Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krim - Historia - Krimkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIMKRIGET
utlöparen av Kaukasus. De uppbyggas av
starkt veckad jurakalk och avskäras i s. av en
tvär förkastningsbrant; högsta punkten är
1,543 m.ö.h. Tack vare den rikliga
nederbörden äro Jajlabergen skogklädda (ek, avenbok,
ask, lind, hassel); bok trives fr.o.m. c:a 1,000
m:s höjd upp till skogsgränsen, 1,300 m.ö.h. På
sydkusten med dess ovanligt milda klimat (jfr
Jalta) odlas vin i stor utsträckning; även
olivträd odlas, men frukten mognar ej. Här
råder livlig turisttrafik, och många bekanta
kurorter ligga här, ss. Jalta, Alupta och Kefe
(Feodosia) På K. är vete det viktigaste
sädesslaget, därnäst korn och majs. Stäppens
tatarer ha delvis bevarat sin nomadkullur men
driva jämväl något åkerbruk. Fåraveln
(me-rinofår) är betydande. Stenkol finnes vid
Ak-metjet, petroleum, asfalt och järn på
Kertj-halvön. Ur talrika stäppsjöar erhålles salt.
Industrien är ännu föga utvecklad och
representeras av kvarnar, konserv- och
tobaksfabri-ker. Sydkusten har flera goda hamnar, ss.
Achhiar (Sevastopol), Jalta och Kefe. K:s
huvudstad är Akmetjet (Simferopol). Officiella
språk äro tatariska och ryska. M.P.
Historia. K., antikens Tauris, var av gammalt
bebott av olika nomadfolk. Mot slutet av
500-talet f.Kr. började greker kolonisera halvön.
Under folkvandringstiden voro bl.a. goter
bosatta på K. På 600-talet e.Kr. råkade K. under
bysantinsk överhöghet för alt så i mitten av
1200-talet intagas av tatarerna under ledning
av Batu khan, som bildade ett självständigt
khanat. Vid samma tid fingo genuesare fast
fot på sydkusten. Med osman-turkisk hjälp
fördrevos 1475 genuesarna. Detta medförde
dock, att khanatet råkade under sultanens
överhöghet. Genom freden i Kütjük Kainardji 1774
blev K. ryskt protektorat och införlivades 1783
av Katarina II med Ryssland. — Under
revolutionen 1917—20 spelade K. stor roll. 1917
bildades i den gamla huvudstaden Bachtjisaraj
en tatarisk nationalregering, som jämte den
kontrarevolutionäre general Kornilov upptog
striden mot Sovjet. 1918 proklamerades
sovjetrepubliken K., vilken efter olika avbrott
rekonstruerades i nov. 1920. G.Jg.
Krimkriget benämnes kriget 1853—56 mellan
å ena sidan Turkiet och västmakterna, tidvis
biträdda av Österrike och Sardinien, å andra
sidan Ryssland. Sedan Rysslands krav på
skyddsrätt över sultanens alla kristna
undersåtar avvisats, lät kejsar Nikolaj I i
början av juli 1853 en här från Bessarabien
inrycka i Moldau. England och Frankrike, som
båda fruktade en rysk maktutvidgning, sände
flottor till de turkiska farvattnen och
framlade ett av Österrike biträtt medlingsförslag,
— 17 —
vilket emellertid avvisades av Nikolaj,
varefter det rysk-turkiska kriget begynte. Ryska
Svarta-havsflottan förstörde 30/u en turkisk
eskader vid Sinope, och från våren 1854 ryckte
ryska trupper fram dels över Donau mot
Cer-navoda-Constanta, dels mot fästningen
Silist-ria, mot vilken belägring öppnades. I början
av maj landsattes emellertid en
fransk-engelsk hjälparmé under befäl av marskalk
Ar-naud vid Skutari och Dardanellerna, varifrån
den kort därpå framflyttades till Varna; en
österrikisk armé sammandrogs i Siebenbürgen
nära valakiska gränsen. Dessa åtgärder
föranledde ryssarna att upphäva belägringen av
Si-listria, ävensom att långsamt — intill slutet
av aug. — utrymma Donaufurstendömena.
Dessa besattes enl. i juni mellan de allierade
träffad överenskommelse av en österrikisk kår.
För att öva påtryckning på Ryssland
be-slöto de allierade nu att förlägga kriget till
Krim med dess befästa krigshamn Sevastopol
ss. huvudoperationsföremål. I början av sept.
avgick den allierade styrkan, o. 60,000 man
inkl, en turkisk fördelning, från Warna och
utskeppades i mitten av mån. vid Eupaloria å
Krims n.v. kust. De ryska krafterna på Krim
utgjordes under furst Mensjikovs befäl av
50,000 man, varav o. 35,000 i öppna fältet.
Med dessa sökte han spärra de förbundnas
framryckning över floden Alma, där 19/a—20/»
en del strider ägde rum, vilka resulterade i att
ryssarna retirerade mot Sevastopol. Dit
koncentrerades därefter händelserna. De
förbundna avstodo från försök att genom våldsamt
anfall hastigt komma i besittning av
fästningen och skredo i stället till en belägring, vilken
blev desto mer tidsödande, som belägrarna
samtidigt måste värja sig mot anfall av
Mensjikovs fältarmé. Sådana anfall utlöstes 25/io i
slaget vid Balaklava och 5/n i slaget vid
Inker-man, som visserligen slutade med ryssarnas
tillbakakastande men dock för en tid försatte
de förbundna på defensiven. Trots
förstärkningar skredo de belägrande under våren och
sommaren 1855 icke avsevärt framåt;
försvararna lyckades under ledning av
kommendanten v. Osten-Sacken och ingenjöröversten
Tot-leben hela tiden hålla n. sidan öppen och
därigenom även förbindelsen med den undan för
undan förstärkta fältarmén. Dennas
befälhavare var numera general Gortjakov.
Sjukdomar härjade å ömse sidor, bl.a. kolera. Sedan
de allierades styrka förstärkts till 175,000 man
— ryssarnas uppgick då till 150,000 — och ett
ryskt anfall i mitten av aug. framgångsrikt
tillbakaslagits, gingo emellertid de allierade i
början av sept. till avgörande anfall.
Stormningen, som utfördes 8/b, blev tillbakaslagen
— 18 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
