Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreta - Kretaceisk - Kretensisk kultur - Kretering - Kretin - Kretinism - Kreti och pleti - Kretisk (kretensisk) kultur - Kretong, kretonn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRETONG
Khania) utgör dock en fullt skyddad naturlig
hamn. De förnämsta handelsorterna äro
Khania (32,239 inv., 1928), som ännu bevarar
många ålderdomliga drag, Réthymnon (10,558
inv.) och Herakleion (39,231 inv.). Den
senare är starkt europeiserad. Från densamma
tränger den moderna kulturen längs vägarna
mot K:s inre. J.F.
Grävningar vid Knossos och Faistos ha
visat, att K. haft en lång neolitisk bebyggelse
(före 3000), å vilken följt en kopparålder
(3000—2400) och en bronsålder (2400—1200),
vilka kallas de minoiska (se E g e i s k
kultur). Om K:s äldsta befolkning råder stor
oenighet. Man har gissat på traker, fryger,
karer, filistéer, akajer, fenicier. De
förhistoriska periodernas kronologi är någorlunda
fastställd genom synkronistiska fynd av- egyptiska
föremål på K. och föremål från K. i Egypten.
Redan under de tidigaste skedena har K. haft
fredliga förbindelser med detta land och med
det grekiska fastlandet, liksom med Mindre
Asien och öarna. Knossos och Faistos samt
en rad andra orter längs kusterna, bl.a. Litia
och Gournia (se d.o.) vid Mirabellokusten,
Pa-laikastro och Zakro vid ö. kusten — grävningar
vid v. kusten ha lämnat påfallande ringa
resultat —, ha haft den kulturella ledningen.
Småningom koncentrerades denna liksom
den politiska till Knossos, som under
sen-minoisk tid (samtidig med nya riket i
Egypten) utsträckt sitt inflytande över hela ön,
kringliggande öar och fastlandet. Vid
periodens slut bröts detta välde genom den
akajiska invandringen. Under den följ,
my-kenska perioden var K. en provins under
fastlandet och Argolis. Dess kultur bleknade.
Efter 1200 nådde den doriska vandringen och
järnåldern K. Det helleniserades och fick en
livlig konstutveckling, som gett upphov till
traditionen om Daidalos. ön hade en massa
småstäder (Homeros’ 100 städer). Den gamla
befolkningen trängdes undan till öns inre delar.
Under historisk tid spelade K. nästan ingen
politisk roll. Ett ständigt krigstillstånd rådde
mellan dess städer, kustbefolkningen var
fruktad ss. sjörövare men även uppskattad som
legosoldater och bågskyttar. I perserkrigen
deltog ej K. Alla försök till ett enande av ön
misslyckades. Q. Metellus Creticus
underkuvade ön 66 f.Kr. och gjorde Gortyn (se d.o.)
till huvudstad. Paulus landade där på sin resa
till Rom. 395 e.Kr. anslöts K. till östromerska
riket. Det erövrades 825 av saracenerna, som
grundade Kandia. 1204 tillföll ön Bonifatius
av Montferrato, som överlät den till
venetia-nerna. Turkarna erövrade K. 1645 och
innehade det, med en kort tids avbrott, då det
till
hörde Egypten, tills K. efter otaliga
upprorsför-sök 1821, 1855, 1866—69, lyckades 1896—97
lösrycka sig. K. stod under stormakternas
beskydd, tills det 1912 anslöts till Grekland. N.V.
KretaceTsk (lat. creta, krita), geol., om
förhållanden, som hänföra sig till kritperioden
el. kritsystemet.
Krete’nsisk kultur, se Egeisk kultur.
Krete’ring, se Kredering.
Kreti’n (fra. crétin, biform till chrétien,
kristen, eg.: stackare, som med andra människor
blott har dopet gemensamt), person, som lider
av kretinism; idiot, stockdum person. E.H.
Kretini’sm, en form av höggradig psykisk
utvecklingshämning, framkallad av bristfällig
utveckling hos sköldkörteln och åtföljd av
karakteristiska kroppsliga symtom, framförallt
hämning av skelettets utveckling samt i allm.
även myxödem (se d.o.). De utpräglade
kre-tinerna äro slöa och initiativlösa idioter, som
i såväl kroppsligt som själsligt avseende
stannat på barnets utvecklingsstadium; i de
svåraste fallen te sig de sjuka ännu vid
20—30-årsåldern som vanskapta spädbarn och visa
knappast några spår av själsverksamhet. Man
brukar skilja mellan två former av k.,
sporadisk och endemisk. Sporadisk k. har sin
orsak i en medfödd brist på sköldkörtelvävnad
el. i en av infektioner el.dyl. framkallad
förstöring av sköldkörteln under de första
barnaåren. Till denna form höra de mest svårartade
fallen. Endemisk k. förekommer i
bergstrakter inom vissa begränsade områden men
är där vanlig. Kretinområden finnas bl.a. i
Alperna, Jurabergen, Vogeserna, Himalaja men
saknas i Sverige. Endemisk k. karakteriseras
av en långsam förstoring av sköldkörteln
(struma) och samtidig nedsättning av denna
körtels funktionsförmåga. Orsaken till denna
form av k. anses i allm. vara något i
kretin-områdenas vatten förefintligt ämne. — K.
behandlas medelst sköldkörtelmedikation,
vilken — särsk. vid den sporadiska formen av
sjukdomen — kan medföra synnerligen goda
resultat, om den insättes på ett tidigt
stadium. — Jfr Idioti. T.V.Sn.
Kreti och pleti, folk utan börd, bildning el.
samhällsställning; blandat sällskap; vem som
helst. Eg. hebreiska och benämning på
konung Davids livvakt (t.ex. 2 Sam. 8:18, 1 Kon.
1:38), vilken sannolikt mest bestod av
utlänningar (möjl. filistéer), äldre sv. bibelövers,
hade formen chreti och plethi, nu keretéer och
peletéer. E.H.;S.N.
Kretisk (krete’nsisk) kultur, se Egeisk
kultur.
Kretong [-å’g], kretonn [-å’n] (fra.
cre-tonne, av Creton, by i Normandie), stadigt,
— 1241 — — 1242 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
