Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kose-no-Kanaoka - Koser, Reinhold - Košice - Koskenniemi, Veikko - Koskinen, Y. S. - Koskull, ätt - Koskullskulle - Kosmas av Prag - Kosmas och Damianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSMAS OCH DAMIANUS
banor och gav det dess utsökta prägel. Även
som landskapskonstnär måste han ha varit
mycket betydande. G.S.
Koser [kä’zar], Reinhold, tysk arkivman
och historiker (1852—1914), fil. d:r 1874, prof,
i Bonn 1890, chef för de preussiska statsarkiven
1896. K:s viktigaste
historiska arbeten
röra Fredrik II :s
historia: ”Friedrich der
Grosse als
Kron-prinz” (1886), ”König
Friedrich der Grosse”
(2 bd, 1893—1903),
sedermera dels
omarbetad och utvidgad,
dels även utg. i en
förkortad folkuppl.,
den första
vetenskapliga biogr. över denne
konung. Av sitt arbete ”Geschichte der
branden-burgisch-preussischen Politik”, mindre ensidigt
preussiskt än läromästaren Droysens, medhann
K. blott d. 1, till 1648 (1913). Därjämte har K.
utg. urkundspublikationer rörande Fredrik II :s
tid, den viktigaste ”Politische Korrespondenz
Friedrichs des Grossen” (28 bd, 1879—1903).
P.S.
Kosice [kå’jitse], ty. Kaschau, stad i ö.
Slo-vensko, Tjeckoslovakien, vid floden Hernåd
nära ungerska gränsen; 70,232 inv. (1930). K.,
som omges av höjder med betydande vinodling,
har tre förstäder. K. har mångsidig
textilindustri, maskin-, kemisk-, trä-, läder- och
to-baksindustri, tillverkning av likör,
kaffesurrogat m.m. I stadens omgivning finnas flera
mi-neralkällor och kurorter. K. fick
sladsprivi-iegier 1249. I sin domkyrka (femskeppig
basilika med två torn), byggd 1382—1497, har K.
Slovakiens mest betydande gotiska byggnads
verk. O.P.
Ko’skenniemi, V e i k k o Antero, finländsk
förf, och litteraturforskare (f. 1885). K., vars
namn urspr. var F o r s n ä s, blev student 1903,
fil. kand. 1907. Han
var huvudred, för
tidskr. ”Aika”
(”Tiden”) 1912—21 och
erhöll sistn. år en
donerad professur i
litteraturhistoria vid
Äbo finska univ., vars
rektor han var 1924
—31. Hedersd:r vid
Helsingfors univ. blev
han 1927. I ett
10-tal diktsaml., av vilka
den första utkom
1906, har K. framträtt som en reflexionslyriker
av hög rang, vars till formen klara och
avslipade, till innehållet koncentrerade och
stäm-ningsmättade dikt intager en särställning i
modern finsk poesi, då den helt bygger på den
allmänna europeiska kultur- och
konsttraditionen och knappast uppvisar nationella
särdrag. Av K:s lyrik kan framhållas den av
antiken inspirerade saml. ”Elegioja” (”Elegier”,
1917) och den akademiska kantaten ”Isänmaan
kasvot” (”Fosterlandets anlete”, 1927; tonsatt
av Armas Järnefelt). Han har ypperligt tolkat
utländsk lyrik på finska, bl.a. Goethes dikter
(1922), och som essayist och kritiker har han
utfört en betydande gärning. Förutom en bok
om Musset (1918) och en annan om den unge
Goethe (1932) har han utg. en saml. essayer
om romerska skalder (1919), kulturbetonade
reseintryck från bl.a. Grekland och Paris, en
saml. aforismer samt valda litterära uppsatser
i 5 bd. På sv. föreligga K:s enda roman,
”Konsul Brenners indiansommar” (1916), den
berättande dikten ”Den unge Anssi” (1919) och några
lyriska dikter i E. Zilliacus’ saml. ”Sonetter
och sånger” (1921). H.S-m.
Ko’skinen, Y. S., finländsk vetenskapsman
och politiker, se Y r j ö-K o s k i n e n.
Koskull, ätt, över Livland inkommen till
Sverige med Anders K. (1594—o. 1674),
slutl. landshövding och kommendant i Dorpat,
introducerad på sv. riddarhuset 1638. Dennes
sonson, karolinen, slutl. generallöjtnanten och
landshövdingen i Kronobergs län Anders K.
(1677—1746), stiftare av Ängaholms
fideikommiss, blev friherre 1719 men slöt själv sin ätt;
hans självbiografiska anteckningar äro utg. i
”Karolinska krigares dagböcker”, 6 (1912). Från
cn frände till honom stammar den nu levande
friherrliga ätten, som introducerades 1720. C.
Koskullskulle, se Gällivare och
Gällivare malmfält.
Kosmas [kå’-] av Prag, tjeckisk
krönike-skrivare (f. före mitten av 1000-talet, d. 1125),
domherre. K. skildrade sitt lands historia från
sagotiden ända fram till tiden strax före sin
egen död. Arbetet, ”Chronica boemorum”, som
genomgående har tjeckiskt nationell syn på
händelserna, är av betydande värde för
forskningen. Utg. i ”Fontes rerum bohemorum”, 2 (1874)
och ”Monumenta Germaniæ historica” (1923,
utg. av B. Bretholz). Agr.
Kosmas och Damia’nus, helgon, enl.
legenden berömda läkare i Cilicien, vilka efter sin
död (enl. vissa traditioner ledo de martyrdöden
på 300-talet) utförde helbrägdagörelseunder. De
firas i romersk-katolska kyrkan 27/a och
räknas ss. skyddshelgon för läkare, apotekare o.a.
närstående yrken. Bild se sp. 1143. S.N.
— 1141 —
— 1142 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas iinder C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
