättring av asociala
individer. Genom särsk. anstaltbehandling
söker man sålunda av brottslingar, lösdrivare och
vanartig ungdom skapa samhällsnyttiga
medborgare (se Fångvård, Tvångsarbete
och Tvångsuppfostran). E.S-n.
Korrekti’v, rättelsemedel.
Korrektu’r (se Korrekt), boktr. Då ett
manuskript blivit uppsatt, göres provavtryck
el. k., varav det första (”rioll”-k.) läses å
tryckeriet, de följ. (”l:a”, ”2:a” k. o.s.v.) tillställas
förf. I k. göras anmärkningar och rättelser
med särsk. tecken (”k.-tecken”, se sp. 1103—04),
vilka både sättas inuti satsen
(”lokaliseringstec-ken”) för att utmärka, var felet finns, och i
marginalen för att angiva rättelsens beskaffenhet.
Omedelbart före tryckningen (sedan
tryckformen lagts i pressen) läses ”revider”-k. på det
tryckfärdiga k. (”press”-k.). Jfr
Boktryckarkonst, teknik. W.N.
Korrela’t (till lat. refe’rre, hänföra; perf. part.
rela’tus), fil. och språkv., begrepp i
växelförhållande till varandra; ord, som hänvisa på
varandra, särsk. om det ord i huvudsatsen, till
vilket man hänvisar, t.ex. den stad i ”den stad,
där han bor” (jfr Anaforisk). E.H.
Korrelation [-Jo’n] benämnes det ömsesidiga
avhängighetsförhållande, som råder mellan
utvecklingen hos olika delar av kroppen, resp,
olika organ och dessas funktioner hos en
organism. Hos t.ex. hjortarna är halsmuskulaturens
styrka avpassad efter hornens tyngd. Stora,
tunga horn — kraftiga halsmuskler, små el.
inga horn — mindre utbildad halsmuskulatur
o.s.v. — Ett annat klassiskt ex. (av Galton, se
denne) är följ.: I allm. ha föräldrar, som i
storlek avvika från medeltalet, barn, vilka
avvika i samma riktning, fast svagare (Galtons
regression); i detta och analoga fall talar man
om k. För att undersöka ett statistiskt material
i avseende på k. mellan 2 egenskaper, ordnar
— 1102 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
