Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kossel, 2. Walter - Kossinna, Gustaf - Kossmat, Franz - Kosso-gol - Kossuth, Lajos - Kosta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSTA
nom att identifiera de kemiska valenskrafterna
med de mellan jonerna verkande elektriska
krafterna. Bland K:s skrifter märkes
”Valenz-kräfte und Röntgenspektren” (1921). N.R-e.
Kossi’nna [kås-], Gustaf, tysk arkeolog
och språkforskare (1858—1931), bibliotekarie
i Berlin 1894, prof, i
tysk arkeologi vid
Berlins univ. 1902—
27, grundade 1909
Gesellschaft für
deut-sche Vorgeschichte,
som han i egenskap
av ordf, ledde till sin
död. Ss. grundare
och utg. av tidskr.
”Mannus” (fr.o.m.
1909) och skriftserien
”Mannus-Bibliothek”
övade K. ett stort
inflytande och bidrog att väcka ett starkt
intresse för den inhemska arkeologien i vida
kretsar; ss. innehavare av den första lärostolen
för tysk arkeologi har K. även haft en
utomordentlig betydelse för den nu verksamma
arkeologgenerationen i Tyskland. Sitt
huvudintresse ägnade han utforskandet av
germanernas kultur och de olika germanstammarnas
utbredning i förhistorisk tid, varvid han utgick
från grundsatsen, att kulturgränser och
folk-gränser sammanfalla. Som en följd av hans
germanstudier drogs hans forskning även in
på frågan om indogermanernas urhem och
vandringar. K:s rika litterära produktion, efter
1909 nästan uteslutande publicerad i ”Mannus”
och ”Mannus-Bibliothek”, omfattar såväl rent
typologiska undersökningar som studier över
Europas förhistoriska etnologi. Hans större
sammanfattande arbeten äro: ”Die deutsche
Vorgeschichte eine hervorragend nationale
Wissenschaft” (1909; 4 Aufl. 1925), ”Die
Indo-germanen”, 1 (1921), ”Ursprung und
Verbrei-tung der Germanen in vor- und
frühgeschicht-licher Zeit” (1926—27) och ”Germanische
Kultur im 1. Jahrtausend v. Chr.”, 1 (1930). N.N-n.
Kossmat [kå’s-], Franz, tysk geolog (f.
1871), geolog vid Österrikes Geologische
Reichs-anstalt 1897—1911, prof, i Graz 1911, i Leipzig
1913. K. har utfört geologiska arbeten i
Sach-sen, Alperna och på Balkanhalvön och särsk.
sysslat med geofysikaliska undersökningar och
koordination av därigenom vunna data med
tektoniska och paleogeografiska förhållanden.
I paleogeografien har han särsk. studerat
utbredningen av den variskiska bergsbyggnaden i
mellersta Tyskland. K.A.G.
Kosso-gol, sjö i n. Mongoliet, mellan
öst-och Västsajanska bergen, o. 1,615 m.ö.h.; 3,310
kvkm.; mer än 270 m. djup. K. avrinner till
Selenga. M.P.
Kossuth [kå’fot], La jos (Ludvig), ungersk
statsman (1802—94). K. tillhörde en gammal
ungersk adelsätt, inträdde efter juridiska
studier i Budapest 1832 i det politiska livet och
deltog i riksdagen i
Pressbur g 1832—36,
där han väckte stor
uppmärksamhet
genom sitt
offentliggörande av
riksdagsförhandlingarna. K.
fortsatte trots förbud
denna verksamhet
och dömdes på gr.
därav till fängelse
(1837—40). Som red.
för tidn. ”Pesti
Hir-lap” i Budapest
började nu K. träda i skarp opposition mot
det habsburgska väldet och blev 1847 medl. av
riksdagen, där han ledde oppositionen, som
hade till mål skapandet av ett fritt Ungern,
endast genom en personalunion beroende av
Österrike. Mitt under riksdagen kom emellertid
meddelandet om franska februarirevolutionen
1848. K. föreslog nu införandet av ansvarighet
för ministrarna i Ungern samt införandet av
en konstitution även i Österrike, vilket förslag
enhälligt antogs. Efter marsrevolutionen i Wien
och furst Metternichs störtande, tillsatte
kejsaren en ansvarig regering i Ungern, i vilken
K. ingick som finansminister. K:s närmaste
verk var uppsättandet av ett ungerskt lantvärn
och stärkandet av landets försvar. Av
riksdagen utsedd till president för ett nytt
försvarsutskott, kunde K. förmå ungrarna till en
resning mot Österrike och blev 1849
guvernörs-president med oinskränkt makt. Dessförinnan
hade han låtit förklara huset Habsburg avsatt
i Ungern. Genom Österrikes förbund med
Ryssland och de ryska truppernas inbrott i
Sie-benbürgen blev emellertid läget för den
ungerska armén förtvivlat, och K. måste nedlägga
regeringen och fly. Vid sin flykt hade han dock
hunnit rädda den heliga Stefanskronan, som
han lät gräva ner vid Orsova. Därefter tog
han sin tillflykt till Turkiet, varifrån han
genom en vittutgrenad korrespondens arbetade
för Ungerns befrielse. I samma syfte företog
han 1851—52 en agitationsresa i U.S.A. och
England. Vid den allmänna amnestien 1867
nekade K. att återvända till sitt land. Efter
besöket i U.S.A. bosatt i London, flyttade K. till
Turin, där han avled. G.Jg.
Kosta, brukssamhälle i Ekeberga s:n (jfr
d.o.), Kronobergs län; 977 inv. (1931). A.-b.
— 1149 —
— 1150 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas nnder C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
