Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosmetiska medel (skönhetsmedel) - Medel för naglarnas vård - Medel för rengöring av munhålan - Kosmisk - Kosmisk fysik - Kosmisk strålning - Kosmiskt stoft - Kosmogoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSMOGONI
Medel för naglarnas vård. De k.m., som
härtill användas, äro nagelvatten, stundom
även innehållande blekmedel, nagelemalj
(nagellack) för att giva naglarna hög glans
samt nagelfärger, vanl. flytande el. i form
av pastor.
Medel för rengöring av munhålan.
Tandkräm består vanl. av en pasta, som i handeln
förekommer i tuber, innehållande tvål och
gly-cerin jämte ett slipmedel för rengöring av
tänderna. Som sådant användes i främsta rummet
krita, men även andra slipmedel, ss. särsk.
uppblandad pimpsten o.d., förekomma.
Slipmedlet i tandkräm får dock ej ha sådan
hårdhetsgrad, att tändernas emalj därav kan skadas.
Det finnes även tandkrämer, som ej innehålla
tvål som grundbasis, utan sura beståndsdelar,
ss. vinsyra, fruktsyror o.d. I flera fall ingå i
krämen antiseptiska medel, ss. vätesuperoxid
och perborat, vilka verka dödande på
bakterier. Dessutom tillsättas i regel några
uppfriskande ämnen, ss. pepparmynta, mentol o.d. —
Munvatten ha efter tandkrämernas
tillkomst ej samma betydelse som tidigare. De
bestå i regel av sprit jämte flera olika
bakterie-dödande ämnen och användas i kombination
med tandkrämerna vid tändernas borstning el.
som gurgelvatten vid halssjukdomar. C.-A.N.
Kosmisk, som rör världsalltet; som existerar,
försiggår el. har sitt ursprung utanför jorden
och dess atmosfär. M-t.
Kosmisk fysik, läran om de fysikaliska
förhållandena i universum, omfattande
astrofysi-ken och geofysiken. M-t.
Kosmisk strålning, se
Elektromagnetisk strålning, sp. 391.
Kosmiskt stoft, astr., beteckning för de i
världsrymden förekommande små fasta
kropparna, i storlek varierande från meteorer ned
till molekyler. M-t.
Kosmogoni’ (av grek, kosmos, värld, och
gone’, härkomst), läran om världsalltets
ursprung och utveckling. Varje kosmogonisk teori
måste grunda sig på kännedomen om
världsalltets nuv. beskaffenhet och arten av de
där-inom pågående förändringarna, från vilken
utgångspunkt man, med hjälp av de i naturen
verksamma krafterna, i den mån de äro kända,
försöker följa utvecklingen tillbaka till
urtillståndet; el. också utgår man från ett antaget
begynnelsetillstånd och försöker därur härleda
det nuv. I varje fall blir det fråga om en
extra-polation över en oerhörd tidrymd, och då
dessutom vår kännedom om världsalltets byggnad
och de där verkande krafterna är ofullkomlig,
bli de kosmogoniska teorierna till största delen
spekulationer.
— 1145 —
Särsk. frågan om solsystemets uppkomst har
länge varit föremål för intresse. Mest bekant
av de härvid uppställda teorierna är den s.k.
Kan t-L aplaces nebularhypotes. I
”Allgemeine Naturgeschichte und Theorie des
Himmels” (1755; omtryckt i ”Ostwald’s
Klassiker”, n:r 12) försökte Kant giva en fullst.
framställning av världsalltets utveckling från ett
urspr. kaos till det nuv. tillståndet.
Beträffande vårt solsystem antog Kant, att all den
materia, varav solsystemet är uppbyggt, urspr.
upplöst i sina grundelement, uppfyllde hela det
rum, som nu upptages av planetsystemet. På
gr. av attraktionen mellan elementen uppstod
rörelse i denna urnebulosa,
koncentrationspunkter bildades, vilka i sin ordning
samman-slötos till större koncentrationskärnor, ur vilka
slutl. en centralkropp, solen, bildades. Solen
fortsatte att attrahera de utanför belägna
kropparna, under deras fall mot solen inträffade
sammanstötningar mellan kropparna, som
ändrade rörelseriktningarna och åstadkommo, att
en del aldrig föll ned på solen utan kommo att
kretsa omkr. densamma. Dessa kroppar ordnade
sig sedan så, att de kommo att röra sig omkr.
solen i samma riktning och ung. i samma plan
och gåvo upphov till planeterna och månarna.
Kants försök att förklara, varför alla planeterna
röra sig kring solen i samma riktning och i
samma plan, strider mot de mekaniska lagarna; en
sådan rörelse kan ej utveckla sig ur kaos, om ej
detta själv urspr. har en roterande rörelse el.
erhåller en sådan på gr. av påverkan utifrån.
La-place’s nebulosateori, framställd 1796 i
”Exposition du système du monde”, som det synes fullst.
oberoende av Kant, betecknar ett stort framsteg.
Han antog, att solsystemet uppstått ur en
lins-formad nebulösa av hög temp., som från början
roterade kring sin kortaste axel. Denna
nebulösa sträckte sig urspr. långt utanför
planetsystemets nuv. gräns; genom utstrålning i
rymden avkyldes nebulosan och krympte samman,
varvid rotationshastigheten ökades. Då
nebulosan sammandragit sig till en viss storlek,
nådde i ekvatorsområdets yttersta delar den från
centrum riktade centrifugalkraften samma
storlek som den mot centrum riktade
attraktionskraften, och en ekvatoriell ring av materia
lösgjordes; sammandragningen fortsatte, en ny
ring lösgjorde sig o.s.v. De lösgjorda ringarna
bildade sedan planeterna; på liknande sätt
bildades månarna. Det är denna Laplaceska teori,
som i litteraturen fått det något missvisande
namnet Kant-Laplaces nebularhypotes. Även
mot denna teori kunna allvarliga invändningar
framställas; numera anser man det ytterst
osannolikt, att ett solsystem med de
rörelseförhållanden, som härska i vårt, kunnat bildas
— 1146 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
