Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsbefruktning, korspollination, allogami - Korsbenet - Korsberga - Korsbetningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSBETNINGEN
annat individ av samma art. Se P o 11 i n
a-t i o n. O.Gz.
Korsbenet, de med varandra sammanvuxna
5 bäckenkotorna (se Bäcken med bild, sp.
563).
Korsberga. 1) S:n i östra hd, Jönköpings
län, s. om Vetlanda; 122,02 kvkm., därav 114,79
land; 1,451 inv. (1932; 13 inv. pr kvkm.); 13,44
Ur S.T.F.-s bildarkiv.
Korsberga kyrka, Jönköpings län.
kvkm. åker (1927; 11,7% av landarealen), 73,35
kvkm. skogsmark. I K. ligger Tomtebo
vårdanstalt för sinnessjuka, tillhörig S:t Sigfrids
sjukhus i Växjö. — Pastorat: K., Lemnhult och
S. Solberga, östra hd:s kontrakt, Växjö stift.
M.P.
2) S:n i Vartofta hd, Skaraborgs län, v. om
Hjo; 42,32 kvkm., därav 41,96 land; 939 inv.
(1932; 22 inv. pr kvkm.); 19,11 kvkm. åker
(1927; 45,5% av landarealen), 14,97 kvkm.,
skogsmark. — Pastorat: Fröjered, K. och
Fri-dene, Kåkinds kontrakt, Skara stift. M.P.
Korsbetningen är ett område strax utanför
Visby, c:a 400 m. ö. om Söderport, förr
betesmark, nu delvis bebyggt, med ett medeltida
minneskors och de till en del blottade
lämningarna av Solberga cisterciensnunnekloster.
Korset har en latinsk inskrift av följ, innehåll:
”1 Herrans år 1361 den 27 juli föllo framför
Visbys portar för danskarnas händer gutarna,
här äro de jordade; bedjen för dem”. De på
denna plats begravda gotlänningarna ha
sålunda stupat i det slag, som nämnda dag här
levererades mellan en dansk invasionshär under
befäl av konung Valdemar Atterdag och ett
folkuppbåd av gotländska bönder, som sökte
hindra fienden att bemäktiga sig Visby. Efter
danskarnas fullst. seger öppnade staden utan
vidare motstånd sina portar. — Redan 1813
— och måhända även vid andra tillfällen —
påträffades vid grävningsarbeten på platsen
lämningar av de begravda medeltidskrigarna.
Emellertid blevo dessa fynd närmare
uppmärksammade först då man 1905 av en tillfällighet
stötte på en hel massgrav med, ss. det visade
sig, flera hundra skelett och talrika
rustnings-delar. Arkivdepåföreståndaren i Visby O. V.
Wennersten insåg fyndens utomordentliga
vetenskapliga värde och företog omedelbart en
full st. undersökning av graven med rikt utbyte.
1912 blottades en annan massgrav, men ännu
större, och även denna undersöktes, ehuru blott
delvis, av Wennersten. Fynden överfördes till
Statens historiska museum i Stockholm, där
deras bearbetning sedermera uppdrogs åt B.
Thordeman, som 1928—30 fullföljde
grävningarna, delvis jämte dansken Poul Nörlund.
Härvid undersöktes fullst. den 1912
påbörjade graven och en mindre gravgrop
omedelbart intill minneskorset; därjämte
upptäcktes ytterligare en massgrav, dock utan att
närmare undersökas. Utforskade äro sålunda tre
gravgropar; en sådan torde dessutom ha
spolierats 1813, och minst en återstår orörd.
Fynden från dessa grävningar tillhöra
väsentligen två olika kategorier, dels skeletten och
dels de rustningar, vilka några av de döda voro
iklädda vid nedkastandet i graven el. vilka
eljest av vårdslöshet kommit ned i densamma.
Därtill kan läggas en del smärre föremål av
olika slag, ss. mynt, fingerringar, nycklar,
knivar, pilspetsar o.s.v. De sistn. sutto trol.
inskjutna i de dödas kroppar, ss. i några fall
tydligt kunde iakttagas. Bland mynten
märkes en större samling dylika, liggande i resterna
av en läderpung; dessa myntfynd ha visat sig
kunna kasta nytt ljus över tidens
penningförhållanden. Skeletten äro av betydelse för den
antropologiska forskningen. Det torde kunna
sättas i fråga, om eljest ett så stort material
finnes samlat för belysande av rasegenskaperna
hos en begränsad befolkningsgrupp under äldre
tider. Men de visa även intressanta
sjukdoms-bildningar samt framförallt talrika blessyrer av
hugg och pilskott. Härigenom kan utvinnas en
i många avseenden fyllig bild av bondehären
och dess kamp. Av det största vetenskapliga
värdet äro dock de funna rustningarna, vilka
vid sidan av samtida avbildningar och
beskrivningar av dylika utgöra vår så gott som enda
källa till kunskap om den europeiska
rustningens utseende och utveckling under 1300-talet.
Rustningarna uppvisa en överraskande rikedom
av olika konstruktioner och former, som dock
ha det konstitutiva draget gemensamt, att
järnarmeringen är fastnitad på innersidan av ett
överdrag av tyg el. läder. Ett undantag
härifrån utgör endast en intressant rustningstyp av
centralasiatisk härstamning, vars små
järnlameller varit sammansnörda med läderremmar.
— 1109 —
— 1110 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
