Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigskontraband - Krigskontribution - Krigslagar - Krigslydnad - Krigsmakt - Krigsman - Krigsmannaed - Krigsmannaerinran - Krigsmanshuskassan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSKONTRIBUTION
besatt territorium. Enär tillförsel av k. från
neutral till krigförande är att anse ss. ett
understödjande av den ena parten, är
förhindrandet av dylik trafik från den andra partens sida
tillåten rätt. Den stat, vars handelsfartyg för
k., är härför icke ansvarig men har heller icke
rätt att skydda fartyg och last mot
uppbring-ning. Man har till de neutralas tjänst sökt
precisera, vad som skall hänföras till k., och
nådde vid Londonkonferensen (1909) en
preliminär, men aldrig ratificerad
överenskommelse. Man skilde där på a b s o 1 u t k., till vilken
kategori räknades omedelbarligen till
krigsbruk användbara föremål, ss. vapen,
ammunition, krigsfartyg m.m., och villkorligt
el. r e 1 a t i v t k., som innefattade sådana
varor, vilka ha såväl krigisk som fredlig
användning, t.ex. kol, oljor, råämnen, hästar, metaller
m.m. Absolut k. är alltid, då destinationen vare
sig omedelbart el. över neutral hamn är
fientlig, föremål för uppbringning. För
beslagtagning av villkorligt k. kräves fullständigare
bevisning, därest det ej är direkt destinerat till
fiendens stridskrafter el.
förvaltningsmyndigheter. Lastens karaktär skall genom visitation
utrönas, innan åtgärder för dess uppbringning
el. förstöring få vidtagas. Under världskriget
ändrade de krigförande efter behag k.-listorna,
och slutl. utplånades all skillnad mellan icke
blott absolut och villkorligt k. utan mellan k.
och fria varor, varjämte neutrala stater utan
rättslig grund genom de krigförandes
utvidgning av begreppen k. och ”fortsatt resa” i
vissa fall behandlades ss. krigförande. Jfr
Handelskrig. H .S-k.
Krigskontribution [-fo’n], se Krigsgärd.
Krigslagar, speciallagar för personer
tillhörande krigsmakten. Förr hänfördes till k. även
författningar rörande försvarsväsendets
organisation (även kallade
krigslagfaren-het), men nu räknas dit endast straffrättsliga
och processuella stadganden (strafflag för
krigsmakten samt lagom krigsdomstolar m.m.).
För en stark militärmakt, ss. Sverige under
storhetstiden, voro k. av icke ringa vikt.
Tidigaste bestämmelserna av k:s innebörd
återfinnas hos oss i medeltida borg- och
gårdsrätter för stormännens väpnade styrkor samt
i 1500-talets hovordningar. Från de senare
ut-brötos under sistn. årh. särsk.
krigsartik-1 a r till krigstuktens bevarande, och under
storhetstiden kom en mera omfattande
lagstiftning till stånd 1621 och 1683 samt särsk.
sjöartiklar för flottan 1685. Nya krigsartiklar
utfärdades 1795, 1798, nya strafflagar för
krigsmakten 1868, 1881, 1914. De äldre k.
tillkom-mo genom lagstiftning av konungen ensam ss.
överste krigsherre. 1882 bestämdes emellertid,
— 11 —
att riksdagens medverkan kräves vid stiftande
av ny strafflag för krigsmakten.
K. skapa en särställning för krigsfolket dels
så, att överträdelse av krigslydnaden bestraffas
som ett särsk. brott och militärerna för vanliga
brott ådraga sig strängare straff än civila
medborgare, dels så, att särsk. straffarter (arrest,
förr även prygel) komma till användning, dels
slutl. därigenom att anordningen med
krigsdomstolar bereder ett stort, förr övervägande,
inflytande åt det militära elementet i domstolen
och vissa militärbefälhavare ha egen, lindrigare
bestraffningsrätt. Under 1800-talet ha k.
emellertid mildrats, och sedan några årtionden gör
sig en stark tendens gällande att slopa
krigs-domstolarna i fredstid. K.m:ts förslag härom
bifölls dock ej av 1933 års riksdag. K. äro
senast utg. av C. A. Svedelius och O. af Geijerstam
(1921). — Ang. folkrättens lagar för krigföring
se Krig, Krigsförbrytelse och
Folkrätt. E.K.
Krigslydnad, manstukt, se Disciplin.
Krigsmakt, sammanfattande benämning på
här, marin och flygvapen med alla därtill
hörande fästningar, förråd, fabriker och
anläggningar m.m. ävensom frivilliga, officiellt er
kända sammanslutningar under deras
tjänstgöring vid k. K. står i allm. under högsta
befäl av statsöverhuvudet. E.O.B.
Krigsman. Enligt strafflagen för
krigsmakten hänföras till k.: officerare, underofficerare,
fast anställt manskap, värnpliktiga under
deras militära tjänstgöring, å flottans fartyg o.s.v.
förhyrd personal, lotsar m.fl. under
tjänstgöring vid krigsmakten samt vid mobiliserade
avd. tjänstgörande poliser, frivilliga kårer m.fl.
Bj.
Krigsmannaed avlades förr vid inträde i
krigstjänst, ersattes 1887 med
krigsmannaer-inran (se Erinran).
Krigsmannaerinran, se Erinran.
Krigsmanshuskassan upprättades 1646 genom
avsättande av förutvarande Vadstena kloster
tillhöriga egendomar ävensom andra indelta
hemman till Krigsmanshuset i
Vadstena, vilket skulle draga försorg om där
intagna, gamla otjänstbara krigare. När 1756
Arméns pensionskassa inrättades och övertog
en del av krigsmanshusets inkomster, blevo
dessa förminskade till 2/s, vilka användes till
försörjning av endast manskap. Då
Krigsmanshuset 1770 upplöstes, fördelades dess
inkomster i stället ss. pensioner till dem, som enl.
tidigare ordning skulle ha kunnat intagas i
detsamma. Vadstena
krigsmanshus-fond förvaltas sedan 1873 av Statskontoret,
och ur dess avkastning jämte statsanslag
utde
— 12 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
