Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kraft - Kraft, Salomon - Kraft-a.-b. Gullspång-Munkfors - Kraftaxel - Kraftcentral - Kraftfoder - Kraftfält - Kraftledning - Kraftledningslånefonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFT
massa av 1 gr. en acceleration av 1 cm/sek. pr
sek. Denna k.-enhet kallas en dyn. Verkar en
k. längs en väg, utföres ett arbete (se d.o.) =
produkten av vägen och k:s projektion på
densamma. Härför erfordras energi (se d.o.). —
Ss. ex. på k. kunna nämnas de mellan elektriskt
laddade el. mellan magnetiska kroppar
verkande k., som ant. äro attraktions- el. repulsions-k.,
och de mellan olika massor verkande
gravita-tions-k., som alltid äro attraktions-k. N.R-e.
Kraft, Alfred Salomon, historiker (f. 8/e
1898), fil. d:r 1930, docent vid Stockholms
högsk. 1929, lektor vid Stockholms högre allm.
lärov. för flickor 1932, sekreterare i 1930 års
kommitté för utredande av det akad.
beford-ringsväsendet. K. har utg. bl.a. ”Textstudier
till Birgittas revelationer” (1929). B.
Kraft-a.-b Gullspång-Munkfors, se G u
11-s p å n g-M u n k f o r s.
Kraftaxel, tekn., bäraxel, se Axel.
Kraftcentral, se Kraftstation.
Kraftfoder benämning på fodermedel (se
d.o.), som innehålla stor procent smältbara,
kvävefria extraktivämnen samt fett el. äggvita, men
vilkas växttrådshalt är ringa. Stärkelsevärdet
(se d.o.) bör vara minst 40 kg. på 100 kg. av
fodermedlet. Till k. räknas säd o.a. fröer, klier,
fodermjöl, oljekakor m m. K. användes
huvudsaki. för att komplettera näringsinnehållet i
hemmaodlat grovfoder, varigenom en rationell
utfodring av husdjuren åstadkommes. —
K.-enhet, se F o d e r e n h e t, sp. 889. H.Fqt.
Kraftfält är ett område, inom vilket en kropp
påverkas av krafter, som äro beroende av krop
pens läge i området. Så t.ex. är omgivningen
av en laddad elektrisk konduktor ett elektriskt
(elektrostatiskt) k. (se Elektriska fält),
där en elektriskt laddad partikel påverkas av
en kraft, som beror av partikelns läge i
förhållande till konduktorn. En magnet el. en
elektrisk strömledare är omgiven av ett på
magnetpoler verkande k. Ett annat slag av k. är
gravitationsfälten (se d.o.), t.ex. jordens
tyngdkraftfält. — De elektriska och magnetiska
fälten och gravitationsfälten tillhöra alla det
viktiga slag av k., som kallas newtonska k.
Dessa karakteriseras därav, att en partikel (ss.
elektrisk laddning, magnetpol el.
gravitations-massa) påverkar en annan partikel av samma
slag med en kraft, som till sin storlek är =
C. m1. m :r2, där m1 och m2 äro de båda
partiklarnas ”beläggningar” (elektricitetsmängd,
polstyrka, resp, massa), r avståndet mellan dem
och C en konstant faktor, som bestämmes för
resp, slag av k. genom val av enheter. —
Styrkan av ett k. anges i varje punkt av
fältstyrkan, varmed menas den kraft, som
påverkar en enhetsbeläggning (elektrisk enhets-
— 1179 -
laddning, enhetspol, massenhet) i ifrågavarande
punkt. Kraften på en partikel med
beläggningen m blir då m gånger fältstyrkan i
punkten. — Ett k. är föränderligt,
om fältstyrkan är beroende av tiden,
oföränderligt el. stationärt, om den är
oberoende av tiden. Jordens tyngdkraftfält
är ett stationärt k., men det verkliga fältet i
jordens omgivning sammansättes av jordens
och de övriga himlakropparnas (huvudsaki.
solens och månens) gravitation; på gr. av
förändringarna i inbördes läge mellan dessa
kroppar blir fältet föränderligt (grundläggande för
teorien för ebb och flod). — Av särsk. stor
betydelse äro sådana k., för vilka man kan
definiera begreppet potential (se d.o.).
Potentialen anger fältets energiinnehåll. Med
potentialen i en punkt menas det arbete,
fältkrafterna uträtta för att föra en
enhetsparti-kel från punkten i fråga till oändligheten.
Potentialskillnaden mellan två punkter anger det
arbete, som uträttas av fältkrafterna, när en
enhetspartikel föres från den ena punkten till
den andra. En partikels potentiella energi är
produkten av partikelns beläggning och
potentialen i den punkt partikeln befinner sig. I
ett potentialfält är summan av rörelseenergi
och potentiell energi alltid konstant, varför
sådana fält även kallas ”konservativa”, d.v.s.
energibevarande. De newtonska k. äro
konservativa fält. — Punkter med samma potential
ligga på en yta, s.k. ekvipotential- el.
n i v å y t a. Vid förflyttningar längs en sådan
uträttas icke något arbete. Fältkraften är
riktad vinkelrätt mot nivåytan. En partikel, fritt
rörlig i ett k., beskriver under krafternas
inflytande en bana, som ständigt står vinkelrätt
mot nivåytorna och som kallas kraftlinje.
Om nivåytor tänkas utlagda för ekvidistanta
potentialvärden (d.v.s. konstant
potentialskill-nad mellan närliggande ytor), blir fältstyrkan
omvänt proportionell mot avståndet mellan de
två närliggande nivåytorna på stället i fråga.
Kraftlinjerna tänkas dragna så tätt, att antalet
sådana, som genomkorsa varje ytenhet av
nivåytan, är proportionellt mot den där rådande
fältstyrkan. Kännedom om nivåytornas el.
kraftlinjernas fördelning ger sålunda en
fullständig bild av k:s utseende. N.E.F.
Kraftledning, ledning för överföring av
elektrisk energi på större avstånd, se Elektrisk
energidistribution, sp. 350.
Kraftledningslånefonden inrättades 1918. Lån
ur k. kan beviljas ekonomiska föreningar el.
liknande organisationer för anläggande av
distributionsnät för elektrisk energi på
landsbygden. Lån kan uppgå till hela kostnaden.
Högsta lånetid är 30 år. K. förvaltas av
Statskon
— 1180 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
